jag gråter ännu till repriserna

som nästan är precis.

inatt stannade jag. jag stannade sen blundade under täcket med tvdosan i handen och P1, jag lovar, hela natten och sen.

en främmande människa sa tack och kramade mig, sen tog vi i hand, sen sa han but really och jag tror han menade det.

jag vet inte när jag ska gå. när tårna domnar, svansen mellan benen, när det kommer öl på benet, när "adeln" säger fy fan vad var det där fan va äckligt ärligt riktat mot en inte så smickrande mobiltagen bild.

spricker.

och alla mina porer.

jag vill aldrig mer gå utanför. nu när jag lyckats värma upp huset.

jag blev så ledsen av foton på hus.

blev glad av ständiga cykelrutter mellan husen.

blev ledsen av dansen.

blev bättre av alger.

ferngully. det får rädda min ogynnsamma eftermiddag.

vi sätter oss åter på amalia.

är den ny? sabeltanden.

det är en mycket vacker dag, i mig känns det som någon avlidit - när det bara gäller en såld fastighet.

per. gud vad jag gråter när du sitter på stenen och hittar utsmyckningar i kanterna som gör det till ditt.

söker föregående klasskamrat som jag i fyran utlyste kärlek till. hittar honom. mer än så blir det inte idag.

skickar fyra sms till min lärare som förklaring till min frånvaro. mitt behov av post-adolecenta kurser på medborgarskolan.

coffee with legs.

"ska du bajsa, genom rumpan hoppas jag. nej jag brukar ta det genom örat."

jag går på toa. sköt om dig, gör inget dumt.

jag kanske flyttar. jag kommer definitivt att flytta. jag menar flyta iväg, över atlanten.

i detta ljuva garage

pratar de skånska bakom ryggen

vännen mitt emot letar eskort, eller vill bli

jag läser om birgittasystrarna, ändrar den till min startsida.

vi såg micke p två gånger och jag ville gå fram och säga att han skulle känna sig priviligerad över att få se mig som ännu okänd, vi kan räkna dagarna tills det är över.

det växer blommor på tapeterna, jag vill låta det vara med chokladbollen, vi pekade på en indier, fast min vän är nästan indier så jag tänkte att det inte spelade nån roll, fast sen vågade jag inte säga så för att det skulle bli en genant tystnad. jag vill skapa tills gråten rinner ur halsen på mig.

en pappa hoppsade med sitt barn förbi vårt caféfönster. mitt axelband har runnit ner över armen, jag attraheras av viktiga män och de bredbenta.