onsdag

söker ventiler.
glasögonen immar igen när det är varmt och när det är kallt.
fortsätter krystat forsera bak axlarna så det drar i bröstet
det gör ont där men det är bara sånt som är
tvingar mig bort men wasabi gör för ont
rabblar alfabetet i utbyte
baklänges, utan inbördes ordning, på huvet, i sängen
på bar gärning

torsdag

sitter hos den underbaraste karin och löser några korsord och pillar kärnor ur en vattenmelon.
she carried a vattenmelon. fattas bara linnéa.

alla är på så olika ställen.
victor och jag åkte stilla i tiden, det minsta flyget någonsin. han var så rädd att han somnade.
jag såg himlen rakt framför oss och det var nog första gången.
sen klappade jag honom på armen.