tycker så att man ska låta bli att öppna olästa mejl. åtminstone såhär innan småtimmarna om man vill strunta i ångesttåget.

imorn tar jag iallafall åmåltåget. sanne säger att vi ska bada bastu, och jag får för mig att det finns baguetter i bilden, på promenaden mellan stationen och hem. det har det aldrig nånsin funnits förrut, så varför skulle det finnas nu.

12 timmar i åmål kallar jag det.

jag har fått massiv el, på räknade fingrar, och det kan inte hålla dem utstreckta.

så nu med aceton, ska jag lösa upp skiten. fy fan vilken dyr papperslapp.

blev genast livrädd för mjältbrand. eller avkapade fingrar. ja, jag fick ett paket på posten.

och avsändare fast det ingen, och ingen hade förvarnat om att jag skulle få en avi. öppnar jag, så dör jag. av skräck eller bakteriell infektion. ska jag ta risken själv eller ska jag be någon bli min martyr. skulle fingrarna vara en familjemedlems, eller vem skulle de skada för att få ut något av mig. vilka skulle de vara, och vad har jag.

nu gör jag det jag bara gör det. och så öppnade jag ganska vulgärt och lätt våldsamt med en klassisk kökssax. god jul. det var en ryggsäck från mitt företag.

tacksamhet kom efter omedelbar lättnad. det var inget vitt pulver, min hud kommer inte att ruttna, jag kommer att överleva. det här paketet, åtminstone.

och med än välbehövlig var väskan, av flyttliga skäl.

min själ.

har vakumförpackat livsinnehåll och tänkt på kontinentresande.

jag lider åter av återfall. mitt kall.

jag ska flytta och gråter för att havet kommer att ligga kvar. ingen följer med.

men nu kanske jag blir slim. smil.

och så förtjust vid min hemlighet.

så jag kommer bara på fler.

snart är det försent att försöka sova för inatt. imorgon ska jag inte göra som idag.

utan vi ska nog filma då.

hierarki inte bara i huvudet. lagom till lunch.

imorgon måste jag åter stiga upp discplinerat, vilket jag försummat och sovit bort i två veckors tid nu.

med en bot på minst 500:-

låter ändå tabletterna ligga kvar under folieöverdragen.

om 199 cm diameter dödar.

det är bara så förbannat nära.

till dess att jag inte längre vet.

nu är jag oskiljaktigt förälskad i alla från sexårsgruppen och framåt gymnasietiden.

ligger som varje söndag mellan nya lakan. den extra långa nattsärken ger mig förlossningsvibbar men det beror mer på hur jag ligger. jag vill ha dig nu som förut.

artikulerar på record för att höra om det är mig på riktigt.

det är som att jag alltid väntar på att jag ska hända, när jag tror jag väntar på händer, som ska vilja ta på mig. de måste verkligen skicka remiss annars dör jag. som att svälja alger hela tiden. jag har inga pengar snart. jag har glömt, bara.

jag är också lite förälskad i författaren. och hon är en hon.

och en natt ovanför crêperiet, behöver jag inte längta efter.

jag hoppade tills jag tappade en vante, och tills håret stripade, pannan grinade.

min beundrarförfattare (som jag inte ens läst, men som åtminstone nästan kanske är min vän) sa och såg livrädd hej här är jag.

jag hittar inte någon gärd, inte heller det jag tappar. som sugen, blir lite avsugen. jag förstår om andra blir.

blir man, eller är man redan märklig - när man hittar sina ställen.

tretton. det började med basar. i vilken stad gör man köttfärs av alla oskulder. var plogar man mest. var exploderar snopparna. var gör man puré av cyklar. var är allt möjligt. var är inget möjligt. det tog tid innan det var nog, men sen gick jag hem och låg på spikarna parallellt med ia. p1-promenad till långlisa, tilda grät så mycket, alla fick veta (jag ska flytta) och blev ganska glada. av info och dricka. så vi gick till tonis och träffade några tonisar. och dansade bort tonismusiken tills vi gick till hamnplan 5 (!). det var där mitt huvud blev en vattenspridare och jag trodde på hemvägen att jag skulle sluta i lunginflammation. vi går hem va sa ellinor och jag följde birna och henne upp på övervåningen. alla berättade några kärlekshistorier - utom de egna - och sen somnade jag i skarven mellan två av de absolut finaste människor jag träffat. på morgonen kom brickor ur birnas händer och bananer med chokladdopp och croissanter som jag tyckte om.

