gullpian

ligger och häckar och spanar och iakttar i sängen. på mage är ett stabilt och alltid redo-läge. varenda prick kan vara ett kvalster eller en lus men jag hittar inte min lupp så jag samlar in dem för en senare bedömning. kanske ska jag försöka bli vän med spindlarna, nu när jag äntligen förstått att de nog är på min sida ändå. mina hunden och tore kan inte längre sova här intill men sitter på hyllan ovanför och väntar på att epidemin ska lägga sig. jag tänker att om jag låtsaslägger mig, och låtsassover så kanske djuren träder fram; och då: HAH!!! tänder jag lampan och slår till. avslöjade, avväpnade ska jag plåga dem med att andas för mycket på dem så de kanske dör. de ska vara det enda som tar.