Varför ingen kan säga det ordnar sig när jag gråter.

För att det inte gör det!

panik

men; ge mig mer men!!!!!!
jag vill ändra på allt. jag vill ringa en präst. jag vill dra grova streck. slå tillbaks.
vågar ingendera.
talktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehand

en dag av pest och kolera. no kool.
lade mig mellan två täcken (tecken) och hoppades att någon skulle se mig. när det inte hände tog jag alla färgglada pennor ur skrinet. argledsenarg och tyckte att förnöjelsen att rita hjälpte.
då åt jag två korvar.

sitter på en köksbänk och fnissar åt mamma och hennes vänners skvaller och vardagsbekymmer. mamma som tappat minnen, ingen håller minen, alla bara flabbar och vill ringa telefonsamtal på högtalarn. det är det här jag ska sakna när alla dör. och när jag flyttar hemifrån igen, det som är som att se dem dö.

känner en trankil tristess. fattas bara spermadonatorn. nu har jag villa & bilen.

expanderar och flyter och jag älskar mig så himla mycket.

allt ordnar sig så snällt just för att jag inte ska känna oro; det är någon som är så snäll mot mig.

jag lyssnar på den fantastiska skiva åsa skickade med ögonljus.

ibland känns det som när jag såg ut genom matrumsfönstret - över till malmgården - med uppriktig sorg; inte just för att gummorna avled och gubbarna inte längre satt på terassen, utan för att de skulle undgå alla de fantastiska upplevelser jag skulle få möta. jävla prettobarn.

men jag hoppas mina barn också blir så.

de märkligaste saker händer

(eller egentligen bara en grej och så konstig är den inte)

sen skäms jag över andra, och det får mig att tro att det är mig själv jag skäms över.

som blir så mycket värre.

ångrar så att jag dansade till venga boys, det finns restriktioner att ta hänsyn till när man just blivit knäckt

i ryggen. jag kunde väntat tills imorgon.

om tre 1/2 timme och prata/grina visa upp och köra. hålla tal i mitt eget huvud och dansa. i mitt huvud.

söker ventiler.

glasögonen immar igen när det är varmt och när det är kallt.

fortsätter krystat forsera bak axlarna så det drar i bröstet

det gör ont där men det är bara sånt som är

tvingar mig bort men wasabi gör för ont

rabblar alfabetet i utbyte

baklänges, utan inbördes ordning, på huvet, i sängen

på bar gärning

sitter hos den underbaraste karin och löser några korsord och pillar kärnor ur en vattenmelon.
she carried a vattenmelon. fattas bara linnéa.

alla är på så olika ställen.
victor och jag åkte stilla i tiden, det minsta flyget någonsin. han var så rädd att han somnade.
jag såg himlen rakt framför oss och det var nog första gången.
sen klappade jag honom på armen.

tacksamma drömmar.
en maskerad koreograf och jag fick vara med i en film och bli skadad och kyssa en man och spela apa.
tack, samma drömmar.
saknar linnéa och karin. så jag kan skratta jättehögt.

Idag har jag skrivit tre brev, frankerat dem och postat iväg dem till tre olika landskap.

Det är första gången på länge en virkning börjat likna något fastän jag ännu inte vet.

Jag debuterade också i hallon- och lingongrottsbakning.

Det blev strömavbrott och jag var längst in, längst ner i affären. Ungefär som härom kvällen när jag var i källarförrådet och rotade upp sorgen; rötter ur rötan. Någon knackade in mot utrymmet, hallå. det är nån här svarade jag. En sekund senare släcktes det och det var svartare än något annat; ja, kanske inte just sorgen, men på närpå. Haallå. högt, oroligt. En äldre dam kikade genom dörrspringan och ursäktade sig med att hon sett att det varit tänt. Jo, jag tackar jag. Och jag tilltalar mig med nån.

Sedan några dagar tillbaka har min bror några gånger anmärkt på att någon stiger in hos oss och igår var det tydligt. För en vecka sen flyttade jag farfars skor från m till p och jag vill tro att det är det. Innan ingenting. Min lillebror är så seende. Som jag önskar jag vore; mer lyhörd och observant. De står här på mitt rum, jag ser honom i var äldre herre, min farfar. Alla är han den här tiden så jag undrar om han kan komma att hjälpa mig.

Jag lovar att vara en usel vän under ännu en tid. En lång tid. Sen ska jag säga förlåt på riktigt och vara snäll.

bror steker - pannkakor - (det är ett jätteproblem med bleka nuförtiden) en andra gång den här veckan. han är det finaste jag fått och vi talar om tredje ögat (som önskas bli örat). han förställer sig till asiat i rösten, jag undrar om högtidsceremonier. minns när martina, den rödhåriga på bolibompa, slutade. hon som började när de ännu befann sig på vinden. hon berättade om stjärnor och att hon hade en liten i sin mage. jag bandade över något mindre relevant för stunden, och satt på knä nära tv-rutan. jag grät. det kändes högtidligt.

Gick på Obs!, kände ett plötsligt vemod överrumpla när jag insåg att jag nog aldrig skulle återfinna din Barbie. Såg dig som liten framför mig hur du grät mellan lockarna. Jag ville krama dig om jag kunde.

det kan man inte googla

vill inte vara med.

jag har lagat allt jag kunnat. några hål i kläder, lite mat, trasiga smycken, en lampa.

trött

när man spådde sin framtid genom att hoppa hopprep, varför gör man inte det.

i huvudet flyttar jag kontinenter

+ att de inte har några fönster där brori om nordvärmland.

jag glömde lappen och handlade på måfå. vill glömma allt

inte min älskade läkare när vi möttes i dörren

han tycktes nöjd som när man unnat sig något en måndag.

vårdmänniskor hälsar inte på allmän plats. nu ska han flytta, det sa receptionist-Marie,

det sa hon i fredags. han får kyssa mig när han vill.

margareta i vem vet mest? svarar capricciosa på allt.

vill ligga på magen men sängen är mjuk. längtar till morgondagen om det ringer för då ska jag svara. imorgon ska jag kanske också titta på teve, vem vet mest? och andra likgiltigheter. det gör sig skönt i mig.

hittade en lapp från förra året.

Anledningar till att dö: orkar inte

Anledningar till att inte dö: döden, 92:- skuld på bibblan som nån annan skulle vara tvungen att betala.

(detta gäller tills vidare, skulden är ännu inte betald.)

jag vill vara en allvarlig person. nån period. måttlöst pretentiös, menar jag nog.

tills jag hittar det här.

sitter och skrattar åt andras misär.

bländar dem som går förbi min balkong, jag blir aldrig brun.

livet är skit.

bara det blir mer shoegaze

man får leva på kaffe och sömnpiller helt enkelt.

ambivalent.

hittade en sida som man får ångest av.

en sida fylld av tid som bara är tid, som om tid är det enda som finns och inte kan komma bortom. inget därutöver, förutom, hinsides, utom. läski

Allt raderas, jag tryckte fel alltså cmd+R ska man akta.

Klockan är 09.33.

Hur kan jag uppleva mig så sviken (så.s-viken) redan.

Jag vaknade 7, gick nog upp 7.

Efter gårdagens samtal kunde jag vakna optimistiskt. 2 timmar senare tar jag ett samtal och måste hålla för näsan för att inte gråta mer eller högt inför telefonväxeln.

Kan det om möjligt bli sämre än det här, så kan det få bli det NU.

Jag har fått många sms under morgonen och natten och från kvällen innan som jag inte vetat om.

Besynnerliga, taffliga, omhändertagande, informerande. Jag önskar att minst (bara) ett av dem var ett berusat meddelande, resten var ju fina.

Får (man) ringa en vän.

Oh, angelägna beslut.

Jag är gråtmild men jag undviker vad helst som kan få det att rinna.

Har försökt skriva journal, symptom, beskrivningar på vad jag menar. Inför imorgon.

Jag är rädd att jag ska ljuga, att jag just nu ljuger.

Att jag inte vet (om jag vet) nånting. Att han kommer flina, eller bli arg för att jag är slarvig, eller säga att det här var väl inget. Det här är på låtsas.

Oväsentligheter, om de blir nödvändiga.

Jag gav tystnad åt tiden.

Ingenting kan förtydligas.

2 liter ärtsoppa. En liten burk surdegsgrund är lagd. P1, definitivt.

Hittills men bara en början.

Mitt lillesyskon är så älskansvärd.

Jag mår så bra över något som jag gjort så dåligt.

Ha lite inlevelse, plis.

Min surdeg ligger och jäser. Jag ska klara det på första försöket.

