nu blev jag tacksamt utnämnd, konstruerat generad, uttittad på 3, inofficiellt ratad (of my dreams), ihågkommen och reserverad.

slutligen(;) pubertal i form av inflammerade talgkörtlar, och festen ser ut att komma till mig.

vi talar om gaze och det som defineras av sitt objekt och det är just det som skiljer oss åt.

bror och jag gjorde 42 fantastiska små lussekatter. aldrig har de eller vi varit så bra.

surdegen luktar kräk.

vårdar min utåtvridning.

kan stå på händer i 5 sekunder! en gång hände det - igår, så det kan bli bättre.

nu har jag startat en surdeg igen och gjort alla mina pilatesövningar. nångång ska det väl bli bra va.

ser med behag ljusstakar lysa upp i fönster mittemot där människor som jag ställer fram sin frukost, lyssnar på ring p1, dricker perkulerat kaffe.

det är svårt att inte vara rädd om det här, vara rädd för det på samma gång. men mest känns det behagligt.

pirrig.

har fått världens bästa omfamningar av huset. fullt.

har fått veta vad killen bakom teatern heter, nästan. vad hans vän som är annas vän heter. så jag kallar honom det och han är fransk och blir ledsen över brulé!

nu ska jag äntligen hem och jag vill må bra för jag har allt.

jag ställer mig mot radio dept:arna innan spelningen, för då är vi i samma rum ett ögonblick, men jag bara tittar på dem.

"vad hände mattias?" i fin melodi och med blicken fäst bortom

& sen på hemvägen

en apa i tunnelbanan

& "i love your smile" samtidigt som hon tar på sina läppar och rusar ut.

mamma:

"sol utan kräm"

well, sunday morning; 03.16

snow's disappeared and i'm lonely again.

or was i lonley then?

with body and rest of the ears

nu vill jag bara vara hemma. jag har tagit ut segern i förskott. om några timmar ska jag gå upp, och fast jag ligger ner får jag inte somna förrän jag skrivit klart allt. och jag kan inte skriva för jag kan inte. och jag kan inte sova för då rusar adrenalinet upp och ibland är det som att andas under dubbelt täcke. oj vad jag tycker synd om mig själv nu. och allt är mitt fel.

det väcktes nog lika mycket intresse till musiken jag valt, som till min koreografi.

jag sa inte att det var jag.

pooing blood

läser om fynd vid rektoskopi och kan inte låta bli

och där kom nederlaget.

jag tackar de som avvisar mig eller säger att jag inte dög och tårarna kommer ur näsan och inte vrårna eller thamsen.

jag ser, det händer i hemmet när jag är själv, i hallen. jag går upp på övervåningen när jag ska hem, sen äter jag skalet istället för det löskokta ägget, och det är just det som gör mig ledsen när jag ändå gjort större fel idag. och alla andra jävla dagar.

jag blir nog ledsen om ingen gör mig med barn

berättade smärtfritt just för mamma att min penisatrapp ringt mig igår morse. en smärre felöversättning. FALSE FRIEND varning! men jag fick skratta idag åtminstone.

MEN VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED

counselling

did you mean cannelloni?

bout me in the demonstration
she's nice
oh i wish i wish i wish

är feg. är arg och orolig av andra skäl. vill slå mig in. och sen ut.

idag visade jag min svaghet och det gör mer illa än svagheten själv.

panic picnic mi guagua

men guh va jag är jobbig. jag är som en liten kommentator i taket när vi har trevligt. oh det här var trevligt. nu har vi det trevligt.

snart är den gjord, den förbantade essäen. och då spelar det ingen roll om jag får pass eller fail på den för då är den gjord.

men vad fan, det är fel på mig.

men vad.

MEN OM MAN SÄGER KOM OCH TAR MIN HAND, OM MAN TITTAR MIG I ÖGONEN MER ÄN LÄNGE OCH MÅNGA GÅNGER OM DAGEN, OM MAN SÄGER MITT NAMN INNAN OCH EFTER MAN TALAR MED MIG, LETAR UPP OCH LYSSNAR PÅ HELA LÅTAR MED MINA FAVORITBAND, OM MAN ÄR SPARSAM PÅ DE ORDEN MEN SÄGER ATT MAN ÄR GLAD ATT DU FÖLJDE MED; då väntar jag mig inte någon annan reaktion. inte heller man.

jag är lätt.

äter torkade aprikoser och skriver ingen uppsats. jag kommer få ont i magen. av båda.

lyssnar istället neråt och genom väggen, och någon är sjuk och någon annan sjunger i köket. kanske för att det nu är vintertid, kanske fanns det bara tillfälle.

jag tänder ljus för att det ska vara inbjudande; för vem, för mig, det vet jag inte.

det känns som jag åkt båt fast det har jag inte. inte heller har jag druckit. bara en känsla av hav. eller är det höstlov. jag längtar lite hem. så tur att skolan börjar imorn igen. och tur att alla fb:ar om sina våndor, så slipper jag.

när vi såg fyren. när det blivit stjärnklart och nästan alla fälten låg bakom oss. att det var skönt att vända sig bakåt för att se tillbaks. vi sprang det vi trodde var sista biten.

gick över hagar och taggtråd, näsryggen på hästar, stretchi mindre mörker. ändå var det rikare, jag såg mer och ibland höll e min han och sa kom. jag vill nog minnas det rikare,

rent och hängivet.

när vi kom till Dover såg vi som hastigast havet. där mötte vi ett par från en båt. mer vill jag inte, men jag älskar den där dagen. och jag vill att den ska älska mig.

så tog vi tågen hem.

skavsåren är mer än njutbara, trots att jag imorgon ska halta fram imorfarstofflorna. det ska ta tjugo minuter dit det brukar ta sju. apotekaren ska säga vad fan skulle du dit och göra och jag ville följa med.

borta i tre mil.

ljuset säger att det märks på mig. när jag flinar, fast det kanske inte är någon idé. går stadigt hem i faran, 36 timmar med någon annan än mig själv. det känns som mer trots att det inte märkts. cirkulerat in i en låda. knappa koffeinet i kroppen men funnit yttre rum, tidsljud, konst som inte är. utan syntetiska ämnen, helt naturliga tankar. det känns bra att ha dem, ur mig.

allt detta utan biverkningar.

är det bara fortsätta.

kuk

nynnade vägen hem över det nya gräset. hade ett fint möte med en räv. vi stannade och stirrade på varandra i 2 sekunder, så länge som alla dessa möten brukar vara; sen fortsatte vi.
nu är jag hemma och har ätit mat efter bäst före-datumet. långt efter. ingen mer än jag är i huset, så om jag ska bli sjuk så får det bli nu innan någon kommer tillbaks. passar på att låtsasträna på att sjunga för det skulle jag vilja lära mig, och sjunger alla pinsammaste låtar som jag inte vågat lyssna på i närhet av de andra.
jag har så mycket energi. måste vara en försvarsmekanism. det är otroligt skönt; och konstigt. samtidigt som jag är dödstrött i endera huvudet eller kroppen, så är den andra delen speedy.

och väntar så det kan visa sig.

svälj dig.

snäl(l)gen

väntar på om det ska visa sig.

det hände något fint och ögonblickligt. jag tillät mig.

e: jag har din värme

det känns alltid som att det här inte var då

behöver inte ritalin

flegmatisk

i fredags kom gul till mig. igår förstod jag var det satt. nu kanske jag vet varför.

"jag har så ont så jag inte orkar röra mig." "men det gör inget. jag kan röra dig."

anna till david och david till anna

såg en spela på sin mackapär så han precis missade sin station men ändå gjorde ett lönlöst försök att stanna tåget genom en halv hastig resning. han viskade fuck, men inte till mig och ändå så log jag lite när jag såg honom i fönsterreflektionen. han log som upptäckt lite tillbaks fast mot mig på riktigt, utan reflektioner.

såg också en föreställning, och det kanske ändå är det jag ska göra, för jävlar vad inspirerande det är till att göra något bättre.

har en kollektion disk framför mig på skrivbordet; bananskal och blöta kläder hänger överallt. jag känner mig lycklig och jag vet inte varför. det gör mig något orolig - sojamjölken har växt och kanske är jag lite godtrogen, eller (-)modig.

jag vet att man vill mitt bästa. men jag orkar inte alltid vilja mitt bästa.

vilken tur att det är nu jag lever.
ville jag skriva, planerade jag hela dagen.
och nu hoppas jag bara att det nog blir bättre imorgon för annars kommer det göra så ont.
fortsätt rakt fram, jag håller din hand.

tror jag är rädd. nu börjar min första dag med samma schema fem veckor framöver. lycka till.

that is just what i needed this evening. i've walked from new cross gate to east greenwich in sort of a coma with glitter in my eyes, liquor in my blood and the pockets full of stolen fruit. i also gave myself the right to borrow a book with old ladies porn-sentences without asking. the night hasn't even started and i'm already home. one get so easily distracted of life when there's other things to be up to...

blir lite längtansfylld till när jag kan se berverly hills tie över tre med victor igen. som sommarlovet, våren, hela den där tiden.
jag pratade med den där, lillebroren; men gull, vad han gör mig glad. med grimaser och att han kanske ska komma och bo med mig. om inte för alltid så för en helg åtminstone.
jag har väldigt bra dagar, jag måste komma ihåg det när det blir jobbigt.

