vilken tur att det är nu jag lever.
ville jag skriva, planerade jag hela dagen.
och nu hoppas jag bara att det nog blir bättre imorgon för annars kommer det göra så ont.
fortsätt rakt fram, jag håller din hand.

tror jag är rädd. nu börjar min första dag med samma schema fem veckor framöver. lycka till.

that is just what i needed this evening. i've walked from new cross gate to east greenwich in sort of a coma with glitter in my eyes, liquor in my blood and the pockets full of stolen fruit. i also gave myself the right to borrow a book with old ladies porn-sentences without asking. the night hasn't even started and i'm already home. one get so easily distracted of life when there's other things to be up to...

blir lite längtansfylld till när jag kan se berverly hills tie över tre med victor igen. som sommarlovet, våren, hela den där tiden.
jag pratade med den där, lillebroren; men gull, vad han gör mig glad. med grimaser och att han kanske ska komma och bo med mig. om inte för alltid så för en helg åtminstone.
jag har väldigt bra dagar, jag måste komma ihåg det när det blir jobbigt.

snart går jag till skolan. jag sitter och känner mig iakttagen vid köksbordet.
gårdagen föll åt det goda. jag gick i parken, såg folket spela boll, springa löptävling. jag gick till marknaden som var full av folk och hittade en billig vintagemarknad. jag köpte nästan ingenting. bara hennafärg som nog inte funkar på mitt hår och ett välgörande te.
snart går jag till skolan.

ikväll såg jag någon som slog allt i hästvlängder. alltså det var bättre än daniel, platonkärleken, alla kidskillar, ewan mcgregor och törnekronan tillsammans. han var nog törnekronan och daniel mixed. skägg o läppar o allt det där i ögonen när man råkade ses. OCH JAG GICK FRAM. resten av kvällen såg vi honom titt som (titts) tätt, bestämde att han kollade in en och annan kroppsdel, och jag behövde ständigt intala mig själv att han inte dög. sen lärde jag känna Sam, och då blev allt jättekul och vi dansade med Chris från Schweiz. Då blev jag lite kär i Sam och tusen gånger mer i Grant eller vafan han hette som jag aldrig aldrig aldrig kommer få. För han kommer aldrig få mig. Det är avtalat.

ibland finns en tanke, som aldrig skulle kunna tas på allvar om jag berättade den.
fastän jag behövde, om den skrämde mig och gjorde mig ensam.

att bo hemma har gjort mig mörkrädd,som ska göra det än mer när jag flyttar. jag har diagonal smärta över hela kroppen men så länge den är fysisk så finns den mindre. min lynnighet oroar mig

Varför ingen kan säga det ordnar sig när jag gråter.

För att det inte gör det!

panik

men; ge mig mer men!!!!!!
jag vill ändra på allt. jag vill ringa en präst. jag vill dra grova streck. slå tillbaks.
vågar ingendera.
talktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehand

en dag av pest och kolera. no kool.
lade mig mellan två täcken (tecken) och hoppades att någon skulle se mig. när det inte hände tog jag alla färgglada pennor ur skrinet. argledsenarg och tyckte att förnöjelsen att rita hjälpte.
då åt jag två korvar.

sitter på en köksbänk och fnissar åt mamma och hennes vänners skvaller och vardagsbekymmer. mamma som tappat minnen, ingen håller minen, alla bara flabbar och vill ringa telefonsamtal på högtalarn. det är det här jag ska sakna när alla dör. och när jag flyttar hemifrån igen, det som är som att se dem dö.

känner en trankil tristess. fattas bara spermadonatorn. nu har jag villa & bilen.

expanderar och flyter och jag älskar mig så himla mycket.

allt ordnar sig så snällt just för att jag inte ska känna oro; det är någon som är så snäll mot mig.

jag lyssnar på den fantastiska skiva åsa skickade med ögonljus.

ibland känns det som när jag såg ut genom matrumsfönstret - över till malmgården - med uppriktig sorg; inte just för att gummorna avled och gubbarna inte längre satt på terassen, utan för att de skulle undgå alla de fantastiska upplevelser jag skulle få möta. jävla prettobarn.

men jag hoppas mina barn också blir så.

de märkligaste saker händer

(eller egentligen bara en grej och så konstig är den inte)

sen skäms jag över andra, och det får mig att tro att det är mig själv jag skäms över.

som blir så mycket värre.

ångrar så att jag dansade till venga boys, det finns restriktioner att ta hänsyn till när man just blivit knäckt

i ryggen. jag kunde väntat tills imorgon.

om tre 1/2 timme och prata/grina visa upp och köra. hålla tal i mitt eget huvud och dansa. i mitt huvud.

söker ventiler.

glasögonen immar igen när det är varmt och när det är kallt.

fortsätter krystat forsera bak axlarna så det drar i bröstet

det gör ont där men det är bara sånt som är

tvingar mig bort men wasabi gör för ont

rabblar alfabetet i utbyte

baklänges, utan inbördes ordning, på huvet, i sängen

på bar gärning

sitter hos den underbaraste karin och löser några korsord och pillar kärnor ur en vattenmelon.
she carried a vattenmelon. fattas bara linnéa.

alla är på så olika ställen.
victor och jag åkte stilla i tiden, det minsta flyget någonsin. han var så rädd att han somnade.
jag såg himlen rakt framför oss och det var nog första gången.
sen klappade jag honom på armen.

tacksamma drömmar.
en maskerad koreograf och jag fick vara med i en film och bli skadad och kyssa en man och spela apa.
tack, samma drömmar.
saknar linnéa och karin. så jag kan skratta jättehögt.

Idag har jag skrivit tre brev, frankerat dem och postat iväg dem till tre olika landskap.

Det är första gången på länge en virkning börjat likna något fastän jag ännu inte vet.

Jag debuterade också i hallon- och lingongrottsbakning.

Det blev strömavbrott och jag var längst in, längst ner i affären. Ungefär som härom kvällen när jag var i källarförrådet och rotade upp sorgen; rötter ur rötan. Någon knackade in mot utrymmet, hallå. det är nån här svarade jag. En sekund senare släcktes det och det var svartare än något annat; ja, kanske inte just sorgen, men på närpå. Haallå. högt, oroligt. En äldre dam kikade genom dörrspringan och ursäktade sig med att hon sett att det varit tänt. Jo, jag tackar jag. Och jag tilltalar mig med nån.

Sedan några dagar tillbaka har min bror några gånger anmärkt på att någon stiger in hos oss och igår var det tydligt. För en vecka sen flyttade jag farfars skor från m till p och jag vill tro att det är det. Innan ingenting. Min lillebror är så seende. Som jag önskar jag vore; mer lyhörd och observant. De står här på mitt rum, jag ser honom i var äldre herre, min farfar. Alla är han den här tiden så jag undrar om han kan komma att hjälpa mig.

Jag lovar att vara en usel vän under ännu en tid. En lång tid. Sen ska jag säga förlåt på riktigt och vara snäll.