minns inte alls konturerna som så tydliga. det där rummet vibrerar av alla tickande klockor, ändå kändes det annorlunda. jag vinklar persiennerna så jag ser ut, och där står några glada träd och några kala. landskapet kan jag minnas som vinter, trots att jag bara sett det under några dagar av höst. jag vet inte hur jag ska sluta leva med tid, utan att formulera en mening som förknippas till helvetet. innan något sägs, sägs något annat. det är det finaste jag hört. varje dag var en perfekt dag. i vakuum.

satsa på solo, vi håller dom vettu, säger pappa och håller upp sina båda tummar i webbkameran. jag fattar inte det här med att det är lättare att få folk att fatta att det inte är bra när man säger att det är bra. fast det är nästan bra nu. längtar till om tre timmar ungefär. min fristad.

hela mitt ansikte luktar saliv. det är ingen som kysst eller slickat min kind, jag har bara försökt skapa ett jävla solo. visa var skåpet ska stå. får jag sitta?

här söker jag solo. jag borde söka hjälp.

nej, det är inte alls behagligt att vara tillbaks. inte nu. jag vet inte vad jag är här. om en vecka är nog euforin tillbaks. det här bipolära tillståndet, jag undrar om det är meningen. det vore väl självaste fan om jag slapp skolan pga av att vi kraschar, tänkte jag när alla på planet blev märkbart oroliga. det var ju det jag ville. dö dö dö. kanske är det dumt att tänka att det är lösningen. jag skulle ju lika gärna kunna flytta ut till en mer avlägsen ö i atlanten, och låtsas som ingenting. jag vill nog inte dö för det vill nog ingen annan. så vill de det. :P :P :P :P :P :P :P :P
det är konstigt med den här boken jag (faktiskt) läser, för jag tror alla är jag. och jag undrar om alla tror så (att de är jag. nej. skoja).
måste inte sluta uppdatera hela tiden, men borde kanske göra nåt annat.

jag måste få vara ifred nu.

gammalt jag trodde jag glömt. ja, det hade jag nog också. 5 år sen.

blev sur och jag sa det. det är det bästa som hänt mig. och massa massa annat.

jag fick träffa de bästa. såhär kunde det se ut.

nästan allt jag tror är stjärnor bara rör på sig. hittar inte pleiaderna. på andra sidan floden ser det alltid ut som julafton.

inget kommer närmre. det kommer till en skeptisk period. saknar jag nu omdöme, för att skilja på mina och andras. den omfattning min olust sträcker sig, som senast december 2009. den täcker mig. jag kan offra mitt liv för att slippa de sista dagarna. idag kunde vara den sista. tröstar mig med alla de stora som led. eller tycker jag att de var stora för att de led.

lyssnar på p1 och mailar med student adviser:n. hon skriver dear och jag skäms lite över hur jag så informellt kräktes ut min hard time.
p1 är återkommande när det gäller räddningsförsök. de pratar om glasskogen <3 <3 <3 i somras åkte jag i landskapet.
– var det en älg?
– nej, det var en människa. nu står tiden stilla.
igår satt jag i blåsten, beklagade mig lite men också andra. skrev desperat till alla jag älskar.
gick nästan inte på jens. men det gjorde mig glad. inser hur fin hans förra spelning var. jag dansade inte så mycket, men skrattade och gungade och gjorde två skutt kanske.
– och min gamla stock som ligger här. annars kan de kvett.
presentationen gick. det såg fint ut. tillslut gjorde jag inget mer än att slå ner en tangent och förvirrat uttala mitt namn på en blandad engelska/svenska. en vän fixade allt åt mig. han klappade mitt huvud.
– nu kommer en bil og.

fyfan, jag vill bara hem.

rädd för rum. en upptäckt i ny riktning. ibland känns den som motsatt.
jag tar middagen i handen och skivar en halv gurka. jag tror jag gillar den så. och kall. jag tror också jag föredrar mig så. fotografier istället för preparat, lugnade en liten stress.
det är bättre än det varit; det är svårare. mitt ringfinger är konstigt. fyllt av blod. jag grät. det var efterlängtat, det återkom till sist; torsdag efter tre i det lite större toabåset.
kan inte tala om det, för att det är fåfänga, det är vanföreställningar. det är fåfänga att ha vanföreställningar.
om tid inte finns kan jag inte prata.

gör läxor ihop. på varsin sida. vill aldrig sova. vill att det ska vara oföränderligt. allt gör mig så lycklig så jag nästan blir ledsen.

googlar barnen.

några anledningar till att dricka kaffe. beauty and the beast är det finaste som nånsin skapats. idag tyckte vår filmlärare att vår "film" (skiss, utan redigering) var svinbra. eftersom resten av lektionerna gick sådär så blev hans kommentarer guldkorn. malin och jag körade thank you. bye. som småglin. när jag kom hem fanns det bullar. jag har aldrig ätit så goda. tyckte att jag lämnat nåt i skolan. mm, sisodär 8000. jävla helvete. hoppas de inte snor saker som de snor hm-tröjor. har ont överallt. är ganska glad. förutom när jag stör mig på saker. gillar min lärare. två lärare gillar jag. genuint. 2 1/2 kanske. min rumpa o mina övre mag"muskler" är som, jag vet inte. gjorde dåliga klasser. how are you doing, jag sa pressure, så släppte det lite. varför kan jag inte bara vara duktig och fin och också tycka det själv. kanske för att jag är så trött i och för sig. som jag vill ha kaffe alltså.

det går bra om det blir bättre nästa vecka också. det har sagts.

såg vinterviken ikväll. tänder värmeljus. fast det är så varmt. fast det är stjärnklart. fast det är oktober.
sam ringde för en fika. vi rullade i gräset, han rullade några cigaretter, och sen gjorde vi graham strikes. de är nog mina favoriter så kanske var det därför. han sa att jag var bra i graham. jag är glad men lite förvånad. trodde jag var ensam om att tycka det. när lisa, max och malin kom satt vi i skuggan. lisa drog sönder sams tröja som ändå var hennes. jag drack en fruit cooler. om allt kunde stanna.

this time, i'm going to receive the love people give me, more openly.

you have such a bad attitude towards life. i seriously thought i was busted and that someone was to say ENOUGH and grab me by the collar. because i (finally dared to) listen(ed) to some sad sad songs, and had porridge in the bowl in front of me while solving the easiest sudoku. i could only whimper out a tiny why? and adam laughed.
he said, in another context, if psychologist got hold of me, they probably wouldn't let me go. i think he somehow immediately tried to apoligize for saying that, by telling an anecdote. i tried to explain to him that i took it as a complement. time i'm in the kitchen is the best time at the moment.