gullpian

ljuset säger att det märks på mig. när jag flinar, fast det kanske inte är någon idé. går stadigt hem i faran, 36 timmar med någon annan än mig själv. det känns som mer trots att det inte märkts. cirkulerat in i en låda. knappa koffeinet i kroppen men funnit yttre rum, tidsljud, konst som inte är. utan syntetiska ämnen, helt naturliga tankar. det känns bra att ha dem, ur mig.

allt detta utan biverkningar.

är det bara fortsätta.