gullpian

jag blir så himla ledsen och varm av graceland. det är som att sitta på bilkudde och veva ner rutan och byta sida på kassettbanden för att vänta på nästa låt och mamma sjunger med för att hon alltid gör det. vi passerar badplatsen där vi bara stannat två-tre gånger men alltid blickar längtande tillbaka till. det är rekord på långgrunt där. jag sitter bredvid, ibland med matlåda i knät för att hinna. när vi närmar oss trafikljusen byter jag kanske om i bilen, men bara när vi är extra sena. annars väntar jag tills vi kommer fram till den lilla gympasalen på kvarnberget. jag minns att jag var duktig och stod i tredje position i väntan på att gå över diagonalen. jag minns tjejen som stod bredvid mig med utsläppt hår och småblommiga trosor som stack fram under den ljusblå dräkten. det var lite slarvigt och oseriöst. jag minns också jessika som hade lockigt hår och en storasyster som var lång, och när de aldrig kom och hämtade henne. vi väntade i flera timmar med henne. sen åkte vi hem till persberg.