gullpian

rädd för rum. en upptäckt i ny riktning. ibland känns den som motsatt.
jag tar middagen i handen och skivar en halv gurka. jag tror jag gillar den så. och kall. jag tror också jag föredrar mig så. fotografier istället för preparat, lugnade en liten stress.
det är bättre än det varit; det är svårare. mitt ringfinger är konstigt. fyllt av blod. jag grät. det var efterlängtat, det återkom till sist; torsdag efter tre i det lite större toabåset.
kan inte tala om det, för att det är fåfänga, det är vanföreställningar. det är fåfänga att ha vanföreställningar.
om tid inte finns kan jag inte prata.