gullpian

när vi såg fyren. när det blivit stjärnklart och nästan alla fälten låg bakom oss. att det var skönt att vända sig bakåt för att se tillbaks. vi sprang det vi trodde var sista biten.

gick över hagar och taggtråd, näsryggen på hästar, stretchi mindre mörker. ändå var det rikare, jag såg mer och ibland höll e min han och sa kom. jag vill nog minnas det rikare,

rent och hängivet.

när vi kom till Dover såg vi som hastigast havet. där mötte vi ett par från en båt. mer vill jag inte, men jag älskar den där dagen. och jag vill att den ska älska mig.

så tog vi tågen hem.

skavsåren är mer än njutbara, trots att jag imorgon ska halta fram imorfarstofflorna. det ska ta tjugo minuter dit det brukar ta sju. apotekaren ska säga vad fan skulle du dit och göra och jag ville följa med.

borta i tre mil.