Privat nummer ringde så då antogs jag hålla luren mot (h)örat, eftersom det skulle vara någon som står över mig, någon som kunde ge mig något väldigt viktigt. Det hördes på kvinnan som talade till mig att jag uppfattades som skrämd, så hon upprepade mina jakanden, sa att hon inte visste någonting, att hon bara ringde p.g.a Eyjafjallajökull.

Och jag som nästan gillade den - gillade läget och gillade ( eller ok, accepterade) tanken av väntrum igen. Men tillbaks talar jag förstående, tilltalar henne, tackar så gottgottgott och mycket och skrattar äkta och lägger på.

Behöver lite mer sån här, vad heter det; E948.

det tycks vara moské i lägenheten under. och en tågperrong.

ingendera finns utanför, så det är enda svaret jag kan ge.

när jag väl gör saker aaaaaaalldeles försent och hoppas på att de ändå inte ska gå igenom, så gör de fan det iallafall. jag tror jag ska äta ihjäl mig.

allt är fittata. jag hade föredragit att ha ett uppdaterat körtillstånd än att få bekräftan till skolan trots att jag sökte typ fem dar försent. balle.

Det snöade. Jag svarar inte i telefon, jag går inte ut och därför straffar någon hela jorden med snö.

Tiden är passiv, lokalteve underhåller lagom fast i förgrund.

Jag har ätit hela dagen.

Snart ska jag till doktorn - jag har två alternativ; våga tala eller fortsätta såhär. Spela Allan.

Det är orätt att andra får borsta tänderna när jag inte har samma förutsättning. Om man ska dela saliv. Jag får skjuts var jag vill. Kina, Kina vill jag till. Kör mig dit. Orkar aldrig gräva hålet i sandlådan tillräckligt djupt, och det går ändå snabbare med bil.

Ingenting var så bra. Utan betoning på så.

Du har valt för många anmälningsalternativ: 144 stycken (max tillåtna antal är 20)

Det märks att jag är novis inom allt.

Så jag tar väl bort dansken och agronomprogrammet. Och barns kamratkultur. Och queera bibelläsningar, kvällkursen i gifter (toxiner, inte -mål), fil kand:en i teologi, autismliknande tillstånd I, finsk kultur, arkivkunskap A och I, en kurs på försvarshögskolan, halvfart i kropp, allt i Göteborg (dit vil jag ändå inte), etik, museipedagogik, astronomi kontra astrologi, orienteringskurser, lek-äventyr-rörelse 7,5 hp, The Proffesional Conversation, latinamerikanska studier, grekiska för filosofer (så pass självgod är jag att anta den titeln), tellus I, 100% folklore och mikrohistoria som tillhörde en av mina absoluta favoriter.

Vid 60 borttagna tänkte jag, nu lurar jag systemet. Det funkade inte. När det väl kom till kritan, när jag åt kritan. Jag som var nyfiken – blå.

Samt ortsoberoende.

Idag körde jag bil med en vänlig främling.

Min bror, den konservative, drack soyamjölk.

ÄlsKarin och jag gick på museet, och båda värdesatte tiden.

Imorgon måste jag köpa en groddlåda och kanske 25 kg solrosfrön.

Om jag fick plantera vad jag ville,

då önskar jag att jag fick plantera schim-penséer.

Det hänger en för liten jacka över dörren. I mitt huvud säger jag kanske behöver du vård, lilla.

Om jag utan vidare tar på den blir jag alldeles bestört generell och som dem säger jag att snällaryckuppdig, du ligger självmant.

Men om ett antal av mina vänner, i ett antal av mina år, ändå behåller mig som sin; så önskar jag verkligen tas med autenticitet.

Skönt och lätt.

Ta på mig med mycket allvar, lägg i blöt. Jag konserverar när jag ser.

Same, but Indigenous.

(H)ärlighet varar längst. Det är min önskan. Men såren varar också. Jag undrar om orden etymologiskt har någon koppling.

Som att vara egentligen är något som gör ganska ont. Det kan ju stämma.

Gjorde en snabbrepris från 04 till nutid. Jag kan se hur det blev fel.

