alla dagar bara försvinner och jag sitter. det känns som jag sårar men jag vill nog göra mig själv illa. jag får vad jag förtjänar och det är underbart. snart börjar jag förstå att saker också kan ligga bra till.

but for now, i guess this is a consolation.

mina glittriga tånaglar har aldrig blivit så mödosamt ompysslade. det är i mellanrum jag står. fyra klockor tickar och någon av dem står ännu på sommartid. kanske gör jag också det. eller efterkonstruerar det i denna stund.

plötsligt blev oron så stor, att jag inte duger till nånting.

jo, men jag har ett jävligt bra mål iallafall. till september 2012.

allt är som röv. vet inte vad jag vill ha.
inte chorizo, inte en mjuk säng, inte kläder, inte nästa.
det är väl vakuum igen.
väntar bara samtal hela tiden. orkar inte prata.
om det ändå kunde snöa.

åt clementiner, gick på is.
såg tysken göra mackor i ugnen med ost och skinka och ananas.
att han inte tröttnar.

du ser ut som en tavla. eller som en rejäl inzoomning på paint.

jag har ätit så jävla många små clementiner.

jävla tvättmaskin och jävla kran. jävla dan. får mig o grina över de mest banala saker när vi ändå ska dö.

00.57 fortfarande inte kommit på vem du är
08.39 stänger av
11.34 tar fram passet och dricker kaffet utan mjölk

onsdag: <3

efter tre goda samtal. 
skulle inte göra nåt om du spydde på mig.
jag går igenom -04 till -07. det är första dagen jag kunnat slappna av lite mer sen september kanske.
dagarna som följer kan väl ändå inte bli så misslyckade.
och om just en vecka sover jag nog inte heller vid den här tiden, men på en helt annan plats.
då kommer allt vara jättejättejättebra. sen kommer allt bli jättejättejättebra.

gosbror

klockan är 0415 det är inget att brag about men jag har rökt o gjort vad som fallit mig in, klätt av mig, klätt på mig; skrevat över i min homokille och hickat hela vägen hem med en grind. när morgondagen gryr har jag ännu inte lagt mig. småord flödar konstant o fint. jag ville knulla vem som helst ändå. men inte. vi kastade ju kalkonnjure på köksluckorna - don't you find me attractive? varför är ingen annan fyllo.

jag älskar att jag pratar om ett program jag inte kan erkänna att jag sett, och nån bekräftande frågar om det är här är ditt kylskåp. <3<3<3<3<3<3

klär upp mig för att stanna. hemma.

fangodnatthalvfyra

kom på att jag kanske ska säga att jag älskar dig innan vi lägger på. puss puss, hejdå.

jag skulle ju gå upp varje dag. jag tänker på dig varje dag men nu har jag glömt vad du sa. om jag läser mamma och pappas brev, om det står echo de menos eller hela livet. undrar om jag vill vara så - sitta på tredje våningen, när jag var på Antarktis med google maps inatt. eller att dessa väggar omsluter mitt liv, eller att jag är mindre än en myra fast den är mindre än mig. på bussen sjöng jag för ett par, när jag var på besök blev min tallrik slickad. jag har slutat dricka kaffe med mjölk. väntar på att livet ska ta slut så jag får ha aplar i trädgården, barnarmar kring halsen, en stor säng att sova tätt i.

prutt röv cunt. letar andra skolor men mest på låtsas för att känna mig rebellisk. kan ju inte bara slänga en kandidat. nu vill jag bara att det ska vara jullov så jag kan spinna och mysa och fika och köra bil och troligtvis klarat den här terminen. det är inte så farligt, jag är bara trött på det här. jag vill sitta hemma och se tvättmaskinen centrifugera hela dagen, jag vill ha mera tråkigt, mera kaffe, mer av inget och mindre av mig.

fönstret är öppet. vi får plats i min säng. vi kan läsa gamla dagböcker, och ibland om jag inte orkar prata så kunde ni prata. i wish i was a mexican, bjuder på bananen, pekar på olika mens, räddar kastanjer, lyssnar på antique. fucky fucky fuck linnsi o subba

har inte längre någon lust

ett av få avtal
210115: börja göra barn. oavsett.
känns skönt med en säker framtid

lillebror

minns inte alls konturerna som så tydliga. det där rummet vibrerar av alla tickande klockor, ändå kändes det annorlunda. jag vinklar persiennerna så jag ser ut, och där står några glada träd och några kala. landskapet kan jag minnas som vinter, trots att jag bara sett det under några dagar av höst. jag vet inte hur jag ska sluta leva med tid, utan att formulera en mening som förknippas till helvetet. innan något sägs, sägs något annat. det är det finaste jag hört. varje dag var en perfekt dag. i vakuum.

satsa på solo, vi håller dom vettu, säger pappa och håller upp sina båda tummar i webbkameran. jag fattar inte det här med att det är lättare att få folk att fatta att det inte är bra när man säger att det är bra. fast det är nästan bra nu. längtar till om tre timmar ungefär. min fristad.

hela mitt ansikte luktar saliv. det är ingen som kysst eller slickat min kind, jag har bara försökt skapa ett jävla solo. visa var skåpet ska stå. får jag sitta?

här söker jag solo. jag borde söka hjälp.

nej, det är inte alls behagligt att vara tillbaks. inte nu. jag vet inte vad jag är här. om en vecka är nog euforin tillbaks. det här bipolära tillståndet, jag undrar om det är meningen. det vore väl självaste fan om jag slapp skolan pga av att vi kraschar, tänkte jag när alla på planet blev märkbart oroliga. det var ju det jag ville. dö dö dö. kanske är det dumt att tänka att det är lösningen. jag skulle ju lika gärna kunna flytta ut till en mer avlägsen ö i atlanten, och låtsas som ingenting. jag vill nog inte dö för det vill nog ingen annan. så vill de det. :P :P :P :P :P :P :P :P
det är konstigt med den här boken jag (faktiskt) läser, för jag tror alla är jag. och jag undrar om alla tror så (att de är jag. nej. skoja).
måste inte sluta uppdatera hela tiden, men borde kanske göra nåt annat.

jag måste få vara ifred nu.

gammalt jag trodde jag glömt. ja, det hade jag nog också. 5 år sen.

blev sur och jag sa det. det är det bästa som hänt mig. och massa massa annat.

jag fick träffa de bästa. såhär kunde det se ut.

nästan allt jag tror är stjärnor bara rör på sig. hittar inte pleiaderna. på andra sidan floden ser det alltid ut som julafton.

inget kommer närmre. det kommer till en skeptisk period. saknar jag nu omdöme, för att skilja på mina och andras. den omfattning min olust sträcker sig, som senast december 2009. den täcker mig. jag kan offra mitt liv för att slippa de sista dagarna. idag kunde vara den sista. tröstar mig med alla de stora som led. eller tycker jag att de var stora för att de led.

lyssnar på p1 och mailar med student adviser:n. hon skriver dear och jag skäms lite över hur jag så informellt kräktes ut min hard time.
p1 är återkommande när det gäller räddningsförsök. de pratar om glasskogen <3 <3 <3 i somras åkte jag i landskapet.
– var det en älg?
– nej, det var en människa. nu står tiden stilla.
igår satt jag i blåsten, beklagade mig lite men också andra. skrev desperat till alla jag älskar.
gick nästan inte på jens. men det gjorde mig glad. inser hur fin hans förra spelning var. jag dansade inte så mycket, men skrattade och gungade och gjorde två skutt kanske.
– och min gamla stock som ligger här. annars kan de kvett.
presentationen gick. det såg fint ut. tillslut gjorde jag inget mer än att slå ner en tangent och förvirrat uttala mitt namn på en blandad engelska/svenska. en vän fixade allt åt mig. han klappade mitt huvud.
– nu kommer en bil og.

fyfan, jag vill bara hem.

rädd för rum. en upptäckt i ny riktning. ibland känns den som motsatt.
jag tar middagen i handen och skivar en halv gurka. jag tror jag gillar den så. och kall. jag tror också jag föredrar mig så. fotografier istället för preparat, lugnade en liten stress.
det är bättre än det varit; det är svårare. mitt ringfinger är konstigt. fyllt av blod. jag grät. det var efterlängtat, det återkom till sist; torsdag efter tre i det lite större toabåset.
kan inte tala om det, för att det är fåfänga, det är vanföreställningar. det är fåfänga att ha vanföreställningar.
om tid inte finns kan jag inte prata.

gör läxor ihop. på varsin sida. vill aldrig sova. vill att det ska vara oföränderligt. allt gör mig så lycklig så jag nästan blir ledsen.

googlar barnen.

några anledningar till att dricka kaffe. beauty and the beast är det finaste som nånsin skapats. idag tyckte vår filmlärare att vår "film" (skiss, utan redigering) var svinbra. eftersom resten av lektionerna gick sådär så blev hans kommentarer guldkorn. malin och jag körade thank you. bye. som småglin. när jag kom hem fanns det bullar. jag har aldrig ätit så goda. tyckte att jag lämnat nåt i skolan. mm, sisodär 8000. jävla helvete. hoppas de inte snor saker som de snor hm-tröjor. har ont överallt. är ganska glad. förutom när jag stör mig på saker. gillar min lärare. två lärare gillar jag. genuint. 2 1/2 kanske. min rumpa o mina övre mag"muskler" är som, jag vet inte. gjorde dåliga klasser. how are you doing, jag sa pressure, så släppte det lite. varför kan jag inte bara vara duktig och fin och också tycka det själv. kanske för att jag är så trött i och för sig. som jag vill ha kaffe alltså.

det går bra om det blir bättre nästa vecka också. det har sagts.

såg vinterviken ikväll. tänder värmeljus. fast det är så varmt. fast det är stjärnklart. fast det är oktober.
sam ringde för en fika. vi rullade i gräset, han rullade några cigaretter, och sen gjorde vi graham strikes. de är nog mina favoriter så kanske var det därför. han sa att jag var bra i graham. jag är glad men lite förvånad. trodde jag var ensam om att tycka det. när lisa, max och malin kom satt vi i skuggan. lisa drog sönder sams tröja som ändå var hennes. jag drack en fruit cooler. om allt kunde stanna.

this time, i'm going to receive the love people give me, more openly.

you have such a bad attitude towards life. i seriously thought i was busted and that someone was to say ENOUGH and grab me by the collar. because i (finally dared to) listen(ed) to some sad sad songs, and had porridge in the bowl in front of me while solving the easiest sudoku. i could only whimper out a tiny why? and adam laughed.
he said, in another context, if psychologist got hold of me, they probably wouldn't let me go. i think he somehow immediately tried to apoligize for saying that, by telling an anecdote. i tried to explain to him that i took it as a complement. time i'm in the kitchen is the best time at the moment.

erik erbjöd en grön vindruva. en tröstande.

söker det oföränderliga (tex babar).
jag har visionerat mig alltför mycket i transformation och produktiv utveckling.
tycker att mina armar har blivit håriga, o precis som agnes sa, fick jag tunn hud.
roterar som förut - lättare. att tänka tyngre. jag orkar inte vara så utan konturer. jävla öar.

coming home, failing a day, falling onto the floor, rachel sat in the stairs and said to me, i talked with a girl who said you were one of the nicest persons she'd met in your year. it had come from an unexpected person and i feel grateful to hear such a thing today. i like both rachels i know. the other one says she misses her balance inspiration when i'm not there.
i miss my balance too.

i just did the silliest thing. i got on the bus towards school, got off, crossed the road, got on the same bus in opposite direction and headed home again. how do i get so easily depressed. i blame it on my broken thermos, and the leaking lunch box, because i had coffe and milk, and tuna brine all over.
it's not really my body that bothers me anymore, although i feel slightly disgusted in an unobrusive way. but i tend to ignore that to achieve something now. i'm afraid my brain's gone into a habit of thinking "disappear" and all it does is to make me feel worse.

