nej, det är inte alls behagligt att vara tillbaks. inte nu. jag vet inte vad jag är här. om en vecka är nog euforin tillbaks. det här bipolära tillståndet, jag undrar om det är meningen. det vore väl självaste fan om jag slapp skolan pga av att vi kraschar, tänkte jag när alla på planet blev märkbart oroliga. det var ju det jag ville. dö dö dö. kanske är det dumt att tänka att det är lösningen. jag skulle ju lika gärna kunna flytta ut till en mer avlägsen ö i atlanten, och låtsas som ingenting. jag vill nog inte dö för det vill nog ingen annan. så vill de det. :P :P :P :P :P :P :P :P
det är konstigt med den här boken jag (faktiskt) läser, för jag tror alla är jag. och jag undrar om alla tror så (att de är jag. nej. skoja).
måste inte sluta uppdatera hela tiden, men borde kanske göra nåt annat.
jag måste få vara ifred nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar