hey t ma ilifé! peeeeein i the äsch

klipp klipp klopp

jag sa hopp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

svara, nu

svär ja

trampade nästan på en groda i mörkret. han (prinsen) gick in i muren hela tiden, jag var så stor bredvid honom. ville inte att han skulle dö. jag gick därifrån.

går in på min mail, bifogar min muntliga presentation inför koreografin imorn, skickar det.

blir JÄTTEGLAD tio sekunder senare, när jag ser Inkorgen (1); blir lika besviken när jag ser att det är min muntliga presentation.

artiztic

å knäsvag för en platonsk kärlek som kunnat bli nåt om detta var 1600. 16.00(?).

vill veta vad som menas med hör av dig.

behöver veta. en kväll som varit cozy, sömnig, på ett litet bibliotek. jag reste i skymning och det var märkligt att resa överhuvudtaget. blev lite illamående fast sträckan var rak och långsam. inne fördes ett särskilt intresse runt dans. jag trängde mig längst fram som jag aldrig vågat ensam, stannade tills två minuter innan sista tåget gick. då sprang jag så hälsenorna rullade upp sig, köpte ett frågande smycke för pengar jag hade inför veckan och vågade se. jag tar kostnaden som om den varit för samtalet. en sån affärsman, jag vet inte om det var värt. därför behöver jag veta vad det betyder.

imorn ska jag vara i skolan kl 9 igen. mm, 7 dagar i veckan. nu är det natt o stor måne

har blivit lite pi-pi-pi-pillemarisk! imorse var de två timmar jag hann äta frukost och sitta och plutta vid datorn, underbart långa; och det bästa jag varit med om. när jag gick till skolan såg jag han som var det handsomaste som fanns, och jag bara glodde och han med och det var det bästa idag. på graham assessmenten viskade susan och gg om mig, och susan blinkade och gg tyckte något var underbart och det var mitt bästa idag. i korridorerna har jag senaste tiden mött den enda i byggnaden som christoph och jag tappade hakan för första gången han steg in i våra liv. mustigt attraherad av en riktig man (ingen elev, vill säga). vi går om varandra hela tiden, eller så dras jag oavsiktligt till de ställen han är på. det är något som märks och han stannar upp där jag är och pratar med dem jag sitter brevid. det är det bästa med honom. trots att alla tycker att han är dum i huvet. fyfan vilken seksappiil, jag vågar knappt titta på honom. vi har mötts för ofta nu.

jag har sån träningsvärk att jag mår illa. torson är som stelopererad fast fortfarande slapp. det känns konstigt. jag vill vara pillimariskt. har massa läxor varför gör jag dem inte. imorn ska jag göra det som distraherat mina tankar i en månad.

firade gårdagens slutförande av koreologiska studier, med en kola på duke's, och när jag kom hem, överhuvudtaget; en dusch.

(första sidan)

jag förstår inte vad jag väntat mig när jag googlar anal.

men fyfan vad analt det varit idag. jag är mer än relieved, grounded, däckad. puss

tea and pace. x.

pappa skickar världens bästa uppmuntringsbrev utan att någon av oss vet att jag behöver dem.

påväg idag, postade jag också brev, lyssnade på mammorna och papporna, och såg nya skolgårdar fast jag alltid går till samma låda.

på mig står det jag har frid inom mig och trots att det bara är tusch har det liksom etsats in i köttet så det känns alldeles adekvat nu.

jag kom hem 10 men jag gick till skolan senare än så. jag la ut tre kort för tiden, och jag blev kaffestinn, men bara i hjärtat och kunde inte läsa, inte lyssna.

imorgon blir en av få gånger jag inte har långärmat inför alla människor. det känns inte så jobbigt som jag kunnat tycka. alla får tycka.

jag er fram emot imorgon kväll, för då är vår första assessment över, då har vi dansat till den här. men oooj vad jag älskar det.

david och jag har haft en någorlunda lyckad spaning på huset intill; vi får nya grannar när som helst nu. ville analysera musiken genom betongväggen, la öronen mot, testade med glas emellan, sprang mellan eriks fönster på andra våningen och ytterdörren. hårsmån från att bli upptäckta och det var väl det närmsta barndomen jag kom idag.

