har färdats fort i tid. i luft.

vaknade 10 i 6 lördags bitti, när bussen gick 8 i. sprang som en vilsen höna, men bara runt på mitt rum. sen sket jag i om jag missade allt. så får alla snopp. komma av sig självt. jag hann otroligt nog.

det är ledsamt att jag har förhoppningar om saker som aldrig kommer hända. ellernejförrestendetärdetintealls.

i fredags hade vi föreställning; jag är tacksam och stolt. inte nödvändigtvis över vårt stycke, men jag vet åtminstone att jag är bra. i de pressade veckor av slutprov och rep har jag märkt att jag är omtyckt. i karriären!! min koreografi, mitt utförande av jessicas stycke, lizzie har inte sagt till mig men anna vidarebefodrade att jag är en fin dansare och imponerande. gg och susan när de viskar, blinkar, ler - jag tror det är verkligt. jag har nog berättat det tusen gånger.

och så efter föreställningen. heini sa att hon inte trodde att jag var sååå bra, och verkade lite överväldigad. det var fint. camilla sa också något om det jag gjorde i slutet, och theos morbror was drawn to me, jag stood out. det kom fler lovord, men de har jag nog glömt av janteliga skäl.

sen drack jag vin och skulle bara vila på sängen en stund. och vaknade 10 i 6.

det märkligaste idag var min menstruerings entré på sena eftermiddagen, kanske två veckor tidigare. eller senare. usch sånt vill ingen vet kära du.

jag älskar livet. jag är euforisk igen. livet är underbart, min klass älskar mig, jag älskar dem. lizzie har sagt till anna att jag är en fin dansare, och imponerad över att jag bara går i ettan. min klass verkade förstummad över mitt framförande av jessicas koreografi i måndags, men jag har inte vågat läsa de små kärlekslapparna jag fick om min koreografi än.

pappan men vagnen, som jag möter nästan varje morgon - vi hälsar på varandra nu och det gör mig så glad. igår var första dagen och han blev nog lite förvirrad. han ser glad ut. idag var han säkrare på hejandet.

och så sa jag piphej till säxi bittsch-läraren i skolan, han log.

imorgon hoppas jag det är fint väder för anna, erik och jag vill äta glass och fira livet.

på fredag har jag föreställning och på lördag åker jag hem. jag behöver tvätta heltäckningsmattan från intorkat kaffe, städa undan tepartyt jag inte haft men liknar. bädda.

snart kommer något fantastiskt, det känner jag på mig.

tog bussen hem.

hey t ma ilifé! peeeeein i the äsch

klipp klipp klopp

jag sa hopp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

svara, nu

svär ja

trampade nästan på en groda i mörkret. han (prinsen) gick in i muren hela tiden, jag var så stor bredvid honom. ville inte att han skulle dö. jag gick därifrån.

går in på min mail, bifogar min muntliga presentation inför koreografin imorn, skickar det.

blir JÄTTEGLAD tio sekunder senare, när jag ser Inkorgen (1); blir lika besviken när jag ser att det är min muntliga presentation.

artiztic

å knäsvag för en platonsk kärlek som kunnat bli nåt om detta var 1600. 16.00(?).

vill veta vad som menas med hör av dig.

behöver veta. en kväll som varit cozy, sömnig, på ett litet bibliotek. jag reste i skymning och det var märkligt att resa överhuvudtaget. blev lite illamående fast sträckan var rak och långsam. inne fördes ett särskilt intresse runt dans. jag trängde mig längst fram som jag aldrig vågat ensam, stannade tills två minuter innan sista tåget gick. då sprang jag så hälsenorna rullade upp sig, köpte ett frågande smycke för pengar jag hade inför veckan och vågade se. jag tar kostnaden som om den varit för samtalet. en sån affärsman, jag vet inte om det var värt. därför behöver jag veta vad det betyder.

imorn ska jag vara i skolan kl 9 igen. mm, 7 dagar i veckan. nu är det natt o stor måne

har blivit lite pi-pi-pi-pillemarisk! imorse var de två timmar jag hann äta frukost och sitta och plutta vid datorn, underbart långa; och det bästa jag varit med om. när jag gick till skolan såg jag han som var det handsomaste som fanns, och jag bara glodde och han med och det var det bästa idag. på graham assessmenten viskade susan och gg om mig, och susan blinkade och gg tyckte något var underbart och det var mitt bästa idag. i korridorerna har jag senaste tiden mött den enda i byggnaden som christoph och jag tappade hakan för första gången han steg in i våra liv. mustigt attraherad av en riktig man (ingen elev, vill säga). vi går om varandra hela tiden, eller så dras jag oavsiktligt till de ställen han är på. det är något som märks och han stannar upp där jag är och pratar med dem jag sitter brevid. det är det bästa med honom. trots att alla tycker att han är dum i huvet. fyfan vilken seksappiil, jag vågar knappt titta på honom. vi har mötts för ofta nu.

jag har sån träningsvärk att jag mår illa. torson är som stelopererad fast fortfarande slapp. det känns konstigt. jag vill vara pillimariskt. har massa läxor varför gör jag dem inte. imorn ska jag göra det som distraherat mina tankar i en månad.

firade gårdagens slutförande av koreologiska studier, med en kola på duke's, och när jag kom hem, överhuvudtaget; en dusch.

(första sidan)

jag förstår inte vad jag väntat mig när jag googlar anal.

men fyfan vad analt det varit idag. jag är mer än relieved, grounded, däckad. puss

tea and pace. x.

pappa skickar världens bästa uppmuntringsbrev utan att någon av oss vet att jag behöver dem.

påväg idag, postade jag också brev, lyssnade på mammorna och papporna, och såg nya skolgårdar fast jag alltid går till samma låda.

på mig står det jag har frid inom mig och trots att det bara är tusch har det liksom etsats in i köttet så det känns alldeles adekvat nu.

jag kom hem 10 men jag gick till skolan senare än så. jag la ut tre kort för tiden, och jag blev kaffestinn, men bara i hjärtat och kunde inte läsa, inte lyssna.

imorgon blir en av få gånger jag inte har långärmat inför alla människor. det känns inte så jobbigt som jag kunnat tycka. alla får tycka.

jag er fram emot imorgon kväll, för då är vår första assessment över, då har vi dansat till den här. men oooj vad jag älskar det.

david och jag har haft en någorlunda lyckad spaning på huset intill; vi får nya grannar när som helst nu. ville analysera musiken genom betongväggen, la öronen mot, testade med glas emellan, sprang mellan eriks fönster på andra våningen och ytterdörren. hårsmån från att bli upptäckta och det var väl det närmsta barndomen jag kom idag.

ibland kan jag uppleva mig som syndare, fastän det är banala handlingar. som att se på skräptv fast jag borde sova eller ta hand om mig. eller uppgifterna.

det låter som att det spöregnar fast det inte syns. det känns som panik fast över allt som gått så bra. för då kan jag sabba det igen. vill inte tänka på att allt gått så bra, så kanske jag inte sabbar det igen.

gjorde som vanligt lördagsingenting, så det var lika bra att jag fick ont i magen, sov bort soldagen, åt kakor fast jag varken orkade eller ville, skrev ännu ett mail till min dröm som är en dröm. försökte spå framtiden i vad som helst; i leverfläckar, kaffesumpen, andedräkten. usch, det lät som en musikal.

alla är snälla mot mig i skolan och jag undrar varför. endera har de sett något eller så har jag.

har haft avskysvikarien nästan varenda tekniklektion, och det har till och med varit bättre än ordinarie. för nu. har varit dödstrött och kört på den energi det tar att säga att jag är dödstrött. resultatet har varit träningsvärk överallt varje dag hela tiden. jag struntar i karriär nu, det är första gången jag säger det. jag vill hellre ha händer nära än applåder.

fast jag vill nog ha applåder.

nästa vecka börjar våra assessments och då är det visserligen bara pass eller fail men det vore skönast med det tidigare.

snart ska jag på minifestival själv.

nästa helg kommer jag kanske vara jätteglad eller besviken. jag vill inte vara besviken på något som inte ens finns. men om det finns.

jag längtar till att nu ska vara på ett annat sätt.

mamma önskar mig den där drömmen lika mycket som jag

vill bara åka till georgia.

och lyckan var ju inte förräns om två veckor. vilket antiklimax.

det har hänt något alldeles fantastiskt. jag vill tacka mig själv!

men