äta kött i sängen och se på lizzie mcguire när det åskar, är livet.

yeeeEI! yeeeeeeeeiiih!
andra jublar

i must have so much to do.

suzie sa till mig jo, ja, susan och jag pratade om dig - inte för att det var nåt så, vi pratade om några få - och du utmärker dig. sen pratade vi vidare (suzie är min mentor. susan är en koreograf). hon pratade om min närvaro. och så sa hon du har ett speciellt uttryck. hela vägen hem i det där fina vädret, i fina kläder, med fin tofs; har jag undrat vad fan det är. jag är ledsen och typisk att säga det men jag vet inte vad det är. och inte heller jag. om jag är något bra eller kanske hm intressant och bra för att det är konstigt. eller bara störigt. eller väldigt introvert. jag vet inte vad det är och det är en av få saker andra ser hos mig som jag inte kan se själv. jag kan inte se mitt eget rumphål, bara spegelvänt eller om jag fotar det. det händer inte så ofta. det händer i och för sig inte så ofta att någon annan tittar på mitt rumphål. jag vill ju tro att jag har ett fantistiskt, magisk och enastående rumphål, men jag vet ju aldrig. (hoppas att andra får och vill se mig oftare.)

strumporna är så mjuka och cruella de ville inte alls så farlig som jag på nytt inbillat mig. jag använder dem inte så mycket så det är nog därför. jag gör som förut nu. det är få förunnat att ha kaffegrädde i heltäckningsmattan. det vill jag tro. men jo, det saknas hörn.

det där ser ut som pussel jag la - träpussel från pappas barndom. det är inte det jag håller på med, men det ser ut så. tänk om jag bara var fantastisk.

i went away through the back door then. as i fancy a lighting boy now. susan says the intern's a little brain dead so you gotta make him see you. that was little about me privately. i only become friends with all by this distance, rarely when i'm sitting. it was without notion i was afraid of oceans, but it never puts me there when i look into this darkness. it's the only one i know and like being watched by; the only one i absorb rather than the other way around. i move in circles. i don't want to be dead.

):

"bodybutter går ju alltid åt liksom." men gud vad jag älskar ungmön på tv.

i won. colonel mustard with the lead piping in the lounge. i knew it all the time.

"This is how I become mute
du vet det är som mitt i veckan.
vet inte, men gör inget därefter.
oh, vill du ropa, make an effort.
but empty is just empty.

så alternativ två
springa. eller blunda blunda, springa
there's less then two
happy has happened
för ung för hån
vakna fri free free fri"

they compare me with something good. i keep listening to myself. both ways.

det här är det absolut bästa programmet jag vet.
kvartersdoktorn <3

<3 i finally get to see them!

jag vet inte om någon gör bebisgröt i köket

jag blir så himla ledsen och varm av graceland. det är som att sitta på bilkudde och veva ner rutan och byta sida på kassettbanden för att vänta på nästa låt och mamma sjunger med för att hon alltid gör det. vi passerar badplatsen där vi bara stannat två-tre gånger men alltid blickar längtande tillbaka till. det är rekord på långgrunt där. jag sitter bredvid, ibland med matlåda i knät för att hinna. när vi närmar oss trafikljusen byter jag kanske om i bilen, men bara när vi är extra sena. annars väntar jag tills vi kommer fram till den lilla gympasalen på kvarnberget. jag minns att jag var duktig och stod i tredje position i väntan på att gå över diagonalen. jag minns tjejen som stod bredvid mig med utsläppt hår och småblommiga trosor som stack fram under den ljusblå dräkten. det var lite slarvigt och oseriöst. jag minns också jessika som hade lockigt hår och en storasyster som var lång, och när de aldrig kom och hämtade henne. vi väntade i flera timmar med henne. sen åkte vi hem till persberg.

cosy! i have the achilles tendons and the hallucis flexor longus imflamed. resting is good but not for the tendons as they will get inflamed again if i'm being lazy. haha.

andrea said but everybody likes you so much. someone just leaned their head against your shoulder today. we went doing something in the park. it was fun. we got stuck on the bridge just as they were about to open it for a boat. i laughed as andrea panicked. everybody was watching us when i said this was a life changing experience.

i must be so ugly. even with make up on my teacher asked me to put some on for tomorrows class. i did my worst ballet ever today. i just want to lie down and become less fat. i had such a bad monday.

but mum's going to take care of me. maybe she'll come and save me she's said.
and dad's patting my cheek through the camera phone.

last month's topic (storytelling and lies) turned out to be my everyday life. i didn't realise i always do it anyway.
this month, i'm trying out strict honesty which will be my hardest task ever. i'd rather it was honey. hone(st)y, it's so similar. i'm not allowed to laugh when i say i'm sad. then i'll have to say i pass that question on to somebody else. but it's just to pass this month.

dreaming the most trivial dreams, making the assessment a dream itself. everything is such a cliché but it felt like i actually danced for the first time in very long during the release technique. and rosemary and melanie wore poker faces. and i never really cared. my heels are constantly stepping on nails and screws now. whenever i can i crawl instead. on lunch, to the bus stop, up the stairs. it's only 1 1/2 week left of the real schedule. i'll problably regret all the absences of this year during summer. but mum's going to take care of me.


found a good site for trigger points.

det bästa på gotland saknar jag nu. när ylle satte mig i sin opålitliga bil ner till högklint. johan som sjöng i min säng eller högläste. ringmuren där det gick att klättra upp och önska sig över havet. men jag längtar inte tillbaka. imorse; mamma blev rädd när jag ringde, jag kunde inte prata. mellan klockslagen och väggarna måste det låtit som att jag höll på att dö.

regnar överallt.

de 7000 sek jag tappat bort sved inte hälften så mycket som mina förlorade balettskor. så satans drastiskt. det här hjärtat är en sten. åh, lyssnar på det hela tiden. inatt lärde jag mig att spela en låt på min klaviatur. det underlättar att låtsas att jag är den enda i hela världen som finns. ju mer jag säger det här desto mindre kommer jag att bli. jordgubbar har smekt min gom.
igår åkte jag fel fyra gånger. sista gången somnade jag.

man kan ju tro att det är väldigt varmt, men det droppar ändå. synd för dem tänker jag, vad det än gäller. jag var på spelning igår. och idag. båda gångerna hade jag hoppats på att det skulle kurra i min viktiga muskel, men de flestas sex appeal försvinner alltid en aning live. igår var jag på lock tavern och idag på machbeth i hoxton. det var trevliga ställen det är därför jag skriver ner dem för att minnas. jag klär mig nästan som en dork men tar iallafall inte gympaskorna. alla andra är mycket mer än jag, och det är löjligt(,) men banden är sjukt bra. det smular ner i lakanen.
hon var störd, mans-influensan.

stavar till mail, a hundred euro grandpa, sitting on my toes. mina hälar har aldrig varit så ömma, det var synden själv. det är så fruktansvärt passivt, men nu börjar jag inse det. gillar alla jag avundas, alla brödbitar har fastnat i halsen, det rinner ner över halsen, tar inte slut men det kommer inte ur ögonen som jag vill. som vanligt, hur många gånger har jag inte sagt det.
inspireras av allt som är kasst.

ibland ar jag mer an kropp, j ag kan gora ljud ocksa. det ar som att jag vantar pa nagon, kommer strax. eftersom jag vill vara ensam (aggressivt avvisande mot vemhelst som kommer nara) hander ingenting. det ar inte obehagligt men jag sitter i skiten. i'm a bum.

lyssnar på ryska dikter, hittar en grekisk vaggvisa som kommer passa perfekt, ser nån på tv som jag tror är jag. det är bara när jag pausar, för sen ser jag att hon boxas och är lång. glömmer att jag vill smörja in mina armbågar och knän. det vakna är bara som när det verkligen inte går att somna; jag vänder mig. och vänder mig. och byter bok och byter uppgift. det var intentionen men jag vill inte.

det är ingen idé om det redan är en idé. halvvägs igenom ett lidande sparkar jag mig i huvudet för att smidigt inte kunna avfärda. inte överhuvudtaget. för nu måste jag stänga.
jag är en blöt trasa nu. det kommer inget mer, suger inte upp mer, stinker fränt på nära håll, slabbig när jag tas på; tung och vattnig.

