allt ordnar sig så snällt just för att jag inte ska känna oro; det är någon som är så snäll mot mig.
jag lyssnar på den fantastiska skiva åsa skickade med ögonljus.
ibland känns det som när jag såg ut genom matrumsfönstret - över till malmgården - med uppriktig sorg; inte just för att gummorna avled och gubbarna inte längre satt på terassen, utan för att de skulle undgå alla de fantastiska upplevelser jag skulle få möta. jävla prettobarn.
men jag hoppas mina barn också blir så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar