torsdag

sitter hos den underbaraste karin och löser några korsord och pillar kärnor ur en vattenmelon.
she carried a vattenmelon. fattas bara linnéa.

alla är på så olika ställen.
victor och jag åkte stilla i tiden, det minsta flyget någonsin. han var så rädd att han somnade.
jag såg himlen rakt framför oss och det var nog första gången.
sen klappade jag honom på armen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar