vilken tur att det är nu jag lever.
ville jag skriva, planerade jag hela dagen.
och nu hoppas jag bara att det nog blir bättre imorgon för annars kommer det göra så ont.
fortsätt rakt fram, jag håller din hand.

tror jag är rädd. nu börjar min första dag med samma schema fem veckor framöver. lycka till.

that is just what i needed this evening. i've walked from new cross gate to east greenwich in sort of a coma with glitter in my eyes, liquor in my blood and the pockets full of stolen fruit. i also gave myself the right to borrow a book with old ladies porn-sentences without asking. the night hasn't even started and i'm already home. one get so easily distracted of life when there's other things to be up to...

blir lite längtansfylld till när jag kan se berverly hills tie över tre med victor igen. som sommarlovet, våren, hela den där tiden.
jag pratade med den där, lillebroren; men gull, vad han gör mig glad. med grimaser och att han kanske ska komma och bo med mig. om inte för alltid så för en helg åtminstone.
jag har väldigt bra dagar, jag måste komma ihåg det när det blir jobbigt.

snart går jag till skolan. jag sitter och känner mig iakttagen vid köksbordet.
gårdagen föll åt det goda. jag gick i parken, såg folket spela boll, springa löptävling. jag gick till marknaden som var full av folk och hittade en billig vintagemarknad. jag köpte nästan ingenting. bara hennafärg som nog inte funkar på mitt hår och ett välgörande te.
snart går jag till skolan.

ikväll såg jag någon som slog allt i hästvlängder. alltså det var bättre än daniel, platonkärleken, alla kidskillar, ewan mcgregor och törnekronan tillsammans. han var nog törnekronan och daniel mixed. skägg o läppar o allt det där i ögonen när man råkade ses. OCH JAG GICK FRAM. resten av kvällen såg vi honom titt som (titts) tätt, bestämde att han kollade in en och annan kroppsdel, och jag behövde ständigt intala mig själv att han inte dög. sen lärde jag känna Sam, och då blev allt jättekul och vi dansade med Chris från Schweiz. Då blev jag lite kär i Sam och tusen gånger mer i Grant eller vafan han hette som jag aldrig aldrig aldrig kommer få. För han kommer aldrig få mig. Det är avtalat.

ibland finns en tanke, som aldrig skulle kunna tas på allvar om jag berättade den.
fastän jag behövde, om den skrämde mig och gjorde mig ensam.

att bo hemma har gjort mig mörkrädd,som ska göra det än mer när jag flyttar. jag har diagonal smärta över hela kroppen men så länge den är fysisk så finns den mindre. min lynnighet oroar mig

Varför ingen kan säga det ordnar sig när jag gråter.

För att det inte gör det!

panik