någon gång önskar jag kaffet den gåva att brygga sig själv. det är det enklaste som finns.
dagen går mig förbi, parallellt med rullatorburna pensisar. ett lemmeltåg.
jag vaknade arg. argargarg. en gång hade jag en vän. en argargarg.
som vet att jag inte kan klaga på någon annans fel än mitt.
vill kunna svinga benen, skriva alla sorters brev, smaka det bästa av stan & flera kaffealternativ, shoppa stort, vada ner i älven.
men ännu är det under nollan på termometern, jag är över fjärde nollan på tapeten, och den enda nollan, som ännu sitter i sitt tonårsrum av fundamentala petitesser.
väntar svar, för åtminstone ett svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar