snart börjar min första lektion. som vanligt sover jag inte än. men klockan är bara 1.43. jag undrar hur det här livet blir.
echo de menos algo que ya tengo.
give me 

ligger och häckar och spanar och iakttar i sängen. på mage är ett stabilt och alltid redo-läge. varenda prick kan vara ett kvalster eller en lus men jag hittar inte min lupp så jag samlar in dem för en senare bedömning. kanske ska jag försöka bli vän med spindlarna, nu när jag äntligen förstått att de nog är på min sida ändå. mina hunden och tore kan inte längre sova här intill men sitter på hyllan ovanför och väntar på att epidemin ska lägga sig. jag tänker att om jag låtsaslägger mig, och låtsassover så kanske djuren träder fram; och då: HAH!!! tänder jag lampan och slår till. avslöjade, avväpnade ska jag plåga dem med att andas för mycket på dem så de kanske dör. de ska vara det enda som tar.

okej, nu har vi diskuterat hela kvällen och ingen tror att det är skabb. ingen ville kanske ha skabb. men efter att ha kommit överens om att det kan vara vägglöss det rör sig om hoppas vi för allt i världen att det ändå ska vara de där små kvalstren som kurat in sig hos oss. jag har å hela husets vägnar, tagit på mig att gå till vårdcentralen och visa upp mig på måndag. det ser inte så farligt ut på mig men nu önskar jag faktiskt att de bara kunde försvinna. överallt står det om de psykiska besvär som kan uppkomma av vägglöss och det skulle förklara senaste tidens plötsliga depression. hahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha.

det är skabb här kanske. jag skrattar ihjäl mig.

igår fick jag första ångesten på flera månader. det är konstigt när jag tänker efter.
och det var väl att tänka efter som var felet. 
pappa är den finaste:
marcella
i den syrerika luften
vill han uppmuntra mig

mina nya ögonbryn och min nya grej

inget särskilt händer. jag hittade en spindel och dennes bo i en väska jag lämnat här över sommaren. innan den kröp ut hade jag redan stoppat ner handen och lagt i saker. det var dagens stora händelse. malin och javän var på  mitt rum som vanligt, så jag var räddad. jag tog boet. sen åkte vi till camden, malin och jag. jag tänkte göra nåt men jag kanske gör det imorn. malin fick färga mina ögonbryn istället medan vi åt digestive och brie. vi var duktiga. jag ser lite mer ut som frida kahlo nu.

inatt vaknade jag av ett franskt, skeptiskt och frågande "marcella?" och när jag öppnade ögonen såg jag hur tätt mot javän jag lagt mig, och att han höll min arm i luften. jag tror jag ville skeda nån annan i sömnen.

bär ett tält och sätter upp det inomhus. på lördag kan man komma in. jag vill ha allt. mitt rum ser inte ut som mitt. vill sova bredvid nån som vill sova bredvid mig. ligger bredvid javän och igår sov också malin här. det var som på läger eller internat, tänkte jag; en sovsal.
en farbror bjöd laget runt på tuggummi i planet. jag la på just när jag hälsade på värdinnorna. ett medelålderspar drack öl i smyg, och någon var extremt allergisk för nötter. det poängterades minst fyra gånger, och jag tänkte bara på hur lyckligt lottad denne var, att jag packat mina 800g valnötter, 2kg pumpakärnor och 200g mandlar i bagaget och inte i handväskan. man skulle inte skratta men jag gjorde det varje gång de pratade om allergikern. jag kunde orsakat någons död och bara en sån sak är väl kul.
sen kom jag till ett otrevligt london. så jag plankade på tåget. men huset och min pals var bra att komma till.
idag känns det att jag trivs. det kom jag ändå på när jag svettades på tunnelbanan.

det roar mig att jag tar bussen in till stan som skolungdom för att inhandla snus och vin utan att någon frågar om leg.

ordnar allt.
jag får påminna mig om milstolparna som ska rädda mig ur eventuell (/kommande) (balett)ångest. jens lekman, höstlovet om jag kan resa hem, skype. och andra december som ju bara är ett slumrande härifrån.
allt ordnas.

alla insektsbett har blivit värre av kortisonkrämen. de är alla blåsor nu, fyllda av vätska och kli. jag ska aldrig mer till berlin.
har köpt tusen biljetter med olika färdmedel för att ta mig "hem"; hem till london. tåg, buss, flyg; tåg, tåg, buss. blev vemodig fast jag nån timme innan sa det kommer bli en bra höst till mamma, som sa att jag var lugn. blir ännu lite ledsenare för att det är mitt i veckan jag far och ingen kan skjutsa mig till flyget så jag kan kramas i verkligt sista stund.
lagade mat med min lillebror och flinade högt åt tvprogram. vi hade stretchsession och jag höll på att dö. sen masserade jag hans piriformis och han mina vader. han skrek mer än jag. vi gick ut precis när spöregnet kom.

det bästa med den här sommaren är att den varit den bästa.

02.19 och jag längtar bara till frukosten om 6 timmar. sen ska jag yoga sen ska jag cykla med lappar sen ska jag boka allt i berlin och hoppas att det löser sig och medans allt detta sker ska jag önska att ett tåg går hem redan idag. eller åtminstone innan jag åker.

lyssnade på 20-minuters låtar och kollade på planet earth hela natten. och bert. känner mig sjuk. ny asfalt läggs utanför. pappa är snäll. har inte tränat på en månad. har inte känt nån i ens en månad. det är måndag. jag är torsdag. har lite tennisarm i axeln. blir äcklad av att tänka på min skola - drömt äggskalsdrömmar om den så det kan inte bli värre. en mardröm om natten har botat min tilltagna verklighetsflykt.

varför hänger hippien vid bordet?
ganska nöjd efter gårdagens beskrivning. det ger jag mitt tonårsjag.

och så kanske det tagits två fina foton idag. efteråt åkte vi bil till sliperiet i borgvik och kritiserade och drack kaffe vid vattnet fast det nästan var lite för kallt i luften. jag glömde plånboken hela tiden, och mitt sämstaste självförtroende. chansade på att vägen var rätt och sen fick jag komma in ett slag innan vi gick ut igen. borde gått i andra skor men det var ju andra saker som var bra istället.

hör mamma och hennes vän som aldrig kan sluta skratta. "esas son las quebraditas!! esas son las quebraditas!!" upprepar de, och "SE VOLVIO LOCO!!". de tar en kiss/cigarettpaus och sjunger "quiero que me quieras". köpte kola och nötter åt dem. åt min egen kefir.
älskar mitt kefirgryn som ett barn. känner mig lite lugn. även om allt där borta inte är säkert, så håller nån min hand just nu. det räknas.

grinar av att kolla på bilder från london och skolan. varför vill jag inte tillbaka.

i found a bunch of old pictures on a cd. these have been lost for ever, and so is the feeling of youth. think it awoke mortal fear. forrest bump took the picture. we hardly knew eachother then. i really like her now.

meat me here

on a week i've kind of met three of my former lovers more than once. plus one in a dream. plus one only by texts. plus one future favorite dream boy. i don't know if this town's become tiny, or if my life has.

i haven't felt this for four years now maybe, but it's tingling in my stomach when i think i see him, and i want to go out(doors) again!!!!

hepp eeh bird ey, mazzy

reading german ideology and another thousand pages. now, will you love me?

rovfågeln håller mig vaken. inte på natten men på vägen. jag såg den idag igen.
maud som var fosterbarn köpte bigarråer åt mig för hon ville inte att jag skulle få magkatarr.

traveling now.

nej, det förblir nog som ikväll. jag sitter på samma plats som för åtta år sen och tycker att nåt förändrats. ändå står det bara still.

oh so talented

everybody likes you. they just come up to you and put their arms around you.

åt jag djur. som om jag inte gör det annars. känner mig aldrig riktigt närvarande eller välkomnad eller vad det är. tills jag träffar andra.

seem to believe words will come out better the later it is. shortly after it'll be very early instead. you know what i mean but i don't. write to people i love or at least want to again. woke up this morning with a note from myself. it was so shrewd at the moment it was written down, but the words made no sense awake. i wish i knew what i wanted myself to remember.

today's been an awkward day in a little village east from here. i didn't mean to, but i burnt my right arm. it was not the purpose of being in such a tiny place and i say tiny so often. a man came up to me and wanted to talk all about bicycles and australia. he said it, i, must be lonley. he surprised me with his traveled life and well-bred way of conversing. he never wanted to leave although he meant to twice. he'd torn down a wall to fit his pool table and many other thing said a lot about him too.

but the happening outside this teeny grocery shop, was me having staff made coffee with two handsome police men saying "so, why are you here, in this tiny village?" unfortunately or luckily not to me but to the mysterious man half sleeping on a stool. i had another scene in my head than the one occuring. and "do you have a friend who can act?" those were the most peculiar questions i could imagine from these two blue men. maybe should i stop being so prejudiced.

a girl passed by with a comb in her hand. she ran and skipped, but whenever she lifted the comb towards her long, very blonde hair, she walked. and she continued running. i thing i need to do something about that. and i also miss that, when one run without any special purpose.

men <3

tonya och nancy upptar min sena eftermiddag. det är så tråkigt. jag har köpt en stor bok, läst avund. i min lathet har jag väntat på förändring. alldeles passivt.

en dag har klargjort min inkapabilitet. försöker ringa tusen främlingar och är trevlig, men låter torsken puttra i en och en halv timme. vill bara träna men råkar äta glass utan sällskap istället. det är inte gott men det kyler allt jag känner. kollar på tv och gör pilates och dricker kaffe så jag har brännblåsor på tungan. slänger en sak i timmen, dålig karma tänker jag, fast jag vill ha kvar allt som är fult. vill ha det jag vill.

i went on my mum's friend's sunday party


mummy danced



that was about it

hihi älskar grönfreds kampanjer hela tiden.

fy om å va.

SÖKES
en promoter som kan marknadsföra mig som god och nyskapande; enastående, ingående, inflytelserik med anmärkningsvärt kreerande; eftertraktad, älskad, ifrågasättande, obetalbar, stabil, oväntad – och inte minst före min tid.
(mest för att jag inte kan göra det själv)

i've found. i've run, i've stepped and got surrounded. mamaineeeeeeeedtobbeeeeeesomethinnnng

eres un plato mi amor.

uggla(/i), långli(gg), dipprest.

i'm so very delighted.

men gud. är jag den fulaste jag vet.

äta kött i sängen och se på lizzie mcguire när det åskar, är livet.

yeeeEI! yeeeeeeeeiiih!
andra jublar

i must have so much to do.

suzie sa till mig jo, ja, susan och jag pratade om dig - inte för att det var nåt så, vi pratade om några få - och du utmärker dig. sen pratade vi vidare (suzie är min mentor. susan är en koreograf). hon pratade om min närvaro. och så sa hon du har ett speciellt uttryck. hela vägen hem i det där fina vädret, i fina kläder, med fin tofs; har jag undrat vad fan det är. jag är ledsen och typisk att säga det men jag vet inte vad det är. och inte heller jag. om jag är något bra eller kanske hm intressant och bra för att det är konstigt. eller bara störigt. eller väldigt introvert. jag vet inte vad det är och det är en av få saker andra ser hos mig som jag inte kan se själv. jag kan inte se mitt eget rumphål, bara spegelvänt eller om jag fotar det. det händer inte så ofta. det händer i och för sig inte så ofta att någon annan tittar på mitt rumphål. jag vill ju tro att jag har ett fantistiskt, magisk och enastående rumphål, men jag vet ju aldrig. (hoppas att andra får och vill se mig oftare.)

strumporna är så mjuka och cruella de ville inte alls så farlig som jag på nytt inbillat mig. jag använder dem inte så mycket så det är nog därför. jag gör som förut nu. det är få förunnat att ha kaffegrädde i heltäckningsmattan. det vill jag tro. men jo, det saknas hörn.

det där ser ut som pussel jag la - träpussel från pappas barndom. det är inte det jag håller på med, men det ser ut så. tänk om jag bara var fantastisk.

i went away through the back door then. as i fancy a lighting boy now. susan says the intern's a little brain dead so you gotta make him see you. that was little about me privately. i only become friends with all by this distance, rarely when i'm sitting. it was without notion i was afraid of oceans, but it never puts me there when i look into this darkness. it's the only one i know and like being watched by; the only one i absorb rather than the other way around. i move in circles. i don't want to be dead.

):

"bodybutter går ju alltid åt liksom." men gud vad jag älskar ungmön på tv.

i won. colonel mustard with the lead piping in the lounge. i knew it all the time.

"This is how I become mute
du vet det är som mitt i veckan.
vet inte, men gör inget därefter.
oh, vill du ropa, make an effort.
but empty is just empty.

så alternativ två
springa. eller blunda blunda, springa
there's less then two
happy has happened
för ung för hån
vakna fri free free fri"

they compare me with something good. i keep listening to myself. both ways.

det här är det absolut bästa programmet jag vet.
kvartersdoktorn <3

<3 i finally get to see them!

jag vet inte om någon gör bebisgröt i köket

jag blir så himla ledsen och varm av graceland. det är som att sitta på bilkudde och veva ner rutan och byta sida på kassettbanden för att vänta på nästa låt och mamma sjunger med för att hon alltid gör det. vi passerar badplatsen där vi bara stannat två-tre gånger men alltid blickar längtande tillbaka till. det är rekord på långgrunt där. jag sitter bredvid, ibland med matlåda i knät för att hinna. när vi närmar oss trafikljusen byter jag kanske om i bilen, men bara när vi är extra sena. annars väntar jag tills vi kommer fram till den lilla gympasalen på kvarnberget. jag minns att jag var duktig och stod i tredje position i väntan på att gå över diagonalen. jag minns tjejen som stod bredvid mig med utsläppt hår och småblommiga trosor som stack fram under den ljusblå dräkten. det var lite slarvigt och oseriöst. jag minns också jessika som hade lockigt hår och en storasyster som var lång, och när de aldrig kom och hämtade henne. vi väntade i flera timmar med henne. sen åkte vi hem till persberg.

cosy! i have the achilles tendons and the hallucis flexor longus imflamed. resting is good but not for the tendons as they will get inflamed again if i'm being lazy. haha.

andrea said but everybody likes you so much. someone just leaned their head against your shoulder today. we went doing something in the park. it was fun. we got stuck on the bridge just as they were about to open it for a boat. i laughed as andrea panicked. everybody was watching us when i said this was a life changing experience.

i must be so ugly. even with make up on my teacher asked me to put some on for tomorrows class. i did my worst ballet ever today. i just want to lie down and become less fat. i had such a bad monday.

but mum's going to take care of me. maybe she'll come and save me she's said.
and dad's patting my cheek through the camera phone.

last month's topic (storytelling and lies) turned out to be my everyday life. i didn't realise i always do it anyway.
this month, i'm trying out strict honesty which will be my hardest task ever. i'd rather it was honey. hone(st)y, it's so similar. i'm not allowed to laugh when i say i'm sad. then i'll have to say i pass that question on to somebody else. but it's just to pass this month.

dreaming the most trivial dreams, making the assessment a dream itself. everything is such a cliché but it felt like i actually danced for the first time in very long during the release technique. and rosemary and melanie wore poker faces. and i never really cared. my heels are constantly stepping on nails and screws now. whenever i can i crawl instead. on lunch, to the bus stop, up the stairs. it's only 1 1/2 week left of the real schedule. i'll problably regret all the absences of this year during summer. but mum's going to take care of me.


found a good site for trigger points.

det bästa på gotland saknar jag nu. när ylle satte mig i sin opålitliga bil ner till högklint. johan som sjöng i min säng eller högläste. ringmuren där det gick att klättra upp och önska sig över havet. men jag längtar inte tillbaka. imorse; mamma blev rädd när jag ringde, jag kunde inte prata. mellan klockslagen och väggarna måste det låtit som att jag höll på att dö.

regnar överallt.

de 7000 sek jag tappat bort sved inte hälften så mycket som mina förlorade balettskor. så satans drastiskt. det här hjärtat är en sten. åh, lyssnar på det hela tiden. inatt lärde jag mig att spela en låt på min klaviatur. det underlättar att låtsas att jag är den enda i hela världen som finns. ju mer jag säger det här desto mindre kommer jag att bli. jordgubbar har smekt min gom.
igår åkte jag fel fyra gånger. sista gången somnade jag.

man kan ju tro att det är väldigt varmt, men det droppar ändå. synd för dem tänker jag, vad det än gäller. jag var på spelning igår. och idag. båda gångerna hade jag hoppats på att det skulle kurra i min viktiga muskel, men de flestas sex appeal försvinner alltid en aning live. igår var jag på lock tavern och idag på machbeth i hoxton. det var trevliga ställen det är därför jag skriver ner dem för att minnas. jag klär mig nästan som en dork men tar iallafall inte gympaskorna. alla andra är mycket mer än jag, och det är löjligt(,) men banden är sjukt bra. det smular ner i lakanen.
hon var störd, mans-influensan.

stavar till mail, a hundred euro grandpa, sitting on my toes. mina hälar har aldrig varit så ömma, det var synden själv. det är så fruktansvärt passivt, men nu börjar jag inse det. gillar alla jag avundas, alla brödbitar har fastnat i halsen, det rinner ner över halsen, tar inte slut men det kommer inte ur ögonen som jag vill. som vanligt, hur många gånger har jag inte sagt det.
inspireras av allt som är kasst.

ibland ar jag mer an kropp, j ag kan gora ljud ocksa. det ar som att jag vantar pa nagon, kommer strax. eftersom jag vill vara ensam (aggressivt avvisande mot vemhelst som kommer nara) hander ingenting. det ar inte obehagligt men jag sitter i skiten. i'm a bum.

lyssnar på ryska dikter, hittar en grekisk vaggvisa som kommer passa perfekt, ser nån på tv som jag tror är jag. det är bara när jag pausar, för sen ser jag att hon boxas och är lång. glömmer att jag vill smörja in mina armbågar och knän. det vakna är bara som när det verkligen inte går att somna; jag vänder mig. och vänder mig. och byter bok och byter uppgift. det var intentionen men jag vill inte.

det är ingen idé om det redan är en idé. halvvägs igenom ett lidande sparkar jag mig i huvudet för att smidigt inte kunna avfärda. inte överhuvudtaget. för nu måste jag stänga.
jag är en blöt trasa nu. det kommer inget mer, suger inte upp mer, stinker fränt på nära håll, slabbig när jag tas på; tung och vattnig.

nu är det seger som gäller.
(märk väl hur jag aldrig varit aktiv i någon form av idrottsförening)

jo, men jag avundas nog fanimej folk som klagar och gnäller utan att få svansen mellan benen. eller benan. eller bananen.

tycker inte om att fåglar kommer så nära, när jag går ensam. jag vill vara ensam. kanske är det vår i luften, men jag osar pannbiff som är den första och äckligaste tillagade maten jag ätit på 3 veckor.

jo, men jag kan nog vara avundsjuk på de som kommer på bra artistnamn.

några människor sänder mig poesi i kuvert, någon föreslår billiga kaffeställen eller drömmer om mig. det här livet kan låta hur romantiskt som helst. men jag vill bara sova.

det är som fredag: jag trodde åskan slog ner här, jag sitter inne, jag är inte rädd för spindlar längre, jag visslar ut genom fönstret, jag skriver inte tillbaks fast jag vill. men det är imorn det är fredag.

o den här också!!

<3 tanten <3

jag glömde att barndomen jag nu drömmer mig tillbaks till, också längtade bort och in i sånt här:



irreplaceable

repeat
vad alla önskar
jag har allt jag önskar
det upprepas, allt jag älskar
önskas
hittills har allt jag gjort blivit valt,
men jag vill också vara utvald.

nu skulle man ha en pelott va. sjöng starkt så jag blundade av skam länge och kröp in i tröjan.
en torr kofta, lite mindre worthlessness. loch ness. blackness lackness.
det ser ut som ebba & didriks gata, gör det inte det.
det finns så mycket som ska gå över

jag frågar min bror om han kan jämföra sina fötter med mina, så jag ska se om min smärta är normal eller något annat. han ska bara sätta på sig nattkläderna, säger han.

eller hellre sjungen än fångad..,
jag vet nåt jag inte vet än. jag bestämmer mig.
har tre sekel undvikits så avgör jag.
puss

gick till en pediatrist. får inte gå. på lång lång tid. efter den här dagen var jag bara lätt och lugn.

dansade till de dansande dagarna här om dagen. på onsdagen i en liten källarlokal en bit bort. jag var så svettig och glad efteråt fast jag ville dö innan. den här tiden har varit konstig fast som all tid. jag får bara bra kritik och allt jag gör väljs till vårt projekt med koreografen. sista dagen på baletten var jag så ledsen att jag fick blunda, och då gjorde jag bara fel, och först då hörde jag läraren säga mitt namn tio gånger på 1 1/2 timme. kanske är hon tyst av förnöjelse annars. varför blir jag så ledsen. annas projekt ska visas snart, och jag är inte längre orolig för att vara ärlig eller allvarlig. det är som när man nästan ska dö, och det kvittar. ändå är jag så himla ledsen. det är damm på hela golvet men det är inte så lätt med heltäckningsmatta.

duu du du du du du dud ud uuudu du du du dud ud ud uduuuuu!
(just fall in love easily)

!!!!!!!!!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

didn't mean to replace a best friend. but my editing skills didn't go further than this.

under kvällarna har jag varit på andraårs-föreställningar. de har minst sagt frambringat inspiration(...).

på morgonen satt vi i kökssoffan och han sa jag drack för mycket sprit igår. det var närmre medelåldern än jag varit förrut men det var på något sätt mysigt. jag var inte ens vaken när han kom så det måste varit sent. han hade druckit något sött och ätit jättemånga salta pinnar (det sa han med förtjusning) och den franska teddybjörnen var med. ibland blir jag tillfälligt kär i honom - när jag råkar efterlikna hur han skrattar, när han säger att han längtar efter barn (!!!!!!!!!!!!!!), när han sätter sig bredvid.

vi satt vid bordet nära dörren på duke's. bara någon hade öl i handen, så vi lekte för att fördriva tid. en var en bra; alla gissade vad en gjorde för grimas bakom hatten och gav sitt bidrag. vi kunde dö av skratt men det är inte roligt nu. teddybear<3 kom in under en jämförelse. jag var svettig och ful. sen tittade jag mot honom och råkade le. jag ber till mannen där uppe.

behöver höra att det talats om mig;m's got this beautiful thread
behöver höra you know she loves you
behöver upprepade gånger höra what you do, i love that! oh no, that was gorgeous.
jag önskar att det var sant.
jag undrar om det tar mig nån vart.

jag vaknade iakttagen. det slutade med att han dog. jag klämde mina fingrar mer.
en fredagsmorgon är varken efterlängtad eller avsmakande. jag försöker handtorka min trikåer inför baletten idag. om vi bytt lärare har det räddat min termin. räddat mig, den här terminen.
jag gillar när andra säger det jag väntar på. det är svårt att erkännas om man inte promotar sig själv, och då vet jag inte om jag tycker man har nåt att erkännas för (jag äter upp det där inom 2 timmar).

jag stod alltså och glodde på reich igår. det var ballt och jag ville stanna i stämningen istället för att sträcka fram pennan; viska autograf?

steve hade keps

en man bar på en rutig gris, den ekade. han bar även strumpor i sandalerna och det var okej.

barbican är som barbie och ken när man var liten. he he.

majmånad är storytelling & lies. definitivt. den började officiellt oanat igår kväll på en vanlig pub lite längre uppför backen där borta. alla kunde berätta om olyckor och intima erfarenheter. det var i och för sig inga lögner.

och inatt klockan ett, avhoppad från bussen, sa jag till anna här kommer en berättelse. hon trodde inte på den fast den var helt sann. kanske för att den var fin och jag var med.

we have a guest in our house. i don't know why i keep writing in english. whenever i speak swedish i start crying. i need to see someone tomorrow. i hope i go to the doctor and then to a lady in a cottage. she might ask how i am. i'm afraid somebody might die soon. i've watered my plant. we made muffins this evening. i smile inside, and my mouth does aswell when i see that man. although i don't feel like it. i want to be hugged but i just sqeeze people's hands. a friend said i sound nice. there was an insect. i don't worry on the trains anymore. we sat out in the sun for a while. i guess it was a fine sunday monday.

whatever i've been periodically obsessed with, i've had the support from my brother. i think my childhood bff emmy's dad had to make a vhs copy of this for my brother, and i'd say his obsession was slihgty more serious than my. it was 20 minutes of bitsy bears on a vhs, but we'd easily make it a marathon. watching, rewinding. watching, rewinding.

i was most likely pawlina or ritabear

or this and this