ibland kan jag uppleva mig som syndare, fastän det är banala handlingar. som att se på skräptv fast jag borde sova eller ta hand om mig. eller uppgifterna.

det låter som att det spöregnar fast det inte syns. det känns som panik fast över allt som gått så bra. för då kan jag sabba det igen. vill inte tänka på att allt gått så bra, så kanske jag inte sabbar det igen.

gjorde som vanligt lördagsingenting, så det var lika bra att jag fick ont i magen, sov bort soldagen, åt kakor fast jag varken orkade eller ville, skrev ännu ett mail till min dröm som är en dröm. försökte spå framtiden i vad som helst; i leverfläckar, kaffesumpen, andedräkten. usch, det lät som en musikal.

alla är snälla mot mig i skolan och jag undrar varför. endera har de sett något eller så har jag.

har haft avskysvikarien nästan varenda tekniklektion, och det har till och med varit bättre än ordinarie. för nu. har varit dödstrött och kört på den energi det tar att säga att jag är dödstrött. resultatet har varit träningsvärk överallt varje dag hela tiden. jag struntar i karriär nu, det är första gången jag säger det. jag vill hellre ha händer nära än applåder.

fast jag vill nog ha applåder.

nästa vecka börjar våra assessments och då är det visserligen bara pass eller fail men det vore skönast med det tidigare.

snart ska jag på minifestival själv.

nästa helg kommer jag kanske vara jätteglad eller besviken. jag vill inte vara besviken på något som inte ens finns. men om det finns.

jag längtar till att nu ska vara på ett annat sätt.

mamma önskar mig den där drömmen lika mycket som jag

vill bara åka till georgia.

och lyckan var ju inte förräns om två veckor. vilket antiklimax.

det har hänt något alldeles fantastiskt. jag vill tacka mig själv!

men

nu e kl tju gifem o js e dum i huvet jag ska radera fast jag vill svara. kan lika gätrna kolla svtplay nu

jag lugnar mig med att tänka att det är som att köra bil i flera, flera timmar, i fler mil än siffrorna klarar. man kan äta risifrutti och lyssna på lagom gamla skivor som länge legat i baksätet. trumma med fingrarna på ratten och ibland stanna eller veva ner fönstret. hela natten har jag på mig. och jag ska ändå inte sova.

nästan känner jag allt det där. den svala luften, lugna motorvägen, lilla kaffetermosen. baby, i'm coming!

imorn är min (upp)sats inlämnad.

ligger man med rumpan mot fönstret, och utanför täcket, så vet man om det blåser ute eller inte. då blåser det också inne. har jag skrivit det förut?

man and space. i loop. det var allt jag drömde. och jag får aldrig glömma. oskar schlemmer. när de här veckorna är över ska jag dricka trocadero. i karlstad!

igår kunde jag inte somna för att jag var så stressad att jag kunde tagit måndagen rätt av. nu kan jag inte sova för jag vet inte om jag är euforisk eller orolig, eller om det är nån idé att lägga sig när alarmet går om fyra timmar. jag är lite bajsnödig. det är inte värt det. det är bara kallt.

jag har börjat skriva på massa olika forum. deja vu. allt utom mina skolarbeten. alltså inte sockerblask o de där. mer kul, so bajsmittliv och till celebs. behöver nog skriva till högskolemusikalkillen snart, och baiber.

först ville jag skriva långsamt men låga bokstäver. skriva avsky. bada i korvspad och doppa. kan orden inte bara dubblera sig i den lilla mofo essayen snart. kloka människor sover klockan 02.54.