Det är inte märkligt, men exakt. Där blev jag fet på riktigt, inte nån jävla mullighetsillusion längre.

jag är så duktig.

har lagat mat åt min mor och min bror. till imorgon.

och en stor och fin egen tagen ur luften påhittad veganlasagne. för framtiden.

jag tror den blir god. nu ska jag smaka lite. jag är så duktig.

karin var så fin. vid teatern satt vi med åtminstone min första utomhusfika för detta år.

pappa var så fin. han tar tålmodigt tag i mig och säger nu måste du bara köra. jag fick stå i en 5°-ig uppförsbacke och smyga hela tiden. bakom universitetet. det var inte hemligt eller så. det var bara smygarträning.

dagen började, jag började, som en jävla rövskalle. sen kom allt det där. (exkl. 72tusen motorstopp.)

jag älskar livet.

idag gick jag upp innan lunch. åt frukost med mor.

blev glad av att hitta silken tofu på affären. gick hem. gjorde ost. ska gå att smälta.

novis.

men det ska vara svårt att hitta. har inte smakat än. inget smakar än.

linnéa; och vi fikade på gammalt vis. många barn i ruljans. allians.

gick på klasskompis. efteråt. var jag glad. hon sa att jag lyckats med något. det kände jag inte. det gällde något jag trodde jag misslyckats med. nu kan jag lyckas.

allt är mycket bra. den här ostproduktionen gjorde mig euforisk.

lite senare:

jag är fantastisk! osten går att hyvla. framför teven har jag flätat de mest fantastiska flätor jag någonsin skådat på mitt huvud. det är mycket nu. allt är så bra i mitt sällskap.

senare:

gud, allt känns så bra. i mitt sällskap. cell.kap.

äh uh.

det är jobbigt att vara så vegansk. jag vill äta ost. fast egentligen spelar det ju ingen roll nu för jag är så sjuk att det gör ont i organen och inget smakar något.

jag vill en massa mer än jag orkar o jag orkar inte

idag har jag proppat i mig choklad fast jag är sjuksjuksjuk

ser på dokumentärfilmer och läser om sjukdomar

måstegöraalltsamtidigtannarsfårjagstressstressstress

huden mellan tårna känns mjuk, jag tänker inte så mycket och det är skönt fast det gör ont

kommer ingenvart. sven-ingvar.

uppneruppner uppuppner

vill ingenvart

min lillebror tror också jag är same. man kan fan tro det, säger han.

jag mår illa när man säger Aorta också, och när jag tänker på ufo ser jag dem och blir rädd.

jag vill dö igen men ingen tror mig verkligen inte.

idag har jag ätit en vaginakaka, hållt på med mejsel, såg och plywood, suktat efter kött och köttsligt, handlat popcorn av misstag på bio, saknat något jag inte letat, tvekat på mina (miss)handlingar, SVARAT I TELEFON ALLA GÅNGER - bara ett missat samtal, sett mig fruktansvärt fruktansvärt ohyggligt makabert ful, fått nudlar av en vän,

låtsats som ingenting.

have you ever chosen to be human?

nu:

mano

mer vin

vegan

hon som sov på spajbar

dear pia,

congratulations

blev suckandes längtande tillbaka till tiden då msn och lunarstorm ändå funkade som sociala substitut. lyssnar på tweepop och grinar på låtsas, i tanken, i önskan.

med mycket ångest.

om jag hade något att stycka så skulle jag med nöje göra det idag.

i två dagar har jag nu försökt sova iväg mig till maj, trots att jag vet att det finns saker att uträtta innan den månaden kan komma. men helvete vad jag ska behöva plåga mig. om inte om bara.

utomlands en helg. livsprovet gick bra. jag dog inte av att inte vara hemma, ingen panik.

det kändes som vår hela tiden.

Torkad skummjölk gör inte kaffet nog så illa.

Trots att jag vaknat för sent har jag inte något att vara sen till. Kommer aldrig ut innan mörkret. Sväljer vitaminer och kalktabletter som förstör hela njutningen bara av att ha dem i munnen. De ska mätta måndagens begär, övertygar jag.

Karin solade en gång, och det var första gången jag kom på att jag också kan göra det.

Har fått så nariga händer det här året och är rädd för rynkor; linjer och marginaler.

Allt kommer gå så bra.

En bra magkänsla, även om den gör ont.

Tillfällen då jag inte ser ner på min kropp, så singlar och bubblar och flyter och blommar och bolmar små gelébitar runt i mitt huvud och utanför. I roliga och frestande konfektnyanser som doftar och glänser, lite plastigt men igenkännande.

Och så är de så himla äckliga iallafall.

Ändå. I slutänden. I ändtarmen. Trots allt.

Livet är inte längre så värdigt som det var innan uppvaknandet.