while waiting for decisions, i was sitting in a toilet booth in school reading, apparently so still that the lights turned off. i felt very lonely and belittled. not even an empty space notices me. but when i got out of it, eva came out of class, and although i've never really talked to her much, she seemed caring. why don't i.

this morning went okay though, resourcing performance was site specific and some people said that seems nice smiling when i was lying in their way on the ground. a guy whom i got eye contact with, looked back several times, lifted his eye brow as saying i was psycho and said you're staring at me quite amused.
ballet was (?). the teacher asked us to rate ourselves after the barre. i couldn't put lower than a seven, an eight. i did my best - not saying it was good. enough. but for today. the rest of the class was quite rubbish (especially the pirouettes) except the adagio which i did well in my opinion. thinking lines and periphery, that all is from my center. i fucked up all traveling bits, and even the easiest jumps. but if she was looking at me - my beats - while jumping, i might have seen a tiny nod from her.

now i've made my bed as my mum would've, poured bedtime tea into a huge teacup and let the sun dazzle my eyes. i think i want to fall asleep now.

lyssnar på julsånger.
kom.
har redan ställt in mig på hur morgondagen blir.
dels för att den startar om fyra timmar.
dels för att jag åt så många russin. trodde inte de tog på psyket. eller kroppen.
allt jag säger involverar sömn eller klockslag eller längtan.
& regn. jag hoppas det spöregnar om fyra timmar. hoppas hela london spöas ner.
så kan jag resa i tåg i timmar och jag kan göra det själv; bara jag får komma närmre allt jag längtar till, färdas fortare och vila i det.

nån ersätter surrealister med mig. för fint för att vara sant. magritte och mina tankar sammanfaller utan att jag var medveten om det i juni. det ger mig en blygsam hybris och jag tänker ibland på ett hoppfullt sätt inför framtiden. varför utvecklar ingen teleportören.
vill inte och kan inte sova. som alla andra gånger jag skriver. hejdå.

-25

snart börjar min första lektion. som vanligt sover jag inte än. men klockan är bara 1.43. jag undrar hur det här livet blir.
echo de menos algo que ya tengo.
give me 

ligger och häckar och spanar och iakttar i sängen. på mage är ett stabilt och alltid redo-läge. varenda prick kan vara ett kvalster eller en lus men jag hittar inte min lupp så jag samlar in dem för en senare bedömning. kanske ska jag försöka bli vän med spindlarna, nu när jag äntligen förstått att de nog är på min sida ändå. mina hunden och tore kan inte längre sova här intill men sitter på hyllan ovanför och väntar på att epidemin ska lägga sig. jag tänker att om jag låtsaslägger mig, och låtsassover så kanske djuren träder fram; och då: HAH!!! tänder jag lampan och slår till. avslöjade, avväpnade ska jag plåga dem med att andas för mycket på dem så de kanske dör. de ska vara det enda som tar.

okej, nu har vi diskuterat hela kvällen och ingen tror att det är skabb. ingen ville kanske ha skabb. men efter att ha kommit överens om att det kan vara vägglöss det rör sig om hoppas vi för allt i världen att det ändå ska vara de där små kvalstren som kurat in sig hos oss. jag har å hela husets vägnar, tagit på mig att gå till vårdcentralen och visa upp mig på måndag. det ser inte så farligt ut på mig men nu önskar jag faktiskt att de bara kunde försvinna. överallt står det om de psykiska besvär som kan uppkomma av vägglöss och det skulle förklara senaste tidens plötsliga depression. hahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha.

det är skabb här kanske. jag skrattar ihjäl mig.

igår fick jag första ångesten på flera månader. det är konstigt när jag tänker efter.
och det var väl att tänka efter som var felet. 
pappa är den finaste:
marcella
i den syrerika luften
vill han uppmuntra mig

mina nya ögonbryn och min nya grej

inget särskilt händer. jag hittade en spindel och dennes bo i en väska jag lämnat här över sommaren. innan den kröp ut hade jag redan stoppat ner handen och lagt i saker. det var dagens stora händelse. malin och javän var på  mitt rum som vanligt, så jag var räddad. jag tog boet. sen åkte vi till camden, malin och jag. jag tänkte göra nåt men jag kanske gör det imorn. malin fick färga mina ögonbryn istället medan vi åt digestive och brie. vi var duktiga. jag ser lite mer ut som frida kahlo nu.