SEEEEEEEEEEN VILL JAG BARA SKKKRIVA SÅHÄR OCH BESKRIVA RUSET I MAGEN SVÄNGER UPP I KINDERNA OCH JAG KÄNNER MIG HUUUUUUR LYCKLIG SOM HELST EFTER ATT DYSTRET GÅTT IN PÅ MIN MAIL FÖR ATT SKRIVA hjälp, mamma FÖR DÄR KOM SVAR TILL FAN OCH DET ÄR JAG OCH DET VAR INTE SÅ LYCKAT MEN JÄÄÄÄÄTTEFINT OCH JAG KÄNNER ATT JAG VILL BERÄTTA HUR GAMMAL JAG ÄR, ATT JAG ÄR KLOK FAST JAG INTE SOVER, ATT JAG ÄR GANSKA VIG OCH OCH åh nej nu blev jag nedstämd igen.

synd är att det inte går att klippa i liv.

jag har morötter. (det godaste var alltid det i mitten.) men nu kvittar det.

som om jag vore undertecknad. det är nog ungefär så det känns just nu.
undrar om hon/han gillar kola och labello ihop

eller egentligen kanske mer såhär:

searching for my river horse. gone since, well we've actually never met. yet. call if you find him/her. there will be a reward.

det har snart tagit 1 timme att skriva ett brev jag inte borde prioritera nu.

det här är ett rop på hjääääääääääääääääääälp. var är min skolassistent - marianne, som erik hade i sexan. jag kan ta henne.

nemen

det bästa händer nu

här kommer något gammalt.

(nu) har jag hyvlat ost, diskat andras disk för att sjunga många låtar, sett fram emot när det här är över, när jag kommit över att vara såhär, stapelbyggt ett tvåvåningsbord vid fåtöljen intill fönstret med datorn i bukhöjd. jag saknar hemma och förra förbittrade februari när jag rasade på allt och låg i mindre utrymmen. kaffet står på en den bruna brickan jag hittade, något längre bort än min armlängd. nu har jag allt, ändå gör jag inte något av det. jag skulle gått till doktorn med min mage varje dag, när jag nästan svimmar eller lägger upp mig på hyllan, men jag skiter i det. jag har hellre ont i magen än något annat. nu har jag gömt undan värmefläkten under stolen men där syns den ju iallafall. jag saknar de där sträckorna som tar en från en plats till en annan. mellan hällefors och persberg. det ska ta 25 35 minuter, sen är man framme det vet man och man vet vad man ser och vad som närmas. jag ät trött på att se ut såhär men nu har hjärnorna separerat tankarna och jag inser att jag inte kan säga att all min olycka beror på hundra biljoner små celler som skulle ställa till det. det var nästan lättare då.

det finaste är när det är tyst

tappar förståndet. ligger vid polcirkeln, kunde lika gärna ligga; men nån som heter pål, paul, pull. undrar om det är en biverkning att inte bry sig. tänder ljus och sminkar mig; bäddar över och hänger; filmar, fotar, trycker upp och fäster; fifflar, duschar, grottar, ångrar, bollar, sölar. varför kan jag inte bara vara duktig.

jag har bara ont i magen som om jag satt upp och ner så jag lyssnar på gamla radioprogram och tittar på lika gamla bilder. det är inte så kul med lov.

mormor & morfar.

inatt sov jag i köket. jag drömde om genvägar, att sova på scenen, en klassresa och kaknästornet. det hjälpte också att gå några svängar i hallen; att bara stå still och sova. men varje gång jag på nytt la mig på extramadrassen på rummet, kunde jag kräkas eller dö. så i sällskap av vår brummande diskmaskin vaknade jag istället tryggt nära en diskho, kranvatten och toalett varann timme.

och det här var inte ens i närheten. det tvingar mig nog erkänna något undantryckt; gå till doktorn nån dag nu.

mahlers andra symfoni var, åh herre, precis som den beskrivs där jag nu efteråt läser.

en kvinna sprang ut med näsblod. vi klappade i minst tre minuter non stop när de var klara. hon i den röda klänningen gillade jag mer än hon i den blå. den röda var nog sopran.

det fanns hur många fina människor som helst. fina tanter och gubbar, och fina män med kvinnor och fina ynglingar. jag blundade ibland för att känna om det skulle bli någon skillnad. ibland fick jag nästan skrattanfall. i små bitar var symfonin vacker, i helhet var kvällen väldig.

gosiga blåmärken

det är skönt att malin och jag kan skicka bildisar på män mellan varann.

i övrigt är det här kanske världens bästa dag. för att min grahamlärare gillar mig och säger well done, marcella; för att jag efter en nervöst stapplande konfrontation med min balettlärare fick överväldigande och oväntade lovord. och för att billy var vår musiker och för att en liten skolpojke log mot mig imorse. och för att jag på annas rep flippade och gjorde vad jag ville, vilket blev en successful improvisation med röst!!! allt kommer bli asballt, allt är så jäkla ballt.

och imorgon är det torsdag som nästan är fredag och sen är det lov. då ska jag springa intervaller tre gånger, ha tre rep, göra pilates varje morgon eller kväll, äta glass, kanske sätta mig på ett tåg, läsa som fan och må bra. varje vecka känns jag som ny.

vänta jag måste hämta mitt lipsyl, jag spricker snart.

hittade billy förresten. kom på en sak. blev putt.

så jag tittar på sitter här och äter frukost och tänker på tjejorna. gud, det är nog det bästa klippet på utub.

äter clementin. varför kommer aldrig regnet. it's supposed to rain here forever. den här gången har jag lagt mig över sängen och öppnat listorna. stod några minuter vid floden. det vore att vara freaky om jag stått fler. det var kallt också. där jag ligger gör jag en ansträngning för att åtminstone förnimma något trancendentalt, men vad som händer är att flygplanen skär i månen; en log åt mig och en såg. allt detta för ingenting.

nä men jag går väl och lägger mig nu. 342

var hemma hos malin som bor bara tjugi minuter bort. ändå har jag inte varit hos henne sen innan vi började skolan, tror jag. vi pratade om musikerna i skolan som vi är jättekära i. jag kanske ska skicka lapp eller slängkyssar. hon bor med såna som bjuder på god mat och pratar olika språk i köket. vi lyssnade på bon iver och jag blev rädd, och sen gick jag hem och var orolig att bli orolig och då blev jag lite ledsen. väl hemma hade jag redan distraherats för jag känner mig lugn igen. det var så himla fint ute, jag såg castor och pollux alldeles tydligt, benen gick för sakta för humöret, och jag förstår varför det kan vara viktigt att vara lycklig. jag sprang och hoppade emellanåt.

oj

jag tycker att mitt totalitära självständigthetsår går förhållandevis bra. ibland sker motsatsen och annars trivs jag ändå. när jag drömmer sunt.

jag skalar clementin.

det är söndagsmulet men inte särskilt kallt längre, det blåser in genom gliporna mellan fönstret och karmen och det är så jag vaknar. redan kvart över nio åt vi alla frukost tillsammans. nåväl, fyra av sex/sju-åtta. trots att jag inte ska till kyrkan har jag klätt mig i en struken, ren klänning och kammat ett nytvättat hår. det luktar gott och det är jag. allt känns bra. biblioteket är stängt som varje röd dag; först idag kom det till min vetskap - 1 1/2 termin in i året. jag borde ha panik men jag är lättad. imorgon måste jag ha tre minuter ljud från skolarkivet; en orimligt begränsad uppgift och jag har förstås ingenting. jag skalar en clementin till.

Sen grät jag på handikapptoan, sen stod jag lutad med pannan mot väggen, sen klädde jag av mig naken, sen satt på huk och snyftade. Sen undrade jag om någon undrade eller märkte. Sen kom jag på att jag inte kunde sitta naken för länge och slutade vara naken och gråta. Gick ut i solen och grät igen, hejdlöst och högljutt hela vägen till banken och sen satt jag på nevada och skrev om att jag grät. Där är det alltid vattendroppar och ånga på fönsterrutorna. Jag fick en bakelse, jag fick den. Kaffet var lent.

Sen skulle jag repa men jag började gråta så jag fick skriva. Det var snällt. Jag blev kramad och tyckte det var synd. Om någon undrade så var det paper cut i fingret eller chin splintsen.

Nu är nästan allt bra igen, och jag skrattar mer ju längre kvällen lider.

det är morgon och jag har försovit mig och bestämt att jag ska må bra ändå för det är bra.

jag är duschad men ändå tycks jag konstant känna min egen svettlukt. Det är som att det aldrig går ur mig men jag är glad ändå.