Den bästa av drömmar. Eftersom det aldrig kommer liknande erbjudanden i sanningen,

kan jag varken leva eller drömma.

jävla skalv jävla törnekrona jävla miniatyr wc

och trots att det låter osmickrande och inte alls skönt ömt bra, så var detta, nästan, min dröm

28 minus 11 17

28 minutes 11 wishes

idag var en DÅLIG dag. jag hatar mig så mycket nu.

Nattens göra: Fyller i den kompisbok bara jag skrivit i, om och om, flera gånger om. Sedan 2003 kanske. Komponerar Converseskor som inte vill resolveras och är tacksam att man får drömma och tänka och skita. Alla prepositioner inkluderade.

Ser på teve med en vägg emellan, jag har sett den förut så jag fattar grejen.

Mamma åker till Washington. Jag har lite ont i nacken. Jag gör förbjudna saker på natten. Inte som onani eller kvinnorov. Mer som mord på någon mer än en gång. Det förstör mig - för det är jag värd - parce que je le vaux bien - tänker jag och lunkar på. Och runkar på.

resoluta slut.
kom till mig nu, det som jag redan glömt.
jag glömde också det enda möte jag hade. som en jävla sill.
uppgiven, eller uppriven? frågade mamma på riktigt.

nu äntligen tillfällighetsstolt över mig.

jag bara sprang å sprang.

kan inte nämna sist det hände. varken eller.

idag har jag förhoppningsvis skickat brev

jag har hittat till en gammal vän

som alltid skrev

och jag är så lycklig över mycket mer

och jag hittade gamla brev, läsa alla 100 miljoner,

men ska bara vänta på det nya.

future proof so you don't have to be

mm, smart. Som att var(-)dag justeras efter översta ämnesrubriken i min inkorg.

med eftertryck. jag rörde fingrarna på en nanosekund.

jag menstruerar, jag menstruerar, jag menstruerar på en helt vanlig dag.

men jävligt dåliga menstruarionsskydd. bindor som proppar.

skönt att jag kan skriva mens nu.

men idag stod jag i skogen i tre timmar, och kanske fick jag i mig sprit redan den första. klockan var inte ens tolv. klockan är inte ens tolv, fick jag lov att utbrista. sen funderade jag lite på hur det vore att mensturera på snö. I snö. Snö.

medan männen rallygrannarna svalde korv på korv, och skrattade åt munstycken som frusit eller andra saker.

merci for being you.

nu kom svaret

och jag pirrar lite hoppfullt

en ny trend i kanalerna,

(aldrig i kalsongerna, analerna)
att öppnas inför alla.

offentliggöra mig totalt. det jag önskade i romantiska drag - att dramatiskt och minst sagt melankoliskt vandra mellan allmänheten och ärenden, med gråten inte längre i halsen. utan på.

ok. i met a boy on the airport. he kissed me. what should i do

We'd all like things we can never have.

bussen saktar in och jag tror chauffören undgått mina hållplatstårar som jag just torkar bort.

för han ler när jag stiger på, så som det få förunnat är att se kommunalpersonal.

jag stiger på. han säger det ser mörkt ut. ännu med samma leende,

och jag måste säga förlåt.

kan tänka mig en flaska lösningsmedel eller mera hemaglobin nu

jag känner nästan att jag måste göra Art av all denna avsmak.

inför konst. just min konst din konst din mammas konst.

JAG VILL BARA HA EN INKOMST. eller någon som har en, att försörja mig med.

f-art. det är inte ofta jag använder orden. men. fuck art.

att det alltid måste utmynna i något jävla kreationsarbete. att till och med min avsky behöver utrymme i en slags olöslig uttryckssubstans som bara är finare än rännskita. inte ett piss bättre. och inte du. heller!

eller.

alltid är linnéas tuggummin mjukare.

men nu gör det ingenting alls.

svindlande.

någon gång önskar jag kaffet den gåva att brygga sig själv. det är det enklaste som finns.

dagen går mig förbi, parallellt med rullatorburna pensisar. ett lemmeltåg.

jag vaknade arg. argargarg. en gång hade jag en vän. en argargarg.

som vet att jag inte kan klaga på någon annans fel än mitt.

vill kunna svinga benen, skriva alla sorters brev, smaka det bästa av stan & flera kaffealternativ, shoppa stort, vada ner i älven.

men ännu är det under nollan på termometern, jag är över fjärde nollan på tapeten, och den enda nollan, som ännu sitter i sitt tonårsrum av fundamentala petitesser.

väntar svar, för åtminstone ett svar.