inatt vaknade jag av ett franskt, skeptiskt och frågande "marcella?" och när jag öppnade ögonen såg jag hur tätt mot javän jag lagt mig, och att han höll min arm i luften. jag tror jag ville skeda nån annan i sömnen.

bär ett tält och sätter upp det inomhus. på lördag kan man komma in. jag vill ha allt. mitt rum ser inte ut som mitt. vill sova bredvid nån som vill sova bredvid mig. ligger bredvid javän och igår sov också malin här. det var som på läger eller internat, tänkte jag; en sovsal.
en farbror bjöd laget runt på tuggummi i planet. jag la på just när jag hälsade på värdinnorna. ett medelålderspar drack öl i smyg, och någon var extremt allergisk för nötter. det poängterades minst fyra gånger, och jag tänkte bara på hur lyckligt lottad denne var, att jag packat mina 800g valnötter, 2kg pumpakärnor och 200g mandlar i bagaget och inte i handväskan. man skulle inte skratta men jag gjorde det varje gång de pratade om allergikern. jag kunde orsakat någons död och bara en sån sak är väl kul.
sen kom jag till ett otrevligt london. så jag plankade på tåget. men huset och min pals var bra att komma till.
idag känns det att jag trivs. det kom jag ändå på när jag svettades på tunnelbanan.

det roar mig att jag tar bussen in till stan som skolungdom för att inhandla snus och vin utan att någon frågar om leg.

ordnar allt.
jag får påminna mig om milstolparna som ska rädda mig ur eventuell (/kommande) (balett)ångest. jens lekman, höstlovet om jag kan resa hem, skype. och andra december som ju bara är ett slumrande härifrån.
allt ordnas.

alla insektsbett har blivit värre av kortisonkrämen. de är alla blåsor nu, fyllda av vätska och kli. jag ska aldrig mer till berlin.
har köpt tusen biljetter med olika färdmedel för att ta mig "hem"; hem till london. tåg, buss, flyg; tåg, tåg, buss. blev vemodig fast jag nån timme innan sa det kommer bli en bra höst till mamma, som sa att jag var lugn. blir ännu lite ledsenare för att det är mitt i veckan jag far och ingen kan skjutsa mig till flyget så jag kan kramas i verkligt sista stund.
lagade mat med min lillebror och flinade högt åt tvprogram. vi hade stretchsession och jag höll på att dö. sen masserade jag hans piriformis och han mina vader. han skrek mer än jag. vi gick ut precis när spöregnet kom.

det bästa med den här sommaren är att den varit den bästa.

02.19 och jag längtar bara till frukosten om 6 timmar. sen ska jag yoga sen ska jag cykla med lappar sen ska jag boka allt i berlin och hoppas att det löser sig och medans allt detta sker ska jag önska att ett tåg går hem redan idag. eller åtminstone innan jag åker.

lyssnade på 20-minuters låtar och kollade på planet earth hela natten. och bert. känner mig sjuk. ny asfalt läggs utanför. pappa är snäll. har inte tränat på en månad. har inte känt nån i ens en månad. det är måndag. jag är torsdag. har lite tennisarm i axeln. blir äcklad av att tänka på min skola - drömt äggskalsdrömmar om den så det kan inte bli värre. en mardröm om natten har botat min tilltagna verklighetsflykt.

varför hänger hippien vid bordet?
ganska nöjd efter gårdagens beskrivning. det ger jag mitt tonårsjag.

och så kanske det tagits två fina foton idag. efteråt åkte vi bil till sliperiet i borgvik och kritiserade och drack kaffe vid vattnet fast det nästan var lite för kallt i luften. jag glömde plånboken hela tiden, och mitt sämstaste självförtroende. chansade på att vägen var rätt och sen fick jag komma in ett slag innan vi gick ut igen. borde gått i andra skor men det var ju andra saker som var bra istället.