Favorite Billy. Vår onsadagsmusiker. Det var inte meningen, men jag stod och viftade med balettskorna som en solfjäder när han kom in. Via spegelarna såg jag hur han gick längs väggen bakom och log mot mig/spegeln/tomma intet. Sen spelade han Toxic och alla dansade jättebra och var glada.

På lunchen pratade jag med Franco och köpte kaffe. Mellan 5 och 8 satt jag i rullstol.

Jag har haft världens bästa dag i en veckas tid. Och nu har mina nattdrömmar kommit tillbaks med goda insikter.

Undrar om det är okej att gilla Liszt, eller om det är som att gilla Bach.

Nu tror jag iallafall att jag gillar Liszt.

---

okej, men Stockhausen verkar ändå adekvat!!!

---

nu är jag så trött att jag inte ens orkar trycka på paus.

och imorgon går jag i skolan från åtta till halv åtta. non stop. full stop.

nu är det så att det är Santa Marcellas festdag idag och jag är en segrare, efter regelboken. Jag har så mycket energi och allt är euforiskt!

så här såg det nog ut ungefär när en ville dö. ungefär.

men nu vill en ju inte dö.

ok ok förlåt förlåt förlåt jag vet jag kan ingenting men det va så roligt och lite fint och jag önskar jag var som du.

om man har tapet i taket, och det inte är en metafor - vad är det då?

här bor jag.

har nog ätit 8 bananer. inte kul

små fåglar

lär känna oskar schlemmer.

efter fridfull, flitig uppsatskoma, tror jag att jag ska somna innan jag släckt.

men nu har jag nattpasset, är kissnödig som fan, ligger stilla med fantomkänningar.

imorse knöt jag skorna och kikade mellan gliporna i golvet; jag tänker aldrig på spindlar, mina ögon som dras till dem, det har inte funnits en enda - okej, en i köket för längesen - men det kommer inga på vintern, jag har sån tur i livet, lyckan är med mig.

det här är min värsta spindelupplevelse nånsin förutom min första, när jag cyklade i nerförsbacke med en spindel på armen; den på campingtoaletten på västkusten och den på gotland med en ännu räddare vän.

vankade av och an på den jävla heltäckningsmattan i hallen. letade i badrumshyllorna efter farliga ämnen och preparat. mitt liv eller spindelns.

om kicken skulle hålla till morgondagens 11 skoltimmar, och att jag därför kanske skulle klara mig med att stå och vila lite i hallen tills någon på morgonen steg upp och räddade mig. tanken led till lindrig panik. spindeljäveln kunde klättra in i rummet om jag inte höll koll. knackade på en dörr. en annan. vågade inte, men gör jag det förstår de att det är på riktigt.

klockan är två och jag kommer aldrig endure, accomplish eller improve om jag inte däckar nu. jävla jävla spindeljävel.

I sällskap av mig själv

det hade jag glömt att vi gjort. det var obehagligt att se och göra.

men det var faktiskt ganska fint ändå.

hi you alright?

yeah, thanks im fine!!!!!!!!!! very smiley

r u sure, you look pissed.

edoardo sees all through

cynisk

behöver kanske klippa (till) mig.

topparna

mm, vad roligt det är att inte kunna lova, och nästan inte ens bry sig. det känns som att jag gång på gång gör slut, jag mår inte dåligt av det men alla verkar ledsna. jag tror inte jag orkar ändra på mig, men jag får nog sluta verka vänlig från första början, så behöver ingen inse hur jävla taskig jag är.

Dygnet har nästan inte funnits. Bakgården till lagerlokalen, i taxi i 1 timme, min tvål som jag tappade, och en upplevd ungdomsönskan.

han tog handen och la den på sin panna. & det var ju min hand.

hittills har det här fyndet gjort mig gladast idag - världens bästa bok dygnet runt.

(förutom den här, som också verkar nyttig)

ps: och röda remmar!!!

Gunta Stölzl

idag går det bra.

Petitio principii, that's how i am now.

fyller inte funktion.

är inte ett/av behov.