snart går jag till skolan. jag sitter och känner mig iakttagen vid köksbordet.
gårdagen föll åt det goda. jag gick i parken, såg folket spela boll, springa löptävling. jag gick till marknaden som var full av folk och hittade en billig vintagemarknad. jag köpte nästan ingenting. bara hennafärg som nog inte funkar på mitt hår och ett välgörande te.
snart går jag till skolan.

ikväll såg jag någon som slog allt i hästvlängder. alltså det var bättre än daniel, platonkärleken, alla kidskillar, ewan mcgregor och törnekronan tillsammans. han var nog törnekronan och daniel mixed. skägg o läppar o allt det där i ögonen när man råkade ses. OCH JAG GICK FRAM. resten av kvällen såg vi honom titt som (titts) tätt, bestämde att han kollade in en och annan kroppsdel, och jag behövde ständigt intala mig själv att han inte dög. sen lärde jag känna Sam, och då blev allt jättekul och vi dansade med Chris från Schweiz. Då blev jag lite kär i Sam och tusen gånger mer i Grant eller vafan han hette som jag aldrig aldrig aldrig kommer få. För han kommer aldrig få mig. Det är avtalat.

ibland finns en tanke, som aldrig skulle kunna tas på allvar om jag berättade den.
fastän jag behövde, om den skrämde mig och gjorde mig ensam.

att bo hemma har gjort mig mörkrädd,som ska göra det än mer när jag flyttar. jag har diagonal smärta över hela kroppen men så länge den är fysisk så finns den mindre. min lynnighet oroar mig

Varför ingen kan säga det ordnar sig när jag gråter.

För att det inte gör det!

panik

men; ge mig mer men!!!!!!
jag vill ändra på allt. jag vill ringa en präst. jag vill dra grova streck. slå tillbaks.
vågar ingendera.
talktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehandtalktothehand

en dag av pest och kolera. no kool.
lade mig mellan två täcken (tecken) och hoppades att någon skulle se mig. när det inte hände tog jag alla färgglada pennor ur skrinet. argledsenarg och tyckte att förnöjelsen att rita hjälpte.
då åt jag två korvar.

sitter på en köksbänk och fnissar åt mamma och hennes vänners skvaller och vardagsbekymmer. mamma som tappat minnen, ingen håller minen, alla bara flabbar och vill ringa telefonsamtal på högtalarn. det är det här jag ska sakna när alla dör. och när jag flyttar hemifrån igen, det som är som att se dem dö.

känner en trankil tristess. fattas bara spermadonatorn. nu har jag villa & bilen.

expanderar och flyter och jag älskar mig så himla mycket.

allt ordnar sig så snällt just för att jag inte ska känna oro; det är någon som är så snäll mot mig.

jag lyssnar på den fantastiska skiva åsa skickade med ögonljus.

ibland känns det som när jag såg ut genom matrumsfönstret - över till malmgården - med uppriktig sorg; inte just för att gummorna avled och gubbarna inte längre satt på terassen, utan för att de skulle undgå alla de fantastiska upplevelser jag skulle få möta. jävla prettobarn.

men jag hoppas mina barn också blir så.

de märkligaste saker händer

(eller egentligen bara en grej och så konstig är den inte)

sen skäms jag över andra, och det får mig att tro att det är mig själv jag skäms över.

som blir så mycket värre.

ångrar så att jag dansade till venga boys, det finns restriktioner att ta hänsyn till när man just blivit knäckt

i ryggen. jag kunde väntat tills imorgon.

om tre 1/2 timme och prata/grina visa upp och köra. hålla tal i mitt eget huvud och dansa. i mitt huvud.

söker ventiler.

glasögonen immar igen när det är varmt och när det är kallt.

fortsätter krystat forsera bak axlarna så det drar i bröstet

det gör ont där men det är bara sånt som är

tvingar mig bort men wasabi gör för ont

rabblar alfabetet i utbyte

baklänges, utan inbördes ordning, på huvet, i sängen

på bar gärning

sitter hos den underbaraste karin och löser några korsord och pillar kärnor ur en vattenmelon.
she carried a vattenmelon. fattas bara linnéa.

alla är på så olika ställen.
victor och jag åkte stilla i tiden, det minsta flyget någonsin. han var så rädd att han somnade.
jag såg himlen rakt framför oss och det var nog första gången.
sen klappade jag honom på armen.

tacksamma drömmar.
en maskerad koreograf och jag fick vara med i en film och bli skadad och kyssa en man och spela apa.
tack, samma drömmar.
saknar linnéa och karin. så jag kan skratta jättehögt.

Idag har jag skrivit tre brev, frankerat dem och postat iväg dem till tre olika landskap.

Det är första gången på länge en virkning börjat likna något fastän jag ännu inte vet.

Jag debuterade också i hallon- och lingongrottsbakning.

Det blev strömavbrott och jag var längst in, längst ner i affären. Ungefär som härom kvällen när jag var i källarförrådet och rotade upp sorgen; rötter ur rötan. Någon knackade in mot utrymmet, hallå. det är nån här svarade jag. En sekund senare släcktes det och det var svartare än något annat; ja, kanske inte just sorgen, men på närpå. Haallå. högt, oroligt. En äldre dam kikade genom dörrspringan och ursäktade sig med att hon sett att det varit tänt. Jo, jag tackar jag. Och jag tilltalar mig med nån.

Sedan några dagar tillbaka har min bror några gånger anmärkt på att någon stiger in hos oss och igår var det tydligt. För en vecka sen flyttade jag farfars skor från m till p och jag vill tro att det är det. Innan ingenting. Min lillebror är så seende. Som jag önskar jag vore; mer lyhörd och observant. De står här på mitt rum, jag ser honom i var äldre herre, min farfar. Alla är han den här tiden så jag undrar om han kan komma att hjälpa mig.

Jag lovar att vara en usel vän under ännu en tid. En lång tid. Sen ska jag säga förlåt på riktigt och vara snäll.

bror steker - pannkakor - (det är ett jätteproblem med bleka nuförtiden) en andra gång den här veckan. han är det finaste jag fått och vi talar om tredje ögat (som önskas bli örat). han förställer sig till asiat i rösten, jag undrar om högtidsceremonier. minns när martina, den rödhåriga på bolibompa, slutade. hon som började när de ännu befann sig på vinden. hon berättade om stjärnor och att hon hade en liten i sin mage. jag bandade över något mindre relevant för stunden, och satt på knä nära tv-rutan. jag grät. det kändes högtidligt.

Gick på Obs!, kände ett plötsligt vemod överrumpla när jag insåg att jag nog aldrig skulle återfinna din Barbie. Såg dig som liten framför mig hur du grät mellan lockarna. Jag ville krama dig om jag kunde.

det kan man inte googla

vill inte vara med.

jag har lagat allt jag kunnat. några hål i kläder, lite mat, trasiga smycken, en lampa.

trött

när man spådde sin framtid genom att hoppa hopprep, varför gör man inte det.

i huvudet flyttar jag kontinenter

+ att de inte har några fönster där brori om nordvärmland.

jag glömde lappen och handlade på måfå. vill glömma allt

inte min älskade läkare när vi möttes i dörren

han tycktes nöjd som när man unnat sig något en måndag.

vårdmänniskor hälsar inte på allmän plats. nu ska han flytta, det sa receptionist-Marie,

det sa hon i fredags. han får kyssa mig när han vill.

margareta i vem vet mest? svarar capricciosa på allt.

vill ligga på magen men sängen är mjuk. längtar till morgondagen om det ringer för då ska jag svara. imorgon ska jag kanske också titta på teve, vem vet mest? och andra likgiltigheter. det gör sig skönt i mig.

hittade en lapp från förra året.

Anledningar till att dö: orkar inte

Anledningar till att inte dö: döden, 92:- skuld på bibblan som nån annan skulle vara tvungen att betala.

(detta gäller tills vidare, skulden är ännu inte betald.)

jag vill vara en allvarlig person. nån period. måttlöst pretentiös, menar jag nog.

tills jag hittar det här.

sitter och skrattar åt andras misär.

bländar dem som går förbi min balkong, jag blir aldrig brun.

livet är skit.

bara det blir mer shoegaze

man får leva på kaffe och sömnpiller helt enkelt.

ambivalent.

hittade en sida som man får ångest av.

en sida fylld av tid som bara är tid, som om tid är det enda som finns och inte kan komma bortom. inget därutöver, förutom, hinsides, utom. läski

Allt raderas, jag tryckte fel alltså cmd+R ska man akta.

Klockan är 09.33.

Hur kan jag uppleva mig så sviken (så.s-viken) redan.

Jag vaknade 7, gick nog upp 7.

Efter gårdagens samtal kunde jag vakna optimistiskt. 2 timmar senare tar jag ett samtal och måste hålla för näsan för att inte gråta mer eller högt inför telefonväxeln.

Kan det om möjligt bli sämre än det här, så kan det få bli det NU.

Jag har fått många sms under morgonen och natten och från kvällen innan som jag inte vetat om.

