gullpian

stavar till mail, a hundred euro grandpa, sitting on my toes. mina hälar har aldrig varit så ömma, det var synden själv. det är så fruktansvärt passivt, men nu börjar jag inse det. gillar alla jag avundas, alla brödbitar har fastnat i halsen, det rinner ner över halsen, tar inte slut men det kommer inte ur ögonen som jag vill. som vanligt, hur många gånger har jag inte sagt det.
inspireras av allt som är kasst.