man får leva på kaffe och sömnpiller helt enkelt.

ambivalent.

hittade en sida som man får ångest av.

en sida fylld av tid som bara är tid, som om tid är det enda som finns och inte kan komma bortom. inget därutöver, förutom, hinsides, utom. läski

Allt raderas, jag tryckte fel alltså cmd+R ska man akta.

Klockan är 09.33.

Hur kan jag uppleva mig så sviken (så.s-viken) redan.

Jag vaknade 7, gick nog upp 7.

Efter gårdagens samtal kunde jag vakna optimistiskt. 2 timmar senare tar jag ett samtal och måste hålla för näsan för att inte gråta mer eller högt inför telefonväxeln.

Kan det om möjligt bli sämre än det här, så kan det få bli det NU.

Jag har fått många sms under morgonen och natten och från kvällen innan som jag inte vetat om.

Besynnerliga, taffliga, omhändertagande, informerande. Jag önskar att minst (bara) ett av dem var ett berusat meddelande, resten var ju fina.

Får (man) ringa en vän.

Oh, angelägna beslut.

Jag är gråtmild men jag undviker vad helst som kan få det att rinna.

Har försökt skriva journal, symptom, beskrivningar på vad jag menar. Inför imorgon.

Jag är rädd att jag ska ljuga, att jag just nu ljuger.

Att jag inte vet (om jag vet) nånting. Att han kommer flina, eller bli arg för att jag är slarvig, eller säga att det här var väl inget. Det här är på låtsas.

Oväsentligheter, om de blir nödvändiga.

Jag gav tystnad åt tiden.

Ingenting kan förtydligas.

2 liter ärtsoppa. En liten burk surdegsgrund är lagd. P1, definitivt.

Hittills men bara en början.

Mitt lillesyskon är så älskansvärd.

Jag mår så bra över något som jag gjort så dåligt.

Ha lite inlevelse, plis.

Min surdeg ligger och jäser. Jag ska klara det på första försöket.

Privat nummer ringde så då antogs jag hålla luren mot (h)örat, eftersom det skulle vara någon som står över mig, någon som kunde ge mig något väldigt viktigt. Det hördes på kvinnan som talade till mig att jag uppfattades som skrämd, så hon upprepade mina jakanden, sa att hon inte visste någonting, att hon bara ringde p.g.a Eyjafjallajökull.

Och jag som nästan gillade den - gillade läget och gillade ( eller ok, accepterade) tanken av väntrum igen. Men tillbaks talar jag förstående, tilltalar henne, tackar så gottgottgott och mycket och skrattar äkta och lägger på.

Behöver lite mer sån här, vad heter det; E948.

det tycks vara moské i lägenheten under. och en tågperrong.

ingendera finns utanför, så det är enda svaret jag kan ge.

när jag väl gör saker aaaaaaalldeles försent och hoppas på att de ändå inte ska gå igenom, så gör de fan det iallafall. jag tror jag ska äta ihjäl mig.

allt är fittata. jag hade föredragit att ha ett uppdaterat körtillstånd än att få bekräftan till skolan trots att jag sökte typ fem dar försent. balle.

Det snöade. Jag svarar inte i telefon, jag går inte ut och därför straffar någon hela jorden med snö.

Tiden är passiv, lokalteve underhåller lagom fast i förgrund.

Jag har ätit hela dagen.

Snart ska jag till doktorn - jag har två alternativ; våga tala eller fortsätta såhär. Spela Allan.

Det är orätt att andra får borsta tänderna när jag inte har samma förutsättning. Om man ska dela saliv. Jag får skjuts var jag vill. Kina, Kina vill jag till. Kör mig dit. Orkar aldrig gräva hålet i sandlådan tillräckligt djupt, och det går ändå snabbare med bil.

Ingenting var så bra. Utan betoning på så.

Du har valt för många anmälningsalternativ: 144 stycken (max tillåtna antal är 20)

Det märks att jag är novis inom allt.

Så jag tar väl bort dansken och agronomprogrammet. Och barns kamratkultur. Och queera bibelläsningar, kvällkursen i gifter (toxiner, inte -mål), fil kand:en i teologi, autismliknande tillstånd I, finsk kultur, arkivkunskap A och I, en kurs på försvarshögskolan, halvfart i kropp, allt i Göteborg (dit vil jag ändå inte), etik, museipedagogik, astronomi kontra astrologi, orienteringskurser, lek-äventyr-rörelse 7,5 hp, The Proffesional Conversation, latinamerikanska studier, grekiska för filosofer (så pass självgod är jag att anta den titeln), tellus I, 100% folklore och mikrohistoria som tillhörde en av mina absoluta favoriter.