Besynnerliga, taffliga, omhändertagande, informerande. Jag önskar att minst (bara) ett av dem var ett berusat meddelande, resten var ju fina.

Får (man) ringa en vän.

Oh, angelägna beslut.

Jag är gråtmild men jag undviker vad helst som kan få det att rinna.

Har försökt skriva journal, symptom, beskrivningar på vad jag menar. Inför imorgon.

Jag är rädd att jag ska ljuga, att jag just nu ljuger.

Att jag inte vet (om jag vet) nånting. Att han kommer flina, eller bli arg för att jag är slarvig, eller säga att det här var väl inget. Det här är på låtsas.

Oväsentligheter, om de blir nödvändiga.

Jag gav tystnad åt tiden.

Ingenting kan förtydligas.

2 liter ärtsoppa. En liten burk surdegsgrund är lagd. P1, definitivt.

Hittills men bara en början.

Mitt lillesyskon är så älskansvärd.

Jag mår så bra över något som jag gjort så dåligt.

Ha lite inlevelse, plis.

Min surdeg ligger och jäser. Jag ska klara det på första försöket.

Privat nummer ringde så då antogs jag hålla luren mot (h)örat, eftersom det skulle vara någon som står över mig, någon som kunde ge mig något väldigt viktigt. Det hördes på kvinnan som talade till mig att jag uppfattades som skrämd, så hon upprepade mina jakanden, sa att hon inte visste någonting, att hon bara ringde p.g.a Eyjafjallajökull.

Och jag som nästan gillade den - gillade läget och gillade ( eller ok, accepterade) tanken av väntrum igen. Men tillbaks talar jag förstående, tilltalar henne, tackar så gottgottgott och mycket och skrattar äkta och lägger på.

Behöver lite mer sån här, vad heter det; E948.

det tycks vara moské i lägenheten under. och en tågperrong.

ingendera finns utanför, så det är enda svaret jag kan ge.

när jag väl gör saker aaaaaaalldeles försent och hoppas på att de ändå inte ska gå igenom, så gör de fan det iallafall. jag tror jag ska äta ihjäl mig.

allt är fittata. jag hade föredragit att ha ett uppdaterat körtillstånd än att få bekräftan till skolan trots att jag sökte typ fem dar försent. balle.

Det snöade. Jag svarar inte i telefon, jag går inte ut och därför straffar någon hela jorden med snö.

Tiden är passiv, lokalteve underhåller lagom fast i förgrund.

Jag har ätit hela dagen.

Snart ska jag till doktorn - jag har två alternativ; våga tala eller fortsätta såhär. Spela Allan.

Det är orätt att andra får borsta tänderna när jag inte har samma förutsättning. Om man ska dela saliv. Jag får skjuts var jag vill. Kina, Kina vill jag till. Kör mig dit. Orkar aldrig gräva hålet i sandlådan tillräckligt djupt, och det går ändå snabbare med bil.

Ingenting var så bra. Utan betoning på så.

Du har valt för många anmälningsalternativ: 144 stycken (max tillåtna antal är 20)

Det märks att jag är novis inom allt.

Så jag tar väl bort dansken och agronomprogrammet. Och barns kamratkultur. Och queera bibelläsningar, kvällkursen i gifter (toxiner, inte -mål), fil kand:en i teologi, autismliknande tillstånd I, finsk kultur, arkivkunskap A och I, en kurs på försvarshögskolan, halvfart i kropp, allt i Göteborg (dit vil jag ändå inte), etik, museipedagogik, astronomi kontra astrologi, orienteringskurser, lek-äventyr-rörelse 7,5 hp, The Proffesional Conversation, latinamerikanska studier, grekiska för filosofer (så pass självgod är jag att anta den titeln), tellus I, 100% folklore och mikrohistoria som tillhörde en av mina absoluta favoriter.

Vid 60 borttagna tänkte jag, nu lurar jag systemet. Det funkade inte. När det väl kom till kritan, när jag åt kritan. Jag som var nyfiken – blå.

Samt ortsoberoende.

Idag körde jag bil med en vänlig främling.

Min bror, den konservative, drack soyamjölk.

ÄlsKarin och jag gick på museet, och båda värdesatte tiden.

Imorgon måste jag köpa en groddlåda och kanske 25 kg solrosfrön.

Om jag fick plantera vad jag ville,

då önskar jag att jag fick plantera schim-penséer.

Det hänger en för liten jacka över dörren. I mitt huvud säger jag kanske behöver du vård, lilla.

Om jag utan vidare tar på den blir jag alldeles bestört generell och som dem säger jag att snällaryckuppdig, du ligger självmant.

Men om ett antal av mina vänner, i ett antal av mina år, ändå behåller mig som sin; så önskar jag verkligen tas med autenticitet.

Skönt och lätt.

Ta på mig med mycket allvar, lägg i blöt. Jag konserverar när jag ser.

Same, but Indigenous.

(H)ärlighet varar längst. Det är min önskan. Men såren varar också. Jag undrar om orden etymologiskt har någon koppling.

Som att vara egentligen är något som gör ganska ont. Det kan ju stämma.

Gjorde en snabbrepris från 04 till nutid. Jag kan se hur det blev fel.

Det är inte märkligt, men exakt. Där blev jag fet på riktigt, inte nån jävla mullighetsillusion längre.

jag är så duktig.

har lagat mat åt min mor och min bror. till imorgon.

och en stor och fin egen tagen ur luften påhittad veganlasagne. för framtiden.

jag tror den blir god. nu ska jag smaka lite. jag är så duktig.

karin var så fin. vid teatern satt vi med åtminstone min första utomhusfika för detta år.

pappa var så fin. han tar tålmodigt tag i mig och säger nu måste du bara köra. jag fick stå i en 5°-ig uppförsbacke och smyga hela tiden. bakom universitetet. det var inte hemligt eller så. det var bara smygarträning.

dagen började, jag började, som en jävla rövskalle. sen kom allt det där. (exkl. 72tusen motorstopp.)

jag älskar livet.

idag gick jag upp innan lunch. åt frukost med mor.

blev glad av att hitta silken tofu på affären. gick hem. gjorde ost. ska gå att smälta.

novis.

men det ska vara svårt att hitta. har inte smakat än. inget smakar än.

linnéa; och vi fikade på gammalt vis. många barn i ruljans. allians.

gick på klasskompis. efteråt. var jag glad. hon sa att jag lyckats med något. det kände jag inte. det gällde något jag trodde jag misslyckats med. nu kan jag lyckas.

allt är mycket bra. den här ostproduktionen gjorde mig euforisk.

lite senare:

jag är fantastisk! osten går att hyvla. framför teven har jag flätat de mest fantastiska flätor jag någonsin skådat på mitt huvud. det är mycket nu. allt är så bra i mitt sällskap.

senare:

gud, allt känns så bra. i mitt sällskap. cell.kap.

äh uh.

det är jobbigt att vara så vegansk. jag vill äta ost. fast egentligen spelar det ju ingen roll nu för jag är så sjuk att det gör ont i organen och inget smakar något.

jag vill en massa mer än jag orkar o jag orkar inte

idag har jag proppat i mig choklad fast jag är sjuksjuksjuk

ser på dokumentärfilmer och läser om sjukdomar

måstegöraalltsamtidigtannarsfårjagstressstressstress

huden mellan tårna känns mjuk, jag tänker inte så mycket och det är skönt fast det gör ont

kommer ingenvart. sven-ingvar.

uppneruppner uppuppner

vill ingenvart

min lillebror tror också jag är same. man kan fan tro det, säger han.

jag mår illa när man säger Aorta också, och när jag tänker på ufo ser jag dem och blir rädd.

jag vill dö igen men ingen tror mig verkligen inte.

idag har jag ätit en vaginakaka, hållt på med mejsel, såg och plywood, suktat efter kött och köttsligt, handlat popcorn av misstag på bio, saknat något jag inte letat, tvekat på mina (miss)handlingar, SVARAT I TELEFON ALLA GÅNGER - bara ett missat samtal, sett mig fruktansvärt fruktansvärt ohyggligt makabert ful, fått nudlar av en vän,

låtsats som ingenting.

have you ever chosen to be human?

nu:

mano

mer vin

vegan

hon som sov på spajbar

dear pia,

congratulations

blev suckandes längtande tillbaka till tiden då msn och lunarstorm ändå funkade som sociala substitut. lyssnar på tweepop och grinar på låtsas, i tanken, i önskan.

med mycket ångest.

om jag hade något att stycka så skulle jag med nöje göra det idag.

i två dagar har jag nu försökt sova iväg mig till maj, trots att jag vet att det finns saker att uträtta innan den månaden kan komma. men helvete vad jag ska behöva plåga mig. om inte om bara.

utomlands en helg. livsprovet gick bra. jag dog inte av att inte vara hemma, ingen panik.

det kändes som vår hela tiden.

Torkad skummjölk gör inte kaffet nog så illa.

Trots att jag vaknat för sent har jag inte något att vara sen till. Kommer aldrig ut innan mörkret. Sväljer vitaminer och kalktabletter som förstör hela njutningen bara av att ha dem i munnen. De ska mätta måndagens begär, övertygar jag.

Karin solade en gång, och det var första gången jag kom på att jag också kan göra det.

Har fått så nariga händer det här året och är rädd för rynkor; linjer och marginaler.