nu är det seger som gäller.
(märk väl hur jag aldrig varit aktiv i någon form av idrottsförening)

jo, men jag avundas nog fanimej folk som klagar och gnäller utan att få svansen mellan benen. eller benan. eller bananen.

tycker inte om att fåglar kommer så nära, när jag går ensam. jag vill vara ensam. kanske är det vår i luften, men jag osar pannbiff som är den första och äckligaste tillagade maten jag ätit på 3 veckor.

jo, men jag kan nog vara avundsjuk på de som kommer på bra artistnamn.

några människor sänder mig poesi i kuvert, någon föreslår billiga kaffeställen eller drömmer om mig. det här livet kan låta hur romantiskt som helst. men jag vill bara sova.

det är som fredag: jag trodde åskan slog ner här, jag sitter inne, jag är inte rädd för spindlar längre, jag visslar ut genom fönstret, jag skriver inte tillbaks fast jag vill. men det är imorn det är fredag.

o den här också!!

<3 tanten <3

jag glömde att barndomen jag nu drömmer mig tillbaks till, också längtade bort och in i sånt här:



irreplaceable

repeat
vad alla önskar
jag har allt jag önskar
det upprepas, allt jag älskar
önskas
hittills har allt jag gjort blivit valt,
men jag vill också vara utvald.

nu skulle man ha en pelott va. sjöng starkt så jag blundade av skam länge och kröp in i tröjan.
en torr kofta, lite mindre worthlessness. loch ness. blackness lackness.
det ser ut som ebba & didriks gata, gör det inte det.
det finns så mycket som ska gå över

jag frågar min bror om han kan jämföra sina fötter med mina, så jag ska se om min smärta är normal eller något annat. han ska bara sätta på sig nattkläderna, säger han.

eller hellre sjungen än fångad..,
jag vet nåt jag inte vet än. jag bestämmer mig.
har tre sekel undvikits så avgör jag.
puss

gick till en pediatrist. får inte gå. på lång lång tid. efter den här dagen var jag bara lätt och lugn.

dansade till de dansande dagarna här om dagen. på onsdagen i en liten källarlokal en bit bort. jag var så svettig och glad efteråt fast jag ville dö innan. den här tiden har varit konstig fast som all tid. jag får bara bra kritik och allt jag gör väljs till vårt projekt med koreografen. sista dagen på baletten var jag så ledsen att jag fick blunda, och då gjorde jag bara fel, och först då hörde jag läraren säga mitt namn tio gånger på 1 1/2 timme. kanske är hon tyst av förnöjelse annars. varför blir jag så ledsen. annas projekt ska visas snart, och jag är inte längre orolig för att vara ärlig eller allvarlig. det är som när man nästan ska dö, och det kvittar. ändå är jag så himla ledsen. det är damm på hela golvet men det är inte så lätt med heltäckningsmatta.

duu du du du du du dud ud uuudu du du du dud ud ud uduuuuu!
(just fall in love easily)

!!!!!!!!!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

didn't mean to replace a best friend. but my editing skills didn't go further than this.

under kvällarna har jag varit på andraårs-föreställningar. de har minst sagt frambringat inspiration(...).

på morgonen satt vi i kökssoffan och han sa jag drack för mycket sprit igår. det var närmre medelåldern än jag varit förrut men det var på något sätt mysigt. jag var inte ens vaken när han kom så det måste varit sent. han hade druckit något sött och ätit jättemånga salta pinnar (det sa han med förtjusning) och den franska teddybjörnen var med. ibland blir jag tillfälligt kär i honom - när jag råkar efterlikna hur han skrattar, när han säger att han längtar efter barn (!!!!!!!!!!!!!!), när han sätter sig bredvid.

vi satt vid bordet nära dörren på duke's. bara någon hade öl i handen, så vi lekte för att fördriva tid. en var en bra; alla gissade vad en gjorde för grimas bakom hatten och gav sitt bidrag. vi kunde dö av skratt men det är inte roligt nu. teddybear<3 kom in under en jämförelse. jag var svettig och ful. sen tittade jag mot honom och råkade le. jag ber till mannen där uppe.

behöver höra att det talats om mig;m's got this beautiful thread
behöver höra you know she loves you
behöver upprepade gånger höra what you do, i love that! oh no, that was gorgeous.
jag önskar att det var sant.
jag undrar om det tar mig nån vart.