Det måste vara åtta år sen, och jag trodde aldrig att det någonsin skulle kunna sägas. Att högstadiet skulle lägga sig så avlägset. Jag lyssnade på CD och bytte kläder varje dag. Det är väl så det blev till nu. Googlar Julia Stiles och Vanessa Carlton för de var alltid med i Teen People. Jag vill inte göra någonting men det är bara söndag.

Ebba & Torgny och kärlekens villovägar

såg toys story tre och grinade mycket och lite.

sen är det söndag, sen är det bara fem dagar till nästa helg - varför tänker jag så.

återvänd

nej, vad fan gör han. han suger på fel.

bror min om dessa

nu blev jag tacksamt utnämnd, konstruerat generad, uttittad på 3, inofficiellt ratad (of my dreams), ihågkommen och reserverad.

slutligen(;) pubertal i form av inflammerade talgkörtlar, och festen ser ut att komma till mig.

vi talar om gaze och det som defineras av sitt objekt och det är just det som skiljer oss åt.

bror och jag gjorde 42 fantastiska små lussekatter. aldrig har de eller vi varit så bra.

surdegen luktar kräk.

vårdar min utåtvridning.

kan stå på händer i 5 sekunder! en gång hände det - igår, så det kan bli bättre.

nu har jag startat en surdeg igen och gjort alla mina pilatesövningar. nångång ska det väl bli bra va.

ser med behag ljusstakar lysa upp i fönster mittemot där människor som jag ställer fram sin frukost, lyssnar på ring p1, dricker perkulerat kaffe.

det är svårt att inte vara rädd om det här, vara rädd för det på samma gång. men mest känns det behagligt.

pirrig.

har fått världens bästa omfamningar av huset. fullt.

har fått veta vad killen bakom teatern heter, nästan. vad hans vän som är annas vän heter. så jag kallar honom det och han är fransk och blir ledsen över brulé!

nu ska jag äntligen hem och jag vill må bra för jag har allt.

jag ställer mig mot radio dept:arna innan spelningen, för då är vi i samma rum ett ögonblick, men jag bara tittar på dem.

"vad hände mattias?" i fin melodi och med blicken fäst bortom

& sen på hemvägen

en apa i tunnelbanan

& "i love your smile" samtidigt som hon tar på sina läppar och rusar ut.

mamma:

"sol utan kräm"

well, sunday morning; 03.16

snow's disappeared and i'm lonely again.

or was i lonley then?

with body and rest of the ears

nu vill jag bara vara hemma. jag har tagit ut segern i förskott. om några timmar ska jag gå upp, och fast jag ligger ner får jag inte somna förrän jag skrivit klart allt. och jag kan inte skriva för jag kan inte. och jag kan inte sova för då rusar adrenalinet upp och ibland är det som att andas under dubbelt täcke. oj vad jag tycker synd om mig själv nu. och allt är mitt fel.

det väcktes nog lika mycket intresse till musiken jag valt, som till min koreografi.

jag sa inte att det var jag.

pooing blood

läser om fynd vid rektoskopi och kan inte låta bli

och där kom nederlaget.

jag tackar de som avvisar mig eller säger att jag inte dög och tårarna kommer ur näsan och inte vrårna eller thamsen.

jag ser, det händer i hemmet när jag är själv, i hallen. jag går upp på övervåningen när jag ska hem, sen äter jag skalet istället för det löskokta ägget, och det är just det som gör mig ledsen när jag ändå gjort större fel idag. och alla andra jävla dagar.

jag blir nog ledsen om ingen gör mig med barn

berättade smärtfritt just för mamma att min penisatrapp ringt mig igår morse. en smärre felöversättning. FALSE FRIEND varning! men jag fick skratta idag åtminstone.

MEN VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED

counselling

did you mean cannelloni?

bout me in the demonstration
she's nice
oh i wish i wish i wish

är feg. är arg och orolig av andra skäl. vill slå mig in. och sen ut.

idag visade jag min svaghet och det gör mer illa än svagheten själv.

panic picnic mi guagua

men guh va jag är jobbig. jag är som en liten kommentator i taket när vi har trevligt. oh det här var trevligt. nu har vi det trevligt.

snart är den gjord, den förbantade essäen. och då spelar det ingen roll om jag får pass eller fail på den för då är den gjord.