gullpian

suzie sa till mig jo, ja, susan och jag pratade om dig - inte för att det var nåt så, vi pratade om några få - och du utmärker dig. sen pratade vi vidare (suzie är min mentor. susan är en koreograf). hon pratade om min närvaro. och så sa hon du har ett speciellt uttryck. hela vägen hem i det där fina vädret, i fina kläder, med fin tofs; har jag undrat vad fan det är. jag är ledsen och typisk att säga det men jag vet inte vad det är. och inte heller jag. om jag är något bra eller kanske hm intressant och bra för att det är konstigt. eller bara störigt. eller väldigt introvert. jag vet inte vad det är och det är en av få saker andra ser hos mig som jag inte kan se själv. jag kan inte se mitt eget rumphål, bara spegelvänt eller om jag fotar det. det händer inte så ofta. det händer i och för sig inte så ofta att någon annan tittar på mitt rumphål. jag vill ju tro att jag har ett fantistiskt, magisk och enastående rumphål, men jag vet ju aldrig. (hoppas att andra får och vill se mig oftare.)