mamma kallar mig E.T och säger var glad. nej, var dig själv. sen närmar hon sitt pekfinger mot linsen och skrattar chao.

under de timmar som hastigt överlappande konversationer uppträder i mitt huvud, förstår jag en desperation och ett behov av att slåss och urarta. så ett långt mejl blir sänt, men det jag gör blir fel hur jag än gör.
idag har solen kommit ut och det oljiga obehaget har satt sitt kring mitt bröst igen.
jag försov mig för att jag drömde om natt på dag. balett. mammas paranoia att det ska hända mig något. och nu panikar jag och bör hoppa av. hoppa hav. ju mer jag försöker att inte ta saker så allvarligt, desto mer föder det trycket över mig. och det här är enda livet.

   tänder salvia och drar kort. vetenskap. jaget, snabbhet och omtänksamhet.

deklarerar inte heller idag, utan lyssnar på en blödig fill kållins-låt som alltid kommer att påminna mig om barndomen och en vinterdag. lillebror ringer och jag gråter ihjäl mig för att han är så fin och finns. sen ringer jag pappa och mamma och gråter mer, som vanligt. alla ska ha lika.
det funkar bättre att vara arg, pissad, liksom. än ledsen, menar jag. dagtid, menar jag. alla är så långt borta att jag har svårt att tro att de finns. mer än som pixlar, i 2d, i mitt huvud. det är min nya uppfattning - övertygels - om rum.
nu vill jag klargöra min konstnärliga identitet och drömma fler mardrömmar, peka finger åt andra, vandra, andas, banda minnen och ligga skavfötters på ett alldeles alldagligt golv.

jag tänker på søren. men det är ganska lugnt. värdet skiftar medan jag får vara mer stabil. jag katalogiserar. det är min största njutning.

vilken kass dag. jag har gett upp den innan den är slut.
igår kväll talade jag om den hemligaste hemligaste hemligheten.
försöker andas.

if i ever become good writing in english i will start doing that.

replik på att vilja ha tp-pocket och träffa människor på flyg: nej.
äckelmannen drack tomatjuice och vodka. det gjorde mig inte nödvändigtvis illa till mods trots att det var tidig morgon. därpå strök han sin hand över min rygg och letade fram en pappersbit att skriva på. mina händer var kalla, sa han, och upprepade min ungdomlighet. annars hade vårt möte, för mig, haft ett värde. han berättade hemligheter och jag lät honom sitta vid fönstret. jag la ut för hans jävla drink.

på en starkt rosa duk står en stark mörk chai som om livet vore detsamma. under säkert två timmar har vi letat efter mumins mamma och pappa i köket. därifrån hörs rachel och anna sjunga don't stop, never give up, och vägg i vägg med palmtoan där jag sitter tror jag mig höra david nynna på samma melodi. bitar av ett hårt päron har fastnat i vad som en gång var min tandställning, men det saknar relevans. jag är riktigt på hugget. det var goda samtal vi förde när nästan alla var återförenade i vårt turkos kök. om roller och fluoressens och touch down. och om virginia.

jag ska ha en stol att sitta på vid min hemtelefon.

våra små barndjurs-troll
jag sitter återvänd. och uppmuntrar mig.
med frukost på sängen och minnen.
som återvänder mig.
om det inte är dödsångest.

tar en paus från fenomenologin och feminismen. en paus från texten alltså.
förstår inte hur jag ska få ihop det. mig. till en uppsats.
jag ska skriva en balanserad dikt istället. hejdå.