det är kvällen innan inlämning och jag har ännu inte börjat. det har kommit till det stadiet att jag inte ens orkar stressa. det löser sig. ingen dör. för det är ju min enda rädsla. döden. och kanske att lyckas med något. fast den här veckan har jag inte hunnit tänka på döden så mycket. idag är första dagen sen innan lovet som jag lagar mat "på riktigt". igår somnade jag säkert halv elva för första gången på mer än ett år. inatt får jag kanske dygna. eller skita i baletten imorgon. det är ju ingen som dör av det.

vi gör smithereens nu. jag är den lilla clownen.
jag önskar valeska-delen var med och jag fick dansa det. jag tror jag är kär.

på tal kom motstridig, påstridig död,
om att be en vän eller be till gud. anklang, vilket rummet är.
vad sanningen är
om den förändras.
fördröjelse och fruktan för dov- och otydlighet.
att inte gå hem, låta sidenband vila längs korridor.
en annans utsikt.
och dessa icke-ritualer.

jag har spelat harpan endast 39 gånger. varav 4 vunna. sedan har jag lagt min kropp under överkastet och hållit om min lyckokatt.

lite minnen från dagar.

mos. efter maratonet.

lizzie. söndag. till skolan.

rak.

här ska jag bo i några veckor om några veckor kanske.
inget blir ju som det blir så jag vet faktiskt inte.

 

min rädsla är inte den största, men vad jag fruktar är banalt och kanske väger över. jag behöver ingenting. inte sommar, inte kyssar, inte mat eller kaffe, inte tröst eller skäll, inte död eller någon annan eskapism. inte musik med text, inte utan. inte film, inte väder, inte nyheter, inte. fan, jag behöver kanske religion. ja, kunde gjorda läxor och ett brutet ben komma med det skulle det vara en superjättebonus!!1

fattar liksom inte hur det kan bli jobbigt att tvätta ansiktet. hacka palsternacka. gå hem. somna.

supersensitiv. varken ser eller lyssnar på något med minsta djupsinnighetsgrad. i drömmarna är färg viktigt, faktiskt det enda. en kvadrat i smaragdgrön, jesus i rosa dräkt, dammsugarstycken i djup blå. jag vet att jag drömmer. vaknar besatt av att djupandning med SAAAAAAAT in, NAM ut. SATNAMSATNAMSATNAMSATNAM.
klockan blir fyra minuter för mycket för att jag ska ta mig till skolan. erik får se mellanakten från gåtillskolan till integåtillskolan. det är det där som försöker fånga mig och jag blundar och skrattar och dyker ner i armvecket och gör spiraler med ryggraden medans jag kvider. han säger att jag kan gå imorgon. han är som ett gosedjur som kan prata. alltid bara snäll.
la hundratusen tarotkort inatt om allt och jag kanske utnyttjade dem. det var inte meningen, men ibland borde någon bara tala om för mig hur saker är sen.
ska tatuera in SOAL på hornhinnan. då kan jag väl ändå inte glömma. nu fan måste jag mindfulness:a mig utav bara helvete, hur mycket det än tar emot att ta hand om mig själv.

plötsligt löst. lösnande. ösande. utan ande.

plötsligt omöjligt.

plötsligt känns livet äventyrligt.