nu blev jag tacksamt utnämnd, konstruerat generad, uttittad på 3, inofficiellt ratad (of my dreams), ihågkommen och reserverad.

slutligen(;) pubertal i form av inflammerade talgkörtlar, och festen ser ut att komma till mig.

vi talar om gaze och det som defineras av sitt objekt och det är just det som skiljer oss åt.

bror och jag gjorde 42 fantastiska små lussekatter. aldrig har de eller vi varit så bra.

surdegen luktar kräk.

vårdar min utåtvridning.

kan stå på händer i 5 sekunder! en gång hände det - igår, så det kan bli bättre.

nu har jag startat en surdeg igen och gjort alla mina pilatesövningar. nångång ska det väl bli bra va.

ser med behag ljusstakar lysa upp i fönster mittemot där människor som jag ställer fram sin frukost, lyssnar på ring p1, dricker perkulerat kaffe.

det är svårt att inte vara rädd om det här, vara rädd för det på samma gång. men mest känns det behagligt.

pirrig.

har fått världens bästa omfamningar av huset. fullt.

har fått veta vad killen bakom teatern heter, nästan. vad hans vän som är annas vän heter. så jag kallar honom det och han är fransk och blir ledsen över brulé!

nu ska jag äntligen hem och jag vill må bra för jag har allt.

jag ställer mig mot radio dept:arna innan spelningen, för då är vi i samma rum ett ögonblick, men jag bara tittar på dem.

"vad hände mattias?" i fin melodi och med blicken fäst bortom

& sen på hemvägen

en apa i tunnelbanan

& "i love your smile" samtidigt som hon tar på sina läppar och rusar ut.

mamma:

"sol utan kräm"

well, sunday morning; 03.16

snow's disappeared and i'm lonely again.

or was i lonley then?

with body and rest of the ears

nu vill jag bara vara hemma. jag har tagit ut segern i förskott. om några timmar ska jag gå upp, och fast jag ligger ner får jag inte somna förrän jag skrivit klart allt. och jag kan inte skriva för jag kan inte. och jag kan inte sova för då rusar adrenalinet upp och ibland är det som att andas under dubbelt täcke. oj vad jag tycker synd om mig själv nu. och allt är mitt fel.

det väcktes nog lika mycket intresse till musiken jag valt, som till min koreografi.

jag sa inte att det var jag.

pooing blood

läser om fynd vid rektoskopi och kan inte låta bli

och där kom nederlaget.

jag tackar de som avvisar mig eller säger att jag inte dög och tårarna kommer ur näsan och inte vrårna eller thamsen.

jag ser, det händer i hemmet när jag är själv, i hallen. jag går upp på övervåningen när jag ska hem, sen äter jag skalet istället för det löskokta ägget, och det är just det som gör mig ledsen när jag ändå gjort större fel idag. och alla andra jävla dagar.

jag blir nog ledsen om ingen gör mig med barn

berättade smärtfritt just för mamma att min penisatrapp ringt mig igår morse. en smärre felöversättning. FALSE FRIEND varning! men jag fick skratta idag åtminstone.

MEN VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED

counselling

did you mean cannelloni?