varför kan jag den här låten utan att känna till den. med ens han började sjunga. lebbigt. det måste vart nåt när jag var 15-16. blir jag så gammal.

alla minnen är alltid så ortroligt bra. och så var det på riktigt också

kollar tv-tablån när jag saknar tv. av någon anledning känner jag mig mer hemma. jag dödar en spindel innan jag hinner reflektera över min rädsla. kanske borde jag städa igen. en spindel och inga fler. jag väntar inte på morgondagen, bara på att den ska vara över. det flyger så många helikoptrar utanför, och så nära, att hyllan vibrerar med dess saker. idag har jag nog skrivit för många inlägg. och alldeles för lite på mitt arbete. inget alls faktiskt. jag ser mrs daye framför mig. påminn mig om att bara andas imorgon så ska jag vara nöjd. jag måste undvika ångest, play och omvägar.

I amuse myself by writing the bibliography for tomorrows presentation, at the same time smelling my gift from Morrighan's France trip. A lavender bag.

I missread Andrea. Waiting for stupid stories. She claims to be in love with me and I'd believe her if she didn't tell me.

Somehow, this day is not as stupid as I am, anyway.

I've got the first copy of my book sold, so now I'm just going produce it.

Stupid stories.

a man asked me out for dinner while i was walking by the river. i was humming on the sadest songs i could recall, thought i was in his way as i crossed the cycling lane and excused me twice. he'd only seen me from behind when he stopped me, asking me out for dinner. i wore two plastic rings on my left ring finger, said a was married to a gentleman and had a busy schedule. he was riding his bike slowly aside of me, suggesting i'd give him my number. if we divorce, if i ever get hungry, i said, although i really don't have a phone.

people seem to take it as the worst turn down whenever i utter some honesty. i'd be more troubled for a couple of obvious untruthful statements.

vilken skitdag. drar tacker over huvudet nar jag vaknar, men kan inte andas och tvingas ga upp. ater digistive kex till frukost och kaffet gor mig sa bajsnodig att jag kommer forsent till forsta klassen 10.45, trots att jag hade klockan pa 7.30. en lattnad ar att jag glomt att jag inte har ballet idag. men jag somnar nastan pa biblioteket orkar inte ata och har oooooooooooooooooooont i magen. en underdrift. skit.

vill inte umgås. sätter upp en liten rullgardin. rullar ner den utan att det blir mörkt. vill umgås. planterar men sopar mest i trädgården. och utanför. kan inte umgås. våren är destruktiv. vintern är destruktiv. hösten och sommaren. jag kan skriva det om alla. jag är otålig. jag är besviken. det är söndag fast det är måndag.

but we were mainly there for trisha brown (walking on the wall 1971)

laurie anderson (the handphone table 1978)

and

gordon matta-clark (splitting 1974).

our hygiene at barbican.

åt tibetanska dumplings på brick lane och såg dumma, töntiga människor. jag är trött. alla som låtsas och alla som klär ut sig. till viss del är jag säkert som dem men det tycker jag inte. jag letar efter det riktiga stället att hitta underbara människor på. ett ställe med riktiga människor. någon av dem kan väl vara fin också så jag kunde få bli kär i annat än uppblåsbara dockor och utskrivna googlebilder.

det här ljuset gör honom inte rättvis, kanske inte heller turbanen.

men han är den absolut vackraste mannen jag sett, någonsin, någonsin och jag tog hans hand. den var otroligt mjuk.

andrea sa att vi kunde vänta nåt deppigt. vi gick på susheela raman och alla hade sittplatser fast vi ville dansa. sen fick vi dansa. det var svettpärlor jag hade i ansiktet.

jag ska hänga mer på south bank.

här är han igen. han är min nya. titta bara; 3:42 <3

vet inte vad en showreel är och vill inte veta för nu har jag gjort en.

jag fick bara ettor för min senaste koreografi. det är bra. det är det bästa. har jag sagt det.

stannade hemma nästan hela dagen. kaffet tog slut och medan jag bläddrade på bokhandeln hann jag glömma att köpa på vägen hem. alla t(itt)ar på mig. jag undrar om det är för att det är synd om mig för att jag glänser av svett och för att jag har så ful profil. om klänningen fastnat i trosorna och jag råkat kleta min egen avföring i ansiktet. om jag är för påklädd för årstiden eller för avklädd för att inte ge dem avsmak. för att det säger flöff flöff om fettdepåerna och syns att jag kommer vara ensam. syns att jag vill vara ensam. iallafall är allt verkligt och jag blir så himla ledsen av våren.

förlåt. jag ska inte ursäkta mig.

nu åker jag buss till brick lane det är som att vara turist i stan för £1.90 luften är frisk jag måste vara sjuk som alla andra vet inte hur jag ska bära mig åt för att bli frän.

näe så blev det ju aldri.

högsta önsknifieringen just nu:

karin och linnéa ska vilja flytta till mig och jag får en kille och blir ganska smal.

jag skiter i skolan och det går bra ändå.

det får räcka.

intervjun kommer snart.

nu fikar jag alltid vid mitt lilla bort. med min nya blomma.

det var jag som kom till våren och inte tvärtom. jag har för många idéer för att vilja påbörja sista terminen. som vanligt är jag förstås också ganska rädd och orolig. igår var jag i skolan för att hämta min uppsats om oskar schlemmer. mrs daye förvånade mig med PASS och positiva kommentarer.

imorse sa erik att rosemary sagt she's interested. and interesting.

annas individual project hela veckan. kimberley, lilja och anna.

jag tror att jag är girig och nästan missunnsam, och delvis fylld av avund. så mycket att jag känner mig syndig och blir ledsen på mig själv.

på mailen har jag nu 10 meddelanden i egen mapp, markerade som olästa. där står inget särskilt, tror jag, och jag har läst dem förrut. men jag svarar inte på direkten, och mappen har ett besynnerligt namn. det här årstemat går bra och det glädjer mig inte. vilar fast jag inte gjort nåt, sover i sömnen och märker hur saker kan göra ont ändå. väntar på de stora uppslagen. förbereder mina det var samma för mig-meningar till svar. pliong, aj ey, aj. det är tur att det finns stuffing när man knappt finns själv.

min vän

min vän

min vän

<3

al(l)t är som

april april