jag strukturerade förrådet i hemlighet i bara strumpbyxor som inte blev en hemlighet, som aldrig var en hemlighet.

senare kom jag en timme tidigt till bion så jag tog några omvägar för att dra på tiden och började äta på en galette som jag fick i folie när jag sprang bort. till bion. isak var där och jag köpte kaffe för hälften och skakade hand med ylva som påminner om lilla my och så såg jag på filmer förstås. det var en fåtal fina. men det kändes så uppenbart att jag skulle få gå på dem - nästan så det sa för mycket om var jag är. men det var ändå fint. jag fyllde på med mer kaffe.

matilda hade nycklar till en volvo med skinnfodral som joakim, en granne, en tonsättare, lånat henne. vi åkte med igenimmat en bit, sen upphörde risktagandet bort till willy's där det fanns mycket; och mycket plats att gå med varsin kundvagn fast jag bestämt att bara handla saker under 10:an. efter, herregud, nära 2 timmar kom vi till märta vid kometen och fick äta lussekatter - hur många som helst var - och smutta glögg och se på tv3 som varken matilda eller jag innehar.

föredrar absolut superlativen.

aldrig absolut vodka. som ändå var en av mina kopplingar.

och den där vaniljdoften som lämnats efter

- - - kindpussar och täcket i påse. som glasspinnarna i farmors mossgröna källare.

man kan tro på mögel, men det var kallare än så. pinnarna gick åt av snabbaste lag

- fast jag vet att de alltid fanns kvar.

grannarna grymtar i garaget. jag blir instinktivt smygande, exakt som när pojken i mortlake-huset skrek jagskadödadig åt min hyresvärd - vilket blir så mycket mindre turbulent om jag betonar att det var hans pappa. men jag kissade ändå på mig den natten.

hempromenaden från öb dramatiserades genom en bull terrier. fy fan jag har aldrig varit så rädd och skridit så oberört fram.

jag ska flytta hem. ändå hem.

jag är rädd för allt, så mycket värre än terriern.

släpp terriern.

jag gråter ännu till repriserna

som nästan är precis.

inatt stannade jag. jag stannade sen blundade under täcket med tvdosan i handen och P1, jag lovar, hela natten och sen.

en främmande människa sa tack och kramade mig, sen tog vi i hand, sen sa han but really och jag tror han menade det.

jag vet inte när jag ska gå. när tårna domnar, svansen mellan benen, när det kommer öl på benet, när "adeln" säger fy fan vad var det där fan va äckligt ärligt riktat mot en inte så smickrande mobiltagen bild.

spricker.

och alla mina porer.

jag vill aldrig mer gå utanför. nu när jag lyckats värma upp huset.

jag blev så ledsen av foton på hus.

blev glad av ständiga cykelrutter mellan husen.

blev ledsen av dansen.

blev bättre av alger.

ferngully. det får rädda min ogynnsamma eftermiddag.

vi sätter oss åter på amalia.

är den ny? sabeltanden.

det är en mycket vacker dag, i mig känns det som någon avlidit - när det bara gäller en såld fastighet.

per. gud vad jag gråter när du sitter på stenen och hittar utsmyckningar i kanterna som gör det till ditt.

söker föregående klasskamrat som jag i fyran utlyste kärlek till. hittar honom. mer än så blir det inte idag.

skickar fyra sms till min lärare som förklaring till min frånvaro. mitt behov av post-adolecenta kurser på medborgarskolan.

coffee with legs.

"ska du bajsa, genom rumpan hoppas jag. nej jag brukar ta det genom örat."

jag går på toa. sköt om dig, gör inget dumt.

jag kanske flyttar. jag kommer definitivt att flytta. jag menar flyta iväg, över atlanten.

i detta ljuva garage

pratar de skånska bakom ryggen

vännen mitt emot letar eskort, eller vill bli

jag läser om birgittasystrarna, ändrar den till min startsida.

vi såg micke p två gånger och jag ville gå fram och säga att han skulle känna sig priviligerad över att få se mig som ännu okänd, vi kan räkna dagarna tills det är över.

det växer blommor på tapeterna, jag vill låta det vara med chokladbollen, vi pekade på en indier, fast min vän är nästan indier så jag tänkte att det inte spelade nån roll, fast sen vågade jag inte säga så för att det skulle bli en genant tystnad. jag vill skapa tills gråten rinner ur halsen på mig.

en pappa hoppsade med sitt barn förbi vårt caféfönster. mitt axelband har runnit ner över armen, jag attraheras av viktiga män och de bredbenta.

feta fingrar

fetafingrar

det nynnades

en nynnandes

en alvar

ett allvar

single serving night

pixie unók

waiting for acceptance

isolation.

jag accepterar, det gör jag.

lämnade böckerna i hamnen men fel. lämnade ut mig själv men fel.

nu lägger jag ner pennorna i skrinet. lägger in gurkan i ättika. lägger till vid nästa småbåtshamn. lägger av och an. lägger mig i sängen. och vaknar inte igen på några ömhetsår.

sensitivitetsvaccin, om någon har.

jag har cash-ew.

google-sökning

medicin mot tänkande 93tusen träffar

de apatiska barnen

det handlar inte alls om att jag kanske inte kan göra så mycket, trots att han är här och att det kan avundas. att jag ändå skulle tyckas om som vän. har jag bestämt att något ska vara (som sår) så vill jag ha det envist, enfaldigt. och då faller det.

aldrig i livet. tål det att ruckas på reglerna, sådana är reglerna.

bli mindre, bli tyngre.

det bästa är att jag blir lyckligt destruktiv gentemot mig och kanske ingen annan.

mamma fick höra att jag aldrig ska tala om förälskelser eller önska kärlek. mer.

mycket miljö men människorna. en röd t-shirt, trängd, slutet.

nu stänger jag av mig själv.

måttet runt livet. 

är rågat.

nu blir det slut på liv.

sitta och äta isterband, om jag får påpeka, kvart i tolv. det är min rumskamrat.

fy fan; ungkarlslyan lever upp till sitt yttre.

nu ska jag börja älska mig själv och hata alla andra.

det är enda sättet att undvika missbrukarfällan.

jag ska trampa på djuren och ge onda ögon åt närmanden.

nämnden.

lisa sa du är nog bland de snyggaste människor jag träffat.

matilda sa sensuell.

om jag tycker själv.

sitter som vanligt i farstun. 

nu lyssnar jag också på kent.

hur är det? x2

jag vet inte om det betyder hur är det x2 eller mindre eller mer.

jag vill mer.

dagen har varit solig och vi satt ute på lunchen.

inga pengar var ursäkten, men inte riktad mot mig.

han hade en så fin stickad tröja.

if there's any love in me, don't let it grow.

tulo mellan benen.

nu är jag tillbaka i min lyckliga skepnad. 

två dagars chipsdipp utan chips.

jag kan inte klicka under.

fast andra kan.

jag är överlägsen vissa auktoritärer. det känns skönt att veta, även om det var en understimulans som gjorde hela min helg frustrerad. nu orkar jag bara skratta.

pizza, peptalk, snus. bättre kunde det sig inte; lisa får sitta timmarna ut i mitt kök, och det känns som att vara mer hemma än annars.

skolan går bra, jag går bra, fast mina höfter knipit ihop lite. inte lika höga benlyft, men bättre hopp än senast. jag är helt enkel bäst i stora drag.

nu ingen förbannad harkrank, kärlekskrank i halsen. det har lugnat sig lite, för jag kan inte trava omkring som på högvarv.

jag har kommit på att jag är värdelös på komposition, och det känns outhärdligt, betungande. jag ska bli. och allt annat.

