erik erbjöd en grön vindruva. en tröstande.

söker det oföränderliga (tex babar).
jag har visionerat mig alltför mycket i transformation och produktiv utveckling.
tycker att mina armar har blivit håriga, o precis som agnes sa, fick jag tunn hud.
roterar som förut - lättare. att tänka tyngre. jag orkar inte vara så utan konturer. jävla öar.

coming home, failing a day, falling onto the floor, rachel sat in the stairs and said to me, i talked with a girl who said you were one of the nicest persons she'd met in your year. it had come from an unexpected person and i feel grateful to hear such a thing today. i like both rachels i know. the other one says she misses her balance inspiration when i'm not there.
i miss my balance too.

i just did the silliest thing. i got on the bus towards school, got off, crossed the road, got on the same bus in opposite direction and headed home again. how do i get so easily depressed. i blame it on my broken thermos, and the leaking lunch box, because i had coffe and milk, and tuna brine all over.
it's not really my body that bothers me anymore, although i feel slightly disgusted in an unobrusive way. but i tend to ignore that to achieve something now. i'm afraid my brain's gone into a habit of thinking "disappear" and all it does is to make me feel worse.

while waiting for decisions, i was sitting in a toilet booth in school reading, apparently so still that the lights turned off. i felt very lonely and belittled. not even an empty space notices me. but when i got out of it, eva came out of class, and although i've never really talked to her much, she seemed caring. why don't i.

this morning went okay though, resourcing performance was site specific and some people said that seems nice smiling when i was lying in their way on the ground. a guy whom i got eye contact with, looked back several times, lifted his eye brow as saying i was psycho and said you're staring at me quite amused.
ballet was (?). the teacher asked us to rate ourselves after the barre. i couldn't put lower than a seven, an eight. i did my best - not saying it was good. enough. but for today. the rest of the class was quite rubbish (especially the pirouettes) except the adagio which i did well in my opinion. thinking lines and periphery, that all is from my center. i fucked up all traveling bits, and even the easiest jumps. but if she was looking at me - my beats - while jumping, i might have seen a tiny nod from her.

now i've made my bed as my mum would've, poured bedtime tea into a huge teacup and let the sun dazzle my eyes. i think i want to fall asleep now.

lyssnar på julsånger.
kom.
har redan ställt in mig på hur morgondagen blir.
dels för att den startar om fyra timmar.
dels för att jag åt så många russin. trodde inte de tog på psyket. eller kroppen.
allt jag säger involverar sömn eller klockslag eller längtan.
& regn. jag hoppas det spöregnar om fyra timmar. hoppas hela london spöas ner.
så kan jag resa i tåg i timmar och jag kan göra det själv; bara jag får komma närmre allt jag längtar till, färdas fortare och vila i det.

nån ersätter surrealister med mig. för fint för att vara sant. magritte och mina tankar sammanfaller utan att jag var medveten om det i juni. det ger mig en blygsam hybris och jag tänker ibland på ett hoppfullt sätt inför framtiden. varför utvecklar ingen teleportören.
vill inte och kan inte sova. som alla andra gånger jag skriver. hejdå.

-25

snart börjar min första lektion. som vanligt sover jag inte än. men klockan är bara 1.43. jag undrar hur det här livet blir.
echo de menos algo que ya tengo.
give me 

ligger och häckar och spanar och iakttar i sängen. på mage är ett stabilt och alltid redo-läge. varenda prick kan vara ett kvalster eller en lus men jag hittar inte min lupp så jag samlar in dem för en senare bedömning. kanske ska jag försöka bli vän med spindlarna, nu när jag äntligen förstått att de nog är på min sida ändå. mina hunden och tore kan inte längre sova här intill men sitter på hyllan ovanför och väntar på att epidemin ska lägga sig. jag tänker att om jag låtsaslägger mig, och låtsassover så kanske djuren träder fram; och då: HAH!!! tänder jag lampan och slår till. avslöjade, avväpnade ska jag plåga dem med att andas för mycket på dem så de kanske dör. de ska vara det enda som tar.

okej, nu har vi diskuterat hela kvällen och ingen tror att det är skabb. ingen ville kanske ha skabb. men efter att ha kommit överens om att det kan vara vägglöss det rör sig om hoppas vi för allt i världen att det ändå ska vara de där små kvalstren som kurat in sig hos oss. jag har å hela husets vägnar, tagit på mig att gå till vårdcentralen och visa upp mig på måndag. det ser inte så farligt ut på mig men nu önskar jag faktiskt att de bara kunde försvinna. överallt står det om de psykiska besvär som kan uppkomma av vägglöss och det skulle förklara senaste tidens plötsliga depression. hahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha.

det är skabb här kanske. jag skrattar ihjäl mig.

igår fick jag första ångesten på flera månader. det är konstigt när jag tänker efter.
och det var väl att tänka efter som var felet. 
pappa är den finaste:
marcella
i den syrerika luften
vill han uppmuntra mig

mina nya ögonbryn och min nya grej

inget särskilt händer. jag hittade en spindel och dennes bo i en väska jag lämnat här över sommaren. innan den kröp ut hade jag redan stoppat ner handen och lagt i saker. det var dagens stora händelse. malin och javän var på  mitt rum som vanligt, så jag var räddad. jag tog boet. sen åkte vi till camden, malin och jag. jag tänkte göra nåt men jag kanske gör det imorn. malin fick färga mina ögonbryn istället medan vi åt digestive och brie. vi var duktiga. jag ser lite mer ut som frida kahlo nu.

inatt vaknade jag av ett franskt, skeptiskt och frågande "marcella?" och när jag öppnade ögonen såg jag hur tätt mot javän jag lagt mig, och att han höll min arm i luften. jag tror jag ville skeda nån annan i sömnen.

bär ett tält och sätter upp det inomhus. på lördag kan man komma in. jag vill ha allt. mitt rum ser inte ut som mitt. vill sova bredvid nån som vill sova bredvid mig. ligger bredvid javän och igår sov också malin här. det var som på läger eller internat, tänkte jag; en sovsal.
en farbror bjöd laget runt på tuggummi i planet. jag la på just när jag hälsade på värdinnorna. ett medelålderspar drack öl i smyg, och någon var extremt allergisk för nötter. det poängterades minst fyra gånger, och jag tänkte bara på hur lyckligt lottad denne var, att jag packat mina 800g valnötter, 2kg pumpakärnor och 200g mandlar i bagaget och inte i handväskan. man skulle inte skratta men jag gjorde det varje gång de pratade om allergikern. jag kunde orsakat någons död och bara en sån sak är väl kul.
sen kom jag till ett otrevligt london. så jag plankade på tåget. men huset och min pals var bra att komma till.
idag känns det att jag trivs. det kom jag ändå på när jag svettades på tunnelbanan.

det roar mig att jag tar bussen in till stan som skolungdom för att inhandla snus och vin utan att någon frågar om leg.