jag vaknade iakttagen. det slutade med att han dog. jag klämde mina fingrar mer.
en fredagsmorgon är varken efterlängtad eller avsmakande. jag försöker handtorka min trikåer inför baletten idag. om vi bytt lärare har det räddat min termin. räddat mig, den här terminen.
jag gillar när andra säger det jag väntar på. det är svårt att erkännas om man inte promotar sig själv, och då vet jag inte om jag tycker man har nåt att erkännas för (jag äter upp det där inom 2 timmar).

jag stod alltså och glodde på reich igår. det var ballt och jag ville stanna i stämningen istället för att sträcka fram pennan; viska autograf?

steve hade keps

en man bar på en rutig gris, den ekade. han bar även strumpor i sandalerna och det var okej.

barbican är som barbie och ken när man var liten. he he.

majmånad är storytelling & lies. definitivt. den började officiellt oanat igår kväll på en vanlig pub lite längre uppför backen där borta. alla kunde berätta om olyckor och intima erfarenheter. det var i och för sig inga lögner.

och inatt klockan ett, avhoppad från bussen, sa jag till anna här kommer en berättelse. hon trodde inte på den fast den var helt sann. kanske för att den var fin och jag var med.

we have a guest in our house. i don't know why i keep writing in english. whenever i speak swedish i start crying. i need to see someone tomorrow. i hope i go to the doctor and then to a lady in a cottage. she might ask how i am. i'm afraid somebody might die soon. i've watered my plant. we made muffins this evening. i smile inside, and my mouth does aswell when i see that man. although i don't feel like it. i want to be hugged but i just sqeeze people's hands. a friend said i sound nice. there was an insect. i don't worry on the trains anymore. we sat out in the sun for a while. i guess it was a fine sunday monday.

whatever i've been periodically obsessed with, i've had the support from my brother. i think my childhood bff emmy's dad had to make a vhs copy of this for my brother, and i'd say his obsession was slihgty more serious than my. it was 20 minutes of bitsy bears on a vhs, but we'd easily make it a marathon. watching, rewinding. watching, rewinding.

i was most likely pawlina or ritabear

or this and this

varför kan jag den här låten utan att känna till den. med ens han började sjunga. lebbigt. det måste vart nåt när jag var 15-16. blir jag så gammal.

alla minnen är alltid så ortroligt bra. och så var det på riktigt också

kollar tv-tablån när jag saknar tv. av någon anledning känner jag mig mer hemma. jag dödar en spindel innan jag hinner reflektera över min rädsla. kanske borde jag städa igen. en spindel och inga fler. jag väntar inte på morgondagen, bara på att den ska vara över. det flyger så många helikoptrar utanför, och så nära, att hyllan vibrerar med dess saker. idag har jag nog skrivit för många inlägg. och alldeles för lite på mitt arbete. inget alls faktiskt. jag ser mrs daye framför mig. påminn mig om att bara andas imorgon så ska jag vara nöjd. jag måste undvika ångest, play och omvägar.

I amuse myself by writing the bibliography for tomorrows presentation, at the same time smelling my gift from Morrighan's France trip. A lavender bag.

I missread Andrea. Waiting for stupid stories. She claims to be in love with me and I'd believe her if she didn't tell me.

Somehow, this day is not as stupid as I am, anyway.

I've got the first copy of my book sold, so now I'm just going produce it.

Stupid stories.

a man asked me out for dinner while i was walking by the river. i was humming on the sadest songs i could recall, thought i was in his way as i crossed the cycling lane and excused me twice. he'd only seen me from behind when he stopped me, asking me out for dinner. i wore two plastic rings on my left ring finger, said a was married to a gentleman and had a busy schedule. he was riding his bike slowly aside of me, suggesting i'd give him my number. if we divorce, if i ever get hungry, i said, although i really don't have a phone.

people seem to take it as the worst turn down whenever i utter some honesty. i'd be more troubled for a couple of obvious untruthful statements.

vilken skitdag. drar tacker over huvudet nar jag vaknar, men kan inte andas och tvingas ga upp. ater digistive kex till frukost och kaffet gor mig sa bajsnodig att jag kommer forsent till forsta klassen 10.45, trots att jag hade klockan pa 7.30. en lattnad ar att jag glomt att jag inte har ballet idag. men jag somnar nastan pa biblioteket orkar inte ata och har oooooooooooooooooooont i magen. en underdrift. skit.

vill inte umgås. sätter upp en liten rullgardin. rullar ner den utan att det blir mörkt. vill umgås. planterar men sopar mest i trädgården. och utanför. kan inte umgås. våren är destruktiv. vintern är destruktiv. hösten och sommaren. jag kan skriva det om alla. jag är otålig. jag är besviken. det är söndag fast det är måndag.

but we were mainly there for trisha brown (walking on the wall 1971)

laurie anderson (the handphone table 1978)

and

gordon matta-clark (splitting 1974).

our hygiene at barbican.

åt tibetanska dumplings på brick lane och såg dumma, töntiga människor. jag är trött. alla som låtsas och alla som klär ut sig. till viss del är jag säkert som dem men det tycker jag inte. jag letar efter det riktiga stället att hitta underbara människor på. ett ställe med riktiga människor. någon av dem kan väl vara fin också så jag kunde få bli kär i annat än uppblåsbara dockor och utskrivna googlebilder.

det här ljuset gör honom inte rättvis, kanske inte heller turbanen.

men han är den absolut vackraste mannen jag sett, någonsin, någonsin och jag tog hans hand. den var otroligt mjuk.

andrea sa att vi kunde vänta nåt deppigt. vi gick på susheela raman och alla hade sittplatser fast vi ville dansa. sen fick vi dansa. det var svettpärlor jag hade i ansiktet.

jag ska hänga mer på south bank.

här är han igen. han är min nya. titta bara; 3:42 <3

vet inte vad en showreel är och vill inte veta för nu har jag gjort en.

jag fick bara ettor för min senaste koreografi. det är bra. det är det bästa. har jag sagt det.

stannade hemma nästan hela dagen. kaffet tog slut och medan jag bläddrade på bokhandeln hann jag glömma att köpa på vägen hem. alla t(itt)ar på mig. jag undrar om det är för att det är synd om mig för att jag glänser av svett och för att jag har så ful profil. om klänningen fastnat i trosorna och jag råkat kleta min egen avföring i ansiktet. om jag är för påklädd för årstiden eller för avklädd för att inte ge dem avsmak. för att det säger flöff flöff om fettdepåerna och syns att jag kommer vara ensam. syns att jag vill vara ensam. iallafall är allt verkligt och jag blir så himla ledsen av våren.

förlåt. jag ska inte ursäkta mig.

nu åker jag buss till brick lane det är som att vara turist i stan för £1.90 luften är frisk jag måste vara sjuk som alla andra vet inte hur jag ska bära mig åt för att bli frän.

näe så blev det ju aldri.

högsta önsknifieringen just nu:

karin och linnéa ska vilja flytta till mig och jag får en kille och blir ganska smal.

jag skiter i skolan och det går bra ändå.

det får räcka.

intervjun kommer snart.

nu fikar jag alltid vid mitt lilla bort. med min nya blomma.

det var jag som kom till våren och inte tvärtom. jag har för många idéer för att vilja påbörja sista terminen. som vanligt är jag förstås också ganska rädd och orolig. igår var jag i skolan för att hämta min uppsats om oskar schlemmer. mrs daye förvånade mig med PASS och positiva kommentarer.

imorse sa erik att rosemary sagt she's interested. and interesting.

annas individual project hela veckan. kimberley, lilja och anna.

jag tror att jag är girig och nästan missunnsam, och delvis fylld av avund. så mycket att jag känner mig syndig och blir ledsen på mig själv.

på mailen har jag nu 10 meddelanden i egen mapp, markerade som olästa. där står inget särskilt, tror jag, och jag har läst dem förrut. men jag svarar inte på direkten, och mappen har ett besynnerligt namn. det här årstemat går bra och det glädjer mig inte. vilar fast jag inte gjort nåt, sover i sömnen och märker hur saker kan göra ont ändå. väntar på de stora uppslagen. förbereder mina det var samma för mig-meningar till svar. pliong, aj ey, aj. det är tur att det finns stuffing när man knappt finns själv.

min vän

min vän

min vän

<3

al(l)t är som

april april

har färdats fort i tid. i luft.