IDAG STOD JAG PÅ HÄNDER. LÄNGE.

jag säger nej till livet.

kanske.

hur ska magen sluta kullerbytta varje gång jag hör min telefon signalera. kanske är det han.

och så är det förstås inte. hur många dagar kan jag hoppas innan jag borde ge upp, hur många gånger får jag höra av mig, borde jag bara lägga av.

bon iver får rädda den här kvällen. det kom panik på hemvägen, så jag gick det saktaste. mörkret brukar ju ändå säga att det är okej att ta sig hemåt för att t. ex sova. men jag behöver underhåll och aktivitet.

så, skitiga händer och knän, efter utomhusrep i santa karins ruin. 

ingen väntar. utlopp i telefonen med far och bror, och snart ringer mamma minst två samtal till innan vi säger god natt. min allra käraste bror tog hand om mig i 46 minuter, som sa att du är ju ganska söt, och att jag inte ska bry mig.

varför vill inte den allsmäktiga kraften att jag ska knulla.

jag vill nödvändigtvis inte knulla, men jag behöver bli fysiskt rörd. 

jag känner mig redo att skriva något slags ai lov u, göra en didrik, klanta till det, förhasta mig igen - men bara för mina ivriga förhoppningar. lyckligtvis har jag ännu inte gjort något medvetet snedsteg. det ska inte ske den här gången.

mitt enda internet, men mer än vad andra kan erbjudas, finns tätt tryckt mot ytterdörren. jag står bokstavligt på tröskeln. som troll i farstun. eller var det tummen.

detta gjorde mig förstås djupt tillfredsställd - nu kan jag ha videon snurrandes i bakgrunden och se en framtid.

imorgon ska jag cykla till skolan, och vara bästa av alla. jag ska göra allt jag kan.

jag ska: nu.

skriv, badkar.

det finns en korsning där jag känner mig fri.

där cyklade jag idag. som bäst är det om våren och hösten.

lisa lars föreslog middag ute, och jag trodde inte till den mildaste grad att det skulle bli en sån underbar kväll som gårdagen inbjöd.

vi åt varsin galett, drack fransk öl och whisky med kaffe, flyttade bord två gånger - en gång för kylan och nästa för sällskapet.

vi träffade konstare och en tonis. vi skulle gå vidare men jag hade inte leg (och här kommer lyckan) så  lisa lars och jag tänker surfers med carl. vi drack lite mer öl och jag upptäckte att jag berusats innan jag blivit redlös. sen stängde de snart och jag drack mycket vatten och ute improviserade vi och på något sätt hade alla vi pratade med någon slags knytning till filipstad. eller åtminstone värmland.

"pelle" var trevlig men anonym var dumsnurr och det märktes tydligt att han bara vill stoppa upp snoppen. lisa åkte iväg på min cykel och sen gick carl och jag åt varsitt håll från österport.

idag kanske lisa och jag ska spåna på våra stop motion kött-filmidéer.

herregud herrejag. kallt kaffe yrsel i pelvis

rullar ner, gardinen. för.

söker snygglåt. obehag möter mig i trappen. när vem det än är, fäster sig. som fästingar klättrar uppför slidan, eller som nyfunna vänner.

andas för glömskan.

läppar skriver endast inhandling. en handling.

magen sväller av bara tanken som dreglar över listan. men nu är det väl blod.

jag bli så ledsen av att sakna och längta. det måste få vila.

och helikoptereko, enkla pianospel, kyrkklockornas halva slag.

