gullpian

har blivit lite pi-pi-pi-pillemarisk! imorse var de två timmar jag hann äta frukost och sitta och plutta vid datorn, underbart långa; och det bästa jag varit med om. när jag gick till skolan såg jag han som var det handsomaste som fanns, och jag bara glodde och han med och det var det bästa idag. på graham assessmenten viskade susan och gg om mig, och susan blinkade och gg tyckte något var underbart och det var mitt bästa idag. i korridorerna har jag senaste tiden mött den enda i byggnaden som christoph och jag tappade hakan för första gången han steg in i våra liv. mustigt attraherad av en riktig man (ingen elev, vill säga). vi går om varandra hela tiden, eller så dras jag oavsiktligt till de ställen han är på. det är något som märks och han stannar upp där jag är och pratar med dem jag sitter brevid. det är det bästa med honom. trots att alla tycker att han är dum i huvet. fyfan vilken seksappiil, jag vågar knappt titta på honom. vi har mötts för ofta nu.