gullpian

på en starkt rosa duk står en stark mörk chai som om livet vore detsamma. under säkert två timmar har vi letat efter mumins mamma och pappa i köket. därifrån hörs rachel och anna sjunga don't stop, never give up, och vägg i vägg med palmtoan där jag sitter tror jag mig höra david nynna på samma melodi. bitar av ett hårt päron har fastnat i vad som en gång var min tandställning, men det saknar relevans. jag är riktigt på hugget. det var goda samtal vi förde när nästan alla var återförenade i vårt turkos kök. om roller och fluoressens och touch down. och om virginia.