Allt kommer gå så bra.

En bra magkänsla, även om den gör ont.

Tillfällen då jag inte ser ner på min kropp, så singlar och bubblar och flyter och blommar och bolmar små gelébitar runt i mitt huvud och utanför. I roliga och frestande konfektnyanser som doftar och glänser, lite plastigt men igenkännande.

Och så är de så himla äckliga iallafall.

Ändå. I slutänden. I ändtarmen. Trots allt.

Livet är inte längre så värdigt som det var innan uppvaknandet.

Den bästa av drömmar. Eftersom det aldrig kommer liknande erbjudanden i sanningen,

kan jag varken leva eller drömma.

jävla skalv jävla törnekrona jävla miniatyr wc

och trots att det låter osmickrande och inte alls skönt ömt bra, så var detta, nästan, min dröm

28 minus 11 17

28 minutes 11 wishes

idag var en DÅLIG dag. jag hatar mig så mycket nu.

Nattens göra: Fyller i den kompisbok bara jag skrivit i, om och om, flera gånger om. Sedan 2003 kanske. Komponerar Converseskor som inte vill resolveras och är tacksam att man får drömma och tänka och skita. Alla prepositioner inkluderade.

Ser på teve med en vägg emellan, jag har sett den förut så jag fattar grejen.

Mamma åker till Washington. Jag har lite ont i nacken. Jag gör förbjudna saker på natten. Inte som onani eller kvinnorov. Mer som mord på någon mer än en gång. Det förstör mig - för det är jag värd - parce que je le vaux bien - tänker jag och lunkar på. Och runkar på.

resoluta slut.
kom till mig nu, det som jag redan glömt.
jag glömde också det enda möte jag hade. som en jävla sill.
uppgiven, eller uppriven? frågade mamma på riktigt.

nu äntligen tillfällighetsstolt över mig.

jag bara sprang å sprang.

kan inte nämna sist det hände. varken eller.

idag har jag förhoppningsvis skickat brev

jag har hittat till en gammal vän

som alltid skrev

och jag är så lycklig över mycket mer

och jag hittade gamla brev, läsa alla 100 miljoner,

men ska bara vänta på det nya.

future proof so you don't have to be

mm, smart. Som att var(-)dag justeras efter översta ämnesrubriken i min inkorg.

med eftertryck. jag rörde fingrarna på en nanosekund.

jag menstruerar, jag menstruerar, jag menstruerar på en helt vanlig dag.

men jävligt dåliga menstruarionsskydd. bindor som proppar.

skönt att jag kan skriva mens nu.

men idag stod jag i skogen i tre timmar, och kanske fick jag i mig sprit redan den första. klockan var inte ens tolv. klockan är inte ens tolv, fick jag lov att utbrista. sen funderade jag lite på hur det vore att mensturera på snö. I snö. Snö.

medan männen rallygrannarna svalde korv på korv, och skrattade åt munstycken som frusit eller andra saker.

merci for being you.

nu kom svaret

och jag pirrar lite hoppfullt

en ny trend i kanalerna,

(aldrig i kalsongerna, analerna)
att öppnas inför alla.

offentliggöra mig totalt. det jag önskade i romantiska drag - att dramatiskt och minst sagt melankoliskt vandra mellan allmänheten och ärenden, med gråten inte längre i halsen. utan på.

ok. i met a boy on the airport. he kissed me. what should i do

We'd all like things we can never have.

bussen saktar in och jag tror chauffören undgått mina hållplatstårar som jag just torkar bort.

för han ler när jag stiger på, så som det få förunnat är att se kommunalpersonal.

jag stiger på. han säger det ser mörkt ut. ännu med samma leende,

och jag måste säga förlåt.

kan tänka mig en flaska lösningsmedel eller mera hemaglobin nu

jag känner nästan att jag måste göra Art av all denna avsmak.

inför konst. just min konst din konst din mammas konst.

JAG VILL BARA HA EN INKOMST. eller någon som har en, att försörja mig med.

f-art. det är inte ofta jag använder orden. men. fuck art.

att det alltid måste utmynna i något jävla kreationsarbete. att till och med min avsky behöver utrymme i en slags olöslig uttryckssubstans som bara är finare än rännskita. inte ett piss bättre. och inte du. heller!

eller.

alltid är linnéas tuggummin mjukare.

men nu gör det ingenting alls.

svindlande.

någon gång önskar jag kaffet den gåva att brygga sig själv. det är det enklaste som finns.

dagen går mig förbi, parallellt med rullatorburna pensisar. ett lemmeltåg.

jag vaknade arg. argargarg. en gång hade jag en vän. en argargarg.

som vet att jag inte kan klaga på någon annans fel än mitt.

vill kunna svinga benen, skriva alla sorters brev, smaka det bästa av stan & flera kaffealternativ, shoppa stort, vada ner i älven.

men ännu är det under nollan på termometern, jag är över fjärde nollan på tapeten, och den enda nollan, som ännu sitter i sitt tonårsrum av fundamentala petitesser.

väntar svar, för åtminstone ett svar.

barnkörer är hjärtskärande

vackert, det kvittar hur det låter, nästan.

det är så fint att jag får benrys.

och sen de där pojkarna med näsorna.

kylskåpet är ingen tv för helvete

sluta hetsa

det kommer det också

vänta på att lådfyllning

post är det finaste av ord

eller paradregn

men jag kanske får skriva några själv också

letar oh letar,

efter pojken från perrongen

med avskedskyssarna, vattenkällorna, de druckna ögona.

om jag inte hittar honom nu.

jag har efterlyst med en annons, i kärlekens namn

jag har brevat de vänner jag har, de vars fötter i samma land

och jag har frågat alla med samma namn, även om jag vet att det inte alltid kommer att vara han

Marcella, är du en romantiker?

Det första i inkorgen när det enda jag gör är att leta efter min.

desperately searching for a man with random hair style and a stamp to put onto his letter.

Han kommer att finna sig själv någon gång på den stora skärmen

Om jag inte hittar honom kommer jag att ångra att vi ens talade.

sitter kissnödig och väntar på en ungdomens dagars kontorsstol.

min vän, igår tänkte jag har vi nånsin gråtit för varandra, och idag hör jag dig snyfta i sängen bakom.

det kunde lika gärna vara mitt fel tänkte jag för jag tappade ju nyckeln. varken den till något hjärta eller mitt hem, men ditt.

när jag kom hem, och du nästan börjat gråta, hade du redan hittat den.

jag lyssnar på musik från december månad och jag vet inte varför jag håller på såhär men jag försöker bli förälskad i henne. för att hon ser ut som en pojke.

vill du

vill dö

är full

men först

-

en gång på 14 mån -

som hårsmån

det sista, nämnda.

döden.

bara den kliver sig närmre.

med sitt runda hår

random; jag räcker upp min hand,

hela armen

please pick me for once

twice, third choice. det är okej.

or at least someone alike

det som är bra med speglar är att det du inte ser inte heller ser dig, om du förstår när jag menar.

idag fick jag panikångest, kanske med ett mellanslag.

blossomvinjett uppmuntrade lite och efter bokstavligen och verkligen en hel dags gråtande blev det lite bättre. jag insåg att det inte var någon större idé att befinna sig på en och samma plats allt för långt tid; varpå jag beslöt mig för att förstrött och ganska planlöst driva runt. jag tänkte jag ska köpa enstaka men dyra praliner och upp bläddrades södergrans ljusfälten som av en uppenbarelse inför mig.

ytterligare landskap.

broder, åh broder

över broar och border

min blåblommiga bård - ett tiotal år.

sen.

kom mensun ([men'sʉ:n]) med bindningstid

en eftermiddag. tränade med blodpropp på sniskan, skavande, endag(natt)svärk

kom å kom. hem med ett förstrött uttryck i hallen som smyckades av skyddslingar.

ville fota verket, värken, mönstren som blir röda och ibland fina. men humant sägs äckla, en tjockis tycks äckla. och åt mer.

Ohlala ännu en dag (nästan lite assonans där, tycker jag).

Och det börjar klarna upp, och jag börjar hitta upp till kragen att ta tag i.

Min gamla tant har glömt vem jag är, så och min agenda. Mig återstår att ringa imorgon (telefonköerna är fyllda) och gå en cirkelvända med stegräknaren.

Ibland väntar jag på meteorerna som ska falla framför mina fötter (eftersom inga män gör det) och spricka upp med en kärna av mirakel i form av hyvlar som skär bort mina fettlager och det felande anlaget av egennyttig inaktivitet.

jag vet att jag kan, och med det tycks det räcka? om jag bara hade hade hade och hade hade hade, Så skulle jag vara så mycket lyckligare(?). Så skulle jag kunna göra det där jag ville.

Och ett snett solo. Ett sett solo. Jag är (i) solen.

jag saknar anledningar

tar på mig en femtioårskris

femtiotalsdress

delar min huvudvärk, använder ännu en power point

inget jävlar anamma.

bara mamma.

imorgon ska jag starta ett projekt

med redan började ljud.

nu blid en bild

kan tänka sig att sälja bistående delar av sig själv. kan tänka sig att ta itu med dålig karma och acceptera. kan tänka sig att verkligen börja tänka.