Vid 60 borttagna tänkte jag, nu lurar jag systemet. Det funkade inte. När det väl kom till kritan, när jag åt kritan. Jag som var nyfiken – blå.

Samt ortsoberoende.

Idag körde jag bil med en vänlig främling.

Min bror, den konservative, drack soyamjölk.

ÄlsKarin och jag gick på museet, och båda värdesatte tiden.

Imorgon måste jag köpa en groddlåda och kanske 25 kg solrosfrön.

Om jag fick plantera vad jag ville,

då önskar jag att jag fick plantera schim-penséer.

Det hänger en för liten jacka över dörren. I mitt huvud säger jag kanske behöver du vård, lilla.

Om jag utan vidare tar på den blir jag alldeles bestört generell och som dem säger jag att snällaryckuppdig, du ligger självmant.

Men om ett antal av mina vänner, i ett antal av mina år, ändå behåller mig som sin; så önskar jag verkligen tas med autenticitet.

Skönt och lätt.

Ta på mig med mycket allvar, lägg i blöt. Jag konserverar när jag ser.

Same, but Indigenous.

(H)ärlighet varar längst. Det är min önskan. Men såren varar också. Jag undrar om orden etymologiskt har någon koppling.

Som att vara egentligen är något som gör ganska ont. Det kan ju stämma.

Gjorde en snabbrepris från 04 till nutid. Jag kan se hur det blev fel.

Det är inte märkligt, men exakt. Där blev jag fet på riktigt, inte nån jävla mullighetsillusion längre.

jag är så duktig.

har lagat mat åt min mor och min bror. till imorgon.

och en stor och fin egen tagen ur luften påhittad veganlasagne. för framtiden.

jag tror den blir god. nu ska jag smaka lite. jag är så duktig.

karin var så fin. vid teatern satt vi med åtminstone min första utomhusfika för detta år.

pappa var så fin. han tar tålmodigt tag i mig och säger nu måste du bara köra. jag fick stå i en 5°-ig uppförsbacke och smyga hela tiden. bakom universitetet. det var inte hemligt eller så. det var bara smygarträning.

dagen började, jag började, som en jävla rövskalle. sen kom allt det där. (exkl. 72tusen motorstopp.)

jag älskar livet.

idag gick jag upp innan lunch. åt frukost med mor.

blev glad av att hitta silken tofu på affären. gick hem. gjorde ost. ska gå att smälta.

novis.

men det ska vara svårt att hitta. har inte smakat än. inget smakar än.

linnéa; och vi fikade på gammalt vis. många barn i ruljans. allians.

gick på klasskompis. efteråt. var jag glad. hon sa att jag lyckats med något. det kände jag inte. det gällde något jag trodde jag misslyckats med. nu kan jag lyckas.

allt är mycket bra. den här ostproduktionen gjorde mig euforisk.

lite senare:

jag är fantastisk! osten går att hyvla. framför teven har jag flätat de mest fantastiska flätor jag någonsin skådat på mitt huvud. det är mycket nu. allt är så bra i mitt sällskap.

senare:

gud, allt känns så bra. i mitt sällskap. cell.kap.

äh uh.

det är jobbigt att vara så vegansk. jag vill äta ost. fast egentligen spelar det ju ingen roll nu för jag är så sjuk att det gör ont i organen och inget smakar något.

jag vill en massa mer än jag orkar o jag orkar inte

idag har jag proppat i mig choklad fast jag är sjuksjuksjuk

ser på dokumentärfilmer och läser om sjukdomar

måstegöraalltsamtidigtannarsfårjagstressstressstress

huden mellan tårna känns mjuk, jag tänker inte så mycket och det är skönt fast det gör ont

kommer ingenvart. sven-ingvar.

uppneruppner uppuppner

vill ingenvart

min lillebror tror också jag är same. man kan fan tro det, säger han.

jag mår illa när man säger Aorta också, och när jag tänker på ufo ser jag dem och blir rädd.

jag vill dö igen men ingen tror mig verkligen inte.