barnkörer är hjärtskärande

vackert, det kvittar hur det låter, nästan.

det är så fint att jag får benrys.

och sen de där pojkarna med näsorna.

kylskåpet är ingen tv för helvete

sluta hetsa

det kommer det också

vänta på att lådfyllning

post är det finaste av ord

eller paradregn

men jag kanske får skriva några själv också

letar oh letar,

efter pojken från perrongen

med avskedskyssarna, vattenkällorna, de druckna ögona.

om jag inte hittar honom nu.

jag har efterlyst med en annons, i kärlekens namn

jag har brevat de vänner jag har, de vars fötter i samma land

och jag har frågat alla med samma namn, även om jag vet att det inte alltid kommer att vara han

Marcella, är du en romantiker?

Det första i inkorgen när det enda jag gör är att leta efter min.

desperately searching for a man with random hair style and a stamp to put onto his letter.

Han kommer att finna sig själv någon gång på den stora skärmen

Om jag inte hittar honom kommer jag att ångra att vi ens talade.

sitter kissnödig och väntar på en ungdomens dagars kontorsstol.

min vän, igår tänkte jag har vi nånsin gråtit för varandra, och idag hör jag dig snyfta i sängen bakom.

det kunde lika gärna vara mitt fel tänkte jag för jag tappade ju nyckeln. varken den till något hjärta eller mitt hem, men ditt.

när jag kom hem, och du nästan börjat gråta, hade du redan hittat den.

jag lyssnar på musik från december månad och jag vet inte varför jag håller på såhär men jag försöker bli förälskad i henne. för att hon ser ut som en pojke.

vill du

vill dö

är full

men först

-

en gång på 14 mån -

som hårsmån

det sista, nämnda.

döden.

bara den kliver sig närmre.

med sitt runda hår

random; jag räcker upp min hand,

hela armen

please pick me for once

twice, third choice. det är okej.

or at least someone alike

det som är bra med speglar är att det du inte ser inte heller ser dig, om du förstår när jag menar.

idag fick jag panikångest, kanske med ett mellanslag.

blossomvinjett uppmuntrade lite och efter bokstavligen och verkligen en hel dags gråtande blev det lite bättre. jag insåg att det inte var någon större idé att befinna sig på en och samma plats allt för långt tid; varpå jag beslöt mig för att förstrött och ganska planlöst driva runt. jag tänkte jag ska köpa enstaka men dyra praliner och upp bläddrades södergrans ljusfälten som av en uppenbarelse inför mig.

ytterligare landskap.

broder, åh broder

över broar och border

min blåblommiga bård - ett tiotal år.

sen.

kom mensun ([men'sʉ:n]) med bindningstid

en eftermiddag. tränade med blodpropp på sniskan, skavande, endag(natt)svärk

kom å kom. hem med ett förstrött uttryck i hallen som smyckades av skyddslingar.

ville fota verket, värken, mönstren som blir röda och ibland fina. men humant sägs äckla, en tjockis tycks äckla. och åt mer.

Ohlala ännu en dag (nästan lite assonans där, tycker jag).

Och det börjar klarna upp, och jag börjar hitta upp till kragen att ta tag i.

Min gamla tant har glömt vem jag är, så och min agenda. Mig återstår att ringa imorgon (telefonköerna är fyllda) och gå en cirkelvända med stegräknaren.

Ibland väntar jag på meteorerna som ska falla framför mina fötter (eftersom inga män gör det) och spricka upp med en kärna av mirakel i form av hyvlar som skär bort mina fettlager och det felande anlaget av egennyttig inaktivitet.

jag vet att jag kan, och med det tycks det räcka? om jag bara hade hade hade och hade hade hade, Så skulle jag vara så mycket lyckligare(?). Så skulle jag kunna göra det där jag ville.

Och ett snett solo. Ett sett solo. Jag är (i) solen.

jag saknar anledningar

tar på mig en femtioårskris

femtiotalsdress

delar min huvudvärk, använder ännu en power point

inget jävlar anamma.

bara mamma.

imorgon ska jag starta ett projekt

med redan började ljud.

nu blid en bild

kan tänka sig att sälja bistående delar av sig själv. kan tänka sig att ta itu med dålig karma och acceptera. kan tänka sig att verkligen börja tänka.

tycker så att man ska låta bli att öppna olästa mejl. åtminstone såhär innan småtimmarna om man vill strunta i ångesttåget.

imorn tar jag iallafall åmåltåget. sanne säger att vi ska bada bastu, och jag får för mig att det finns baguetter i bilden, på promenaden mellan stationen och hem. det har det aldrig nånsin funnits förrut, så varför skulle det finnas nu.