hör mamma och hennes vän som aldrig kan sluta skratta. "esas son las quebraditas!! esas son las quebraditas!!" upprepar de, och "SE VOLVIO LOCO!!". de tar en kiss/cigarettpaus och sjunger "quiero que me quieras". köpte kola och nötter åt dem. åt min egen kefir.
älskar mitt kefirgryn som ett barn. känner mig lite lugn. även om allt där borta inte är säkert, så håller nån min hand just nu. det räknas.

grinar av att kolla på bilder från london och skolan. varför vill jag inte tillbaka.

i found a bunch of old pictures on a cd. these have been lost for ever, and so is the feeling of youth. think it awoke mortal fear. forrest bump took the picture. we hardly knew eachother then. i really like her now.

meat me here

on a week i've kind of met three of my former lovers more than once. plus one in a dream. plus one only by texts. plus one future favorite dream boy. i don't know if this town's become tiny, or if my life has.

i haven't felt this for four years now maybe, but it's tingling in my stomach when i think i see him, and i want to go out(doors) again!!!!

hepp eeh bird ey, mazzy

reading german ideology and another thousand pages. now, will you love me?

rovfågeln håller mig vaken. inte på natten men på vägen. jag såg den idag igen.
maud som var fosterbarn köpte bigarråer åt mig för hon ville inte att jag skulle få magkatarr.

traveling now.

nej, det förblir nog som ikväll. jag sitter på samma plats som för åtta år sen och tycker att nåt förändrats. ändå står det bara still.

oh so talented

everybody likes you. they just come up to you and put their arms around you.

åt jag djur. som om jag inte gör det annars. känner mig aldrig riktigt närvarande eller välkomnad eller vad det är. tills jag träffar andra.

seem to believe words will come out better the later it is. shortly after it'll be very early instead. you know what i mean but i don't. write to people i love or at least want to again. woke up this morning with a note from myself. it was so shrewd at the moment it was written down, but the words made no sense awake. i wish i knew what i wanted myself to remember.

today's been an awkward day in a little village east from here. i didn't mean to, but i burnt my right arm. it was not the purpose of being in such a tiny place and i say tiny so often. a man came up to me and wanted to talk all about bicycles and australia. he said it, i, must be lonley. he surprised me with his traveled life and well-bred way of conversing. he never wanted to leave although he meant to twice. he'd torn down a wall to fit his pool table and many other thing said a lot about him too.

but the happening outside this teeny grocery shop, was me having staff made coffee with two handsome police men saying "so, why are you here, in this tiny village?" unfortunately or luckily not to me but to the mysterious man half sleeping on a stool. i had another scene in my head than the one occuring. and "do you have a friend who can act?" those were the most peculiar questions i could imagine from these two blue men. maybe should i stop being so prejudiced.

a girl passed by with a comb in her hand. she ran and skipped, but whenever she lifted the comb towards her long, very blonde hair, she walked. and she continued running. i thing i need to do something about that. and i also miss that, when one run without any special purpose.

men <3

tonya och nancy upptar min sena eftermiddag. det är så tråkigt. jag har köpt en stor bok, läst avund. i min lathet har jag väntat på förändring. alldeles passivt.

en dag har klargjort min inkapabilitet. försöker ringa tusen främlingar och är trevlig, men låter torsken puttra i en och en halv timme. vill bara träna men råkar äta glass utan sällskap istället. det är inte gott men det kyler allt jag känner. kollar på tv och gör pilates och dricker kaffe så jag har brännblåsor på tungan. slänger en sak i timmen, dålig karma tänker jag, fast jag vill ha kvar allt som är fult. vill ha det jag vill.

i went on my mum's friend's sunday party


mummy danced



that was about it

hihi älskar grönfreds kampanjer hela tiden.

fy om å va.

SÖKES
en promoter som kan marknadsföra mig som god och nyskapande; enastående, ingående, inflytelserik med anmärkningsvärt kreerande; eftertraktad, älskad, ifrågasättande, obetalbar, stabil, oväntad – och inte minst före min tid.
(mest för att jag inte kan göra det själv)

i've found. i've run, i've stepped and got surrounded. mamaineeeeeeeedtobbeeeeeesomethinnnng

eres un plato mi amor.

uggla(/i), långli(gg), dipprest.

i'm so very delighted.

men gud. är jag den fulaste jag vet.

äta kött i sängen och se på lizzie mcguire när det åskar, är livet.

yeeeEI! yeeeeeeeeiiih!
andra jublar

i must have so much to do.

suzie sa till mig jo, ja, susan och jag pratade om dig - inte för att det var nåt så, vi pratade om några få - och du utmärker dig. sen pratade vi vidare (suzie är min mentor. susan är en koreograf). hon pratade om min närvaro. och så sa hon du har ett speciellt uttryck. hela vägen hem i det där fina vädret, i fina kläder, med fin tofs; har jag undrat vad fan det är. jag är ledsen och typisk att säga det men jag vet inte vad det är. och inte heller jag. om jag är något bra eller kanske hm intressant och bra för att det är konstigt. eller bara störigt. eller väldigt introvert. jag vet inte vad det är och det är en av få saker andra ser hos mig som jag inte kan se själv. jag kan inte se mitt eget rumphål, bara spegelvänt eller om jag fotar det. det händer inte så ofta. det händer i och för sig inte så ofta att någon annan tittar på mitt rumphål. jag vill ju tro att jag har ett fantistiskt, magisk och enastående rumphål, men jag vet ju aldrig. (hoppas att andra får och vill se mig oftare.)

strumporna är så mjuka och cruella de ville inte alls så farlig som jag på nytt inbillat mig. jag använder dem inte så mycket så det är nog därför. jag gör som förut nu. det är få förunnat att ha kaffegrädde i heltäckningsmattan. det vill jag tro. men jo, det saknas hörn.

det där ser ut som pussel jag la - träpussel från pappas barndom. det är inte det jag håller på med, men det ser ut så. tänk om jag bara var fantastisk.

i went away through the back door then. as i fancy a lighting boy now. susan says the intern's a little brain dead so you gotta make him see you. that was little about me privately. i only become friends with all by this distance, rarely when i'm sitting. it was without notion i was afraid of oceans, but it never puts me there when i look into this darkness. it's the only one i know and like being watched by; the only one i absorb rather than the other way around. i move in circles. i don't want to be dead.

):

"bodybutter går ju alltid åt liksom." men gud vad jag älskar ungmön på tv.

i won. colonel mustard with the lead piping in the lounge. i knew it all the time.

"This is how I become mute
du vet det är som mitt i veckan.
vet inte, men gör inget därefter.
oh, vill du ropa, make an effort.
but empty is just empty.

så alternativ två
springa. eller blunda blunda, springa
there's less then two
happy has happened
för ung för hån
vakna fri free free fri"

they compare me with something good. i keep listening to myself. both ways.

det här är det absolut bästa programmet jag vet.
kvartersdoktorn <3

<3 i finally get to see them!

jag vet inte om någon gör bebisgröt i köket

jag blir så himla ledsen och varm av graceland. det är som att sitta på bilkudde och veva ner rutan och byta sida på kassettbanden för att vänta på nästa låt och mamma sjunger med för att hon alltid gör det. vi passerar badplatsen där vi bara stannat två-tre gånger men alltid blickar längtande tillbaka till. det är rekord på långgrunt där. jag sitter bredvid, ibland med matlåda i knät för att hinna. när vi närmar oss trafikljusen byter jag kanske om i bilen, men bara när vi är extra sena. annars väntar jag tills vi kommer fram till den lilla gympasalen på kvarnberget. jag minns att jag var duktig och stod i tredje position i väntan på att gå över diagonalen. jag minns tjejen som stod bredvid mig med utsläppt hår och småblommiga trosor som stack fram under den ljusblå dräkten. det var lite slarvigt och oseriöst. jag minns också jessika som hade lockigt hår och en storasyster som var lång, och när de aldrig kom och hämtade henne. vi väntade i flera timmar med henne. sen åkte vi hem till persberg.