vaknade 10 i 6 lördags bitti, när bussen gick 8 i. sprang som en vilsen höna, men bara runt på mitt rum. sen sket jag i om jag missade allt. så får alla snopp. komma av sig självt. jag hann otroligt nog.

det är ledsamt att jag har förhoppningar om saker som aldrig kommer hända. ellernejförrestendetärdetintealls.

i fredags hade vi föreställning; jag är tacksam och stolt. inte nödvändigtvis över vårt stycke, men jag vet åtminstone att jag är bra. i de pressade veckor av slutprov och rep har jag märkt att jag är omtyckt. i karriären!! min koreografi, mitt utförande av jessicas stycke, lizzie har inte sagt till mig men anna vidarebefodrade att jag är en fin dansare och imponerande. gg och susan när de viskar, blinkar, ler - jag tror det är verkligt. jag har nog berättat det tusen gånger.

och så efter föreställningen. heini sa att hon inte trodde att jag var sååå bra, och verkade lite överväldigad. det var fint. camilla sa också något om det jag gjorde i slutet, och theos morbror was drawn to me, jag stood out. det kom fler lovord, men de har jag nog glömt av janteliga skäl.

sen drack jag vin och skulle bara vila på sängen en stund. och vaknade 10 i 6.

det märkligaste idag var min menstruerings entré på sena eftermiddagen, kanske två veckor tidigare. eller senare. usch sånt vill ingen vet kära du.

jag älskar livet. jag är euforisk igen. livet är underbart, min klass älskar mig, jag älskar dem. lizzie har sagt till anna att jag är en fin dansare, och imponerad över att jag bara går i ettan. min klass verkade förstummad över mitt framförande av jessicas koreografi i måndags, men jag har inte vågat läsa de små kärlekslapparna jag fick om min koreografi än.

pappan men vagnen, som jag möter nästan varje morgon - vi hälsar på varandra nu och det gör mig så glad. igår var första dagen och han blev nog lite förvirrad. han ser glad ut. idag var han säkrare på hejandet.

och så sa jag piphej till säxi bittsch-läraren i skolan, han log.

imorgon hoppas jag det är fint väder för anna, erik och jag vill äta glass och fira livet.

på fredag har jag föreställning och på lördag åker jag hem. jag behöver tvätta heltäckningsmattan från intorkat kaffe, städa undan tepartyt jag inte haft men liknar. bädda.

snart kommer något fantastiskt, det känner jag på mig.

tog bussen hem.

hey t ma ilifé! peeeeein i the äsch

klipp klipp klopp

jag sa hopp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

svara, nu

svär ja

trampade nästan på en groda i mörkret. han (prinsen) gick in i muren hela tiden, jag var så stor bredvid honom. ville inte att han skulle dö. jag gick därifrån.

går in på min mail, bifogar min muntliga presentation inför koreografin imorn, skickar det.

blir JÄTTEGLAD tio sekunder senare, när jag ser Inkorgen (1); blir lika besviken när jag ser att det är min muntliga presentation.

artiztic

å knäsvag för en platonsk kärlek som kunnat bli nåt om detta var 1600. 16.00(?).

vill veta vad som menas med hör av dig.

behöver veta. en kväll som varit cozy, sömnig, på ett litet bibliotek. jag reste i skymning och det var märkligt att resa överhuvudtaget. blev lite illamående fast sträckan var rak och långsam. inne fördes ett särskilt intresse runt dans. jag trängde mig längst fram som jag aldrig vågat ensam, stannade tills två minuter innan sista tåget gick. då sprang jag så hälsenorna rullade upp sig, köpte ett frågande smycke för pengar jag hade inför veckan och vågade se. jag tar kostnaden som om den varit för samtalet. en sån affärsman, jag vet inte om det var värt. därför behöver jag veta vad det betyder.

imorn ska jag vara i skolan kl 9 igen. mm, 7 dagar i veckan. nu är det natt o stor måne

har blivit lite pi-pi-pi-pillemarisk! imorse var de två timmar jag hann äta frukost och sitta och plutta vid datorn, underbart långa; och det bästa jag varit med om. när jag gick till skolan såg jag han som var det handsomaste som fanns, och jag bara glodde och han med och det var det bästa idag. på graham assessmenten viskade susan och gg om mig, och susan blinkade och gg tyckte något var underbart och det var mitt bästa idag. i korridorerna har jag senaste tiden mött den enda i byggnaden som christoph och jag tappade hakan för första gången han steg in i våra liv. mustigt attraherad av en riktig man (ingen elev, vill säga). vi går om varandra hela tiden, eller så dras jag oavsiktligt till de ställen han är på. det är något som märks och han stannar upp där jag är och pratar med dem jag sitter brevid. det är det bästa med honom. trots att alla tycker att han är dum i huvet. fyfan vilken seksappiil, jag vågar knappt titta på honom. vi har mötts för ofta nu.

jag har sån träningsvärk att jag mår illa. torson är som stelopererad fast fortfarande slapp. det känns konstigt. jag vill vara pillimariskt. har massa läxor varför gör jag dem inte. imorn ska jag göra det som distraherat mina tankar i en månad.

firade gårdagens slutförande av koreologiska studier, med en kola på duke's, och när jag kom hem, överhuvudtaget; en dusch.

(första sidan)

jag förstår inte vad jag väntat mig när jag googlar anal.

men fyfan vad analt det varit idag. jag är mer än relieved, grounded, däckad. puss

tea and pace. x.

pappa skickar världens bästa uppmuntringsbrev utan att någon av oss vet att jag behöver dem.

påväg idag, postade jag också brev, lyssnade på mammorna och papporna, och såg nya skolgårdar fast jag alltid går till samma låda.

på mig står det jag har frid inom mig och trots att det bara är tusch har det liksom etsats in i köttet så det känns alldeles adekvat nu.

jag kom hem 10 men jag gick till skolan senare än så. jag la ut tre kort för tiden, och jag blev kaffestinn, men bara i hjärtat och kunde inte läsa, inte lyssna.

imorgon blir en av få gånger jag inte har långärmat inför alla människor. det känns inte så jobbigt som jag kunnat tycka. alla får tycka.

jag er fram emot imorgon kväll, för då är vår första assessment över, då har vi dansat till den här. men oooj vad jag älskar det.

david och jag har haft en någorlunda lyckad spaning på huset intill; vi får nya grannar när som helst nu. ville analysera musiken genom betongväggen, la öronen mot, testade med glas emellan, sprang mellan eriks fönster på andra våningen och ytterdörren. hårsmån från att bli upptäckta och det var väl det närmsta barndomen jag kom idag.

ibland kan jag uppleva mig som syndare, fastän det är banala handlingar. som att se på skräptv fast jag borde sova eller ta hand om mig. eller uppgifterna.

det låter som att det spöregnar fast det inte syns. det känns som panik fast över allt som gått så bra. för då kan jag sabba det igen. vill inte tänka på att allt gått så bra, så kanske jag inte sabbar det igen.

gjorde som vanligt lördagsingenting, så det var lika bra att jag fick ont i magen, sov bort soldagen, åt kakor fast jag varken orkade eller ville, skrev ännu ett mail till min dröm som är en dröm. försökte spå framtiden i vad som helst; i leverfläckar, kaffesumpen, andedräkten. usch, det lät som en musikal.

alla är snälla mot mig i skolan och jag undrar varför. endera har de sett något eller så har jag.

har haft avskysvikarien nästan varenda tekniklektion, och det har till och med varit bättre än ordinarie. för nu. har varit dödstrött och kört på den energi det tar att säga att jag är dödstrött. resultatet har varit träningsvärk överallt varje dag hela tiden. jag struntar i karriär nu, det är första gången jag säger det. jag vill hellre ha händer nära än applåder.

fast jag vill nog ha applåder.

nästa vecka börjar våra assessments och då är det visserligen bara pass eller fail men det vore skönast med det tidigare.

snart ska jag på minifestival själv.

nästa helg kommer jag kanske vara jätteglad eller besviken. jag vill inte vara besviken på något som inte ens finns. men om det finns.

jag längtar till att nu ska vara på ett annat sätt.

mamma önskar mig den där drömmen lika mycket som jag

vill bara åka till georgia.

och lyckan var ju inte förräns om två veckor. vilket antiklimax.

det har hänt något alldeles fantastiskt. jag vill tacka mig själv!

men