12 timmar i åmål kallar jag det.

jag har fått massiv el, på räknade fingrar, och det kan inte hålla dem utstreckta.

så nu med aceton, ska jag lösa upp skiten. fy fan vilken dyr papperslapp.

blev genast livrädd för mjältbrand. eller avkapade fingrar. ja, jag fick ett paket på posten.

och avsändare fast det ingen, och ingen hade förvarnat om att jag skulle få en avi. öppnar jag, så dör jag. av skräck eller bakteriell infektion. ska jag ta risken själv eller ska jag be någon bli min martyr. skulle fingrarna vara en familjemedlems, eller vem skulle de skada för att få ut något av mig. vilka skulle de vara, och vad har jag.

nu gör jag det jag bara gör det. och så öppnade jag ganska vulgärt och lätt våldsamt med en klassisk kökssax. god jul. det var en ryggsäck från mitt företag.

tacksamhet kom efter omedelbar lättnad. det var inget vitt pulver, min hud kommer inte att ruttna, jag kommer att överleva. det här paketet, åtminstone.

och med än välbehövlig var väskan, av flyttliga skäl.

min själ.

har vakumförpackat livsinnehåll och tänkt på kontinentresande.

jag lider åter av återfall. mitt kall.

jag ska flytta och gråter för att havet kommer att ligga kvar. ingen följer med.

men nu kanske jag blir slim. smil.

och så förtjust vid min hemlighet.

så jag kommer bara på fler.

snart är det försent att försöka sova för inatt. imorgon ska jag inte göra som idag.

utan vi ska nog filma då.

hierarki inte bara i huvudet. lagom till lunch.

imorgon måste jag åter stiga upp discplinerat, vilket jag försummat och sovit bort i två veckors tid nu.

med en bot på minst 500:-

låter ändå tabletterna ligga kvar under folieöverdragen.

om 199 cm diameter dödar.

det är bara så förbannat nära.

till dess att jag inte längre vet.

nu är jag oskiljaktigt förälskad i alla från sexårsgruppen och framåt gymnasietiden.

ligger som varje söndag mellan nya lakan. den extra långa nattsärken ger mig förlossningsvibbar men det beror mer på hur jag ligger. jag vill ha dig nu som förut.

artikulerar på record för att höra om det är mig på riktigt.

det är som att jag alltid väntar på att jag ska hända, när jag tror jag väntar på händer, som ska vilja ta på mig. de måste verkligen skicka remiss annars dör jag. som att svälja alger hela tiden. jag har inga pengar snart. jag har glömt, bara.

jag är också lite förälskad i författaren. och hon är en hon.

och en natt ovanför crêperiet, behöver jag inte längta efter.

jag hoppade tills jag tappade en vante, och tills håret stripade, pannan grinade.

min beundrarförfattare (som jag inte ens läst, men som åtminstone nästan kanske är min vän) sa och såg livrädd hej här är jag.

jag hittar inte någon gärd, inte heller det jag tappar. som sugen, blir lite avsugen. jag förstår om andra blir.

blir man, eller är man redan märklig - när man hittar sina ställen.

tretton. det började med basar. i vilken stad gör man köttfärs av alla oskulder. var plogar man mest. var exploderar snopparna. var gör man puré av cyklar. var är allt möjligt. var är inget möjligt. det tog tid innan det var nog, men sen gick jag hem och låg på spikarna parallellt med ia. p1-promenad till långlisa, tilda grät så mycket, alla fick veta (jag ska flytta) och blev ganska glada. av info och dricka. så vi gick till tonis och träffade några tonisar. och dansade bort tonismusiken tills vi gick till hamnplan 5 (!). det var där mitt huvud blev en vattenspridare och jag trodde på hemvägen att jag skulle sluta i lunginflammation. vi går hem va sa ellinor och jag följde birna och henne upp på övervåningen. alla berättade några kärlekshistorier - utom de egna - och sen somnade jag i skarven mellan två av de absolut finaste människor jag träffat. på morgonen kom brickor ur birnas händer och bananer med chokladdopp och croissanter som jag tyckte om.

jag strukturerade förrådet i hemlighet i bara strumpbyxor som inte blev en hemlighet, som aldrig var en hemlighet.