ärliga handslag. stundtals i min spegling. conordanielbenkarl. i want a lover i don't have to love.

det känns inte ens när flugor går på fingrarna. de rör sig, och när jag rör mig stannar de.

rysningar som svallar och 5 cm diameter är av minsta slaget. fy fan vilken rädsla och fy fan om jag varit ensam hemma, och fy fan om jag sovit med det odjuret i mitt hem. levande.

ia dödade spindeln med en känga. nu ska jag städa kliniskt hela natten och så fort öb öppnar imorn bitti blir det kubikmeter radarspray.

ja fy fan vad vi dog.

med ballonger kan det inte annat än börja eller sluta illa.mående.

sen minns jag att det inte alls är jag som ska bekymras.

kan inte hjälpa sex öppna fönster, och sen ett i sovrummet som läcker in för regnet.

kläderna torkar inte, blir blöta, hänger kvar, men är grannens.

lady.

come in.

inatt, inte ens på den här sidan dygnet, gick jag hem innan jag kommit ut.

jag såg billig ut och en medelålders muttrade hon kan inte fått mycket ikväll och jag ville ta honom i kragen, skrika LÄGG AV men mindes senast jag drack kaffe och inte borstat tänderna.

det var dress up kalas och jag totalfailed. så jag kunde inte så för mig själv, var rädd att åtgärda det med något som inte kunde stått mig på benen, och sa jag måste se havet. vi ses snart.

överrumplad och överambitiös. idag ska jag lägga av med att vara alla tillags. läggdags.

peel and reseal

loka tröstar den värsta

panik panik potatisgris

jag är rädd för svinflu och för döden

havet vid min barm

letar-saknar han

som inte minns namn

eller han som cyklar en mil och tillbaks

jag hann säga jag vill gråta, och sen satt jag lutad mot korridorelementet

slickade tårar och svett för kajsa som hördes komma med: allt bra, vännen?

på hemvägen gick jag in i gallerian för att boka massagetid. jag fick vänta några minuter, som redan innan de börjat, pumpade skam i mig över att sitta där i fönstret och skylta.

idag var jag förbjuden. så imorgon får bli bra igen. trots att jag nätt känt av att denna dag skulle hunnit ge mig kraft och vila.

vid halv ett. jag sov med blött hår på kudden, och det gör mig alltid lite rädd när jag vaknar. ifall det möglat.

vi har en dålig tv och jag som ville älska den nu.

säg nu för fan annars fiser jag i luftan
det luktar (hamburgerdressing och lite ciggarill)
könsinriktat
som en pannkis
jag känner ditt kön som lasse i bullerbyn

vi har femti kvadratmeter stort, ändå ligger vi hår(t)
jag mår lite illa.

inte på g a dig.

jag är din sån hära; pundare.
på teatern. alla rika har det hemma.
jag har hår i pungen, pung i mun..

jag köpte en ask esmer att suga på

men jag har inte öppnat dem än.

ia sa stoppa korvar i gråtkanalerna. jag skrattade fast det var allvar.

galla gråter ögon

heaven räddar dagen

samtal via stolpar, samlar mig

22 timmars resa futurum får mig att ge mig

"you gonna have to trust me on this"

51 flugor

offrades

love love love

- ursäktar

det var kul hos min shrink för på parkeringen stod en bil med registreringsnummer shrink.

annars var det inte kul men jag försökte inte gråta och hon sa inget bra tyckte jag.

hon målar på tavlan som skrapar och skriker

hon föreslår ett medelmåttigt liv men medelmåttig var varken graham eller duchamp.

det är bråttom nu igen

samlad, tillfreds

för en stund i tempur

av kassettsamtal och stora stearin-

klumpar, i håret som högtidlig

positiv stress

hjärtat dras med

4 mil om dagen

stegräknare kan slita fläsket

på psyket ör jag prata om att inte våga men att vara redo, ständig yrsel, god nattlig sömn.

jag håller mig vaken och

håller på orden

mamma gråter nog än för att jag var så lugn om sanningen

jag får dödsångest över att lämna landskap

som egentligen får mig att  döda

en sparv i mig

dricker svartvinbärssaft mot melankoli

det hjälper nätt och jämnt,

testar min handstil som inte kan få mer än godkänt

g är inget betyg, det är en bokstav

imorgon (den om tio h) blir inte som förr

det är det som är felet