tacksamma drömmar.
en maskerad koreograf och jag fick vara med i en film och bli skadad och kyssa en man och spela apa.
tack, samma drömmar.
saknar linnéa och karin. så jag kan skratta jättehögt.

Idag har jag skrivit tre brev, frankerat dem och postat iväg dem till tre olika landskap.

Det är första gången på länge en virkning börjat likna något fastän jag ännu inte vet.

Jag debuterade också i hallon- och lingongrottsbakning.

Det blev strömavbrott och jag var längst in, längst ner i affären. Ungefär som härom kvällen när jag var i källarförrådet och rotade upp sorgen; rötter ur rötan. Någon knackade in mot utrymmet, hallå. det är nån här svarade jag. En sekund senare släcktes det och det var svartare än något annat; ja, kanske inte just sorgen, men på närpå. Haallå. högt, oroligt. En äldre dam kikade genom dörrspringan och ursäktade sig med att hon sett att det varit tänt. Jo, jag tackar jag. Och jag tilltalar mig med nån.

Sedan några dagar tillbaka har min bror några gånger anmärkt på att någon stiger in hos oss och igår var det tydligt. För en vecka sen flyttade jag farfars skor från m till p och jag vill tro att det är det. Innan ingenting. Min lillebror är så seende. Som jag önskar jag vore; mer lyhörd och observant. De står här på mitt rum, jag ser honom i var äldre herre, min farfar. Alla är han den här tiden så jag undrar om han kan komma att hjälpa mig.

Jag lovar att vara en usel vän under ännu en tid. En lång tid. Sen ska jag säga förlåt på riktigt och vara snäll.

bror steker - pannkakor - (det är ett jätteproblem med bleka nuförtiden) en andra gång den här veckan. han är det finaste jag fått och vi talar om tredje ögat (som önskas bli örat). han förställer sig till asiat i rösten, jag undrar om högtidsceremonier. minns när martina, den rödhåriga på bolibompa, slutade. hon som började när de ännu befann sig på vinden. hon berättade om stjärnor och att hon hade en liten i sin mage. jag bandade över något mindre relevant för stunden, och satt på knä nära tv-rutan. jag grät. det kändes högtidligt.

Gick på Obs!, kände ett plötsligt vemod överrumpla när jag insåg att jag nog aldrig skulle återfinna din Barbie. Såg dig som liten framför mig hur du grät mellan lockarna. Jag ville krama dig om jag kunde.

det kan man inte googla

vill inte vara med.

jag har lagat allt jag kunnat. några hål i kläder, lite mat, trasiga smycken, en lampa.

trött

när man spådde sin framtid genom att hoppa hopprep, varför gör man inte det.

i huvudet flyttar jag kontinenter

+ att de inte har några fönster där brori om nordvärmland.

jag glömde lappen och handlade på måfå. vill glömma allt

inte min älskade läkare när vi möttes i dörren

han tycktes nöjd som när man unnat sig något en måndag.

vårdmänniskor hälsar inte på allmän plats. nu ska han flytta, det sa receptionist-Marie,

det sa hon i fredags. han får kyssa mig när han vill.

margareta i vem vet mest? svarar capricciosa på allt.

vill ligga på magen men sängen är mjuk. längtar till morgondagen om det ringer för då ska jag svara. imorgon ska jag kanske också titta på teve, vem vet mest? och andra likgiltigheter. det gör sig skönt i mig.

hittade en lapp från förra året.

Anledningar till att dö: orkar inte

Anledningar till att inte dö: döden, 92:- skuld på bibblan som nån annan skulle vara tvungen att betala.

(detta gäller tills vidare, skulden är ännu inte betald.)

jag vill vara en allvarlig person. nån period. måttlöst pretentiös, menar jag nog.

tills jag hittar det här.

sitter och skrattar åt andras misär.

bländar dem som går förbi min balkong, jag blir aldrig brun.

livet är skit.

bara det blir mer shoegaze

man får leva på kaffe och sömnpiller helt enkelt.

ambivalent.

hittade en sida som man får ångest av.

en sida fylld av tid som bara är tid, som om tid är det enda som finns och inte kan komma bortom. inget därutöver, förutom, hinsides, utom. läski

Allt raderas, jag tryckte fel alltså cmd+R ska man akta.

Klockan är 09.33.

Hur kan jag uppleva mig så sviken (så.s-viken) redan.

Jag vaknade 7, gick nog upp 7.

Efter gårdagens samtal kunde jag vakna optimistiskt. 2 timmar senare tar jag ett samtal och måste hålla för näsan för att inte gråta mer eller högt inför telefonväxeln.

Kan det om möjligt bli sämre än det här, så kan det få bli det NU.

Jag har fått många sms under morgonen och natten och från kvällen innan som jag inte vetat om.

Besynnerliga, taffliga, omhändertagande, informerande. Jag önskar att minst (bara) ett av dem var ett berusat meddelande, resten var ju fina.

Får (man) ringa en vän.

Oh, angelägna beslut.

Jag är gråtmild men jag undviker vad helst som kan få det att rinna.

Har försökt skriva journal, symptom, beskrivningar på vad jag menar. Inför imorgon.

Jag är rädd att jag ska ljuga, att jag just nu ljuger.

Att jag inte vet (om jag vet) nånting. Att han kommer flina, eller bli arg för att jag är slarvig, eller säga att det här var väl inget. Det här är på låtsas.

Oväsentligheter, om de blir nödvändiga.

Jag gav tystnad åt tiden.

Ingenting kan förtydligas.

2 liter ärtsoppa. En liten burk surdegsgrund är lagd. P1, definitivt.

Hittills men bara en början.

Mitt lillesyskon är så älskansvärd.