senare kom jag en timme tidigt till bion så jag tog några omvägar för att dra på tiden och började äta på en galette som jag fick i folie när jag sprang bort. till bion. isak var där och jag köpte kaffe för hälften och skakade hand med ylva som påminner om lilla my och så såg jag på filmer förstås. det var en fåtal fina. men det kändes så uppenbart att jag skulle få gå på dem - nästan så det sa för mycket om var jag är. men det var ändå fint. jag fyllde på med mer kaffe.

matilda hade nycklar till en volvo med skinnfodral som joakim, en granne, en tonsättare, lånat henne. vi åkte med igenimmat en bit, sen upphörde risktagandet bort till willy's där det fanns mycket; och mycket plats att gå med varsin kundvagn fast jag bestämt att bara handla saker under 10:an. efter, herregud, nära 2 timmar kom vi till märta vid kometen och fick äta lussekatter - hur många som helst var - och smutta glögg och se på tv3 som varken matilda eller jag innehar.

föredrar absolut superlativen.

aldrig absolut vodka. som ändå var en av mina kopplingar.

och den där vaniljdoften som lämnats efter

- - - kindpussar och täcket i påse. som glasspinnarna i farmors mossgröna källare.

man kan tro på mögel, men det var kallare än så. pinnarna gick åt av snabbaste lag

- fast jag vet att de alltid fanns kvar.

grannarna grymtar i garaget. jag blir instinktivt smygande, exakt som när pojken i mortlake-huset skrek jagskadödadig åt min hyresvärd - vilket blir så mycket mindre turbulent om jag betonar att det var hans pappa. men jag kissade ändå på mig den natten.

hempromenaden från öb dramatiserades genom en bull terrier. fy fan jag har aldrig varit så rädd och skridit så oberört fram.

jag ska flytta hem. ändå hem.

jag är rädd för allt, så mycket värre än terriern.

släpp terriern.

jag gråter ännu till repriserna

som nästan är precis.

inatt stannade jag. jag stannade sen blundade under täcket med tvdosan i handen och P1, jag lovar, hela natten och sen.

en främmande människa sa tack och kramade mig, sen tog vi i hand, sen sa han but really och jag tror han menade det.

jag vet inte när jag ska gå. när tårna domnar, svansen mellan benen, när det kommer öl på benet, när "adeln" säger fy fan vad var det där fan va äckligt ärligt riktat mot en inte så smickrande mobiltagen bild.

spricker.

och alla mina porer.

jag vill aldrig mer gå utanför. nu när jag lyckats värma upp huset.

jag blev så ledsen av foton på hus.

blev glad av ständiga cykelrutter mellan husen.

blev ledsen av dansen.

blev bättre av alger.

ferngully. det får rädda min ogynnsamma eftermiddag.

vi sätter oss åter på amalia.

är den ny? sabeltanden.

det är en mycket vacker dag, i mig känns det som någon avlidit - när det bara gäller en såld fastighet.

per. gud vad jag gråter när du sitter på stenen och hittar utsmyckningar i kanterna som gör det till ditt.

söker föregående klasskamrat som jag i fyran utlyste kärlek till. hittar honom. mer än så blir det inte idag.

skickar fyra sms till min lärare som förklaring till min frånvaro. mitt behov av post-adolecenta kurser på medborgarskolan.

coffee with legs.

"ska du bajsa, genom rumpan hoppas jag. nej jag brukar ta det genom örat."

jag går på toa. sköt om dig, gör inget dumt.

jag kanske flyttar. jag kommer definitivt att flytta. jag menar flyta iväg, över atlanten.

i detta ljuva garage

pratar de skånska bakom ryggen

vännen mitt emot letar eskort, eller vill bli

jag läser om birgittasystrarna, ändrar den till min startsida.

vi såg micke p två gånger och jag ville gå fram och säga att han skulle känna sig priviligerad över att få se mig som ännu okänd, vi kan räkna dagarna tills det är över.

det växer blommor på tapeterna, jag vill låta det vara med chokladbollen, vi pekade på en indier, fast min vän är nästan indier så jag tänkte att det inte spelade nån roll, fast sen vågade jag inte säga så för att det skulle bli en genant tystnad. jag vill skapa tills gråten rinner ur halsen på mig.

en pappa hoppsade med sitt barn förbi vårt caféfönster. mitt axelband har runnit ner över armen, jag attraheras av viktiga män och de bredbenta.