idag har jag ätit en vaginakaka, hållt på med mejsel, såg och plywood, suktat efter kött och köttsligt, handlat popcorn av misstag på bio, saknat något jag inte letat, tvekat på mina (miss)handlingar, SVARAT I TELEFON ALLA GÅNGER - bara ett missat samtal, sett mig fruktansvärt fruktansvärt ohyggligt makabert ful, fått nudlar av en vän,

låtsats som ingenting.

have you ever chosen to be human?

nu:

mano

mer vin

vegan

hon som sov på spajbar

dear pia,

congratulations

blev suckandes längtande tillbaka till tiden då msn och lunarstorm ändå funkade som sociala substitut. lyssnar på tweepop och grinar på låtsas, i tanken, i önskan.

med mycket ångest.

om jag hade något att stycka så skulle jag med nöje göra det idag.

i två dagar har jag nu försökt sova iväg mig till maj, trots att jag vet att det finns saker att uträtta innan den månaden kan komma. men helvete vad jag ska behöva plåga mig. om inte om bara.

utomlands en helg. livsprovet gick bra. jag dog inte av att inte vara hemma, ingen panik.

det kändes som vår hela tiden.

Torkad skummjölk gör inte kaffet nog så illa.

Trots att jag vaknat för sent har jag inte något att vara sen till. Kommer aldrig ut innan mörkret. Sväljer vitaminer och kalktabletter som förstör hela njutningen bara av att ha dem i munnen. De ska mätta måndagens begär, övertygar jag.

Karin solade en gång, och det var första gången jag kom på att jag också kan göra det.

Har fått så nariga händer det här året och är rädd för rynkor; linjer och marginaler.

Allt kommer gå så bra.

En bra magkänsla, även om den gör ont.

Tillfällen då jag inte ser ner på min kropp, så singlar och bubblar och flyter och blommar och bolmar små gelébitar runt i mitt huvud och utanför. I roliga och frestande konfektnyanser som doftar och glänser, lite plastigt men igenkännande.

Och så är de så himla äckliga iallafall.

Ändå. I slutänden. I ändtarmen. Trots allt.

Livet är inte längre så värdigt som det var innan uppvaknandet.

Den bästa av drömmar. Eftersom det aldrig kommer liknande erbjudanden i sanningen,

kan jag varken leva eller drömma.

jävla skalv jävla törnekrona jävla miniatyr wc

och trots att det låter osmickrande och inte alls skönt ömt bra, så var detta, nästan, min dröm