gullpian

jag säger nej till livet.

kanske.

hur ska magen sluta kullerbytta varje gång jag hör min telefon signalera. kanske är det han.

och så är det förstås inte. hur många dagar kan jag hoppas innan jag borde ge upp, hur många gånger får jag höra av mig, borde jag bara lägga av.

bon iver får rädda den här kvällen. det kom panik på hemvägen, så jag gick det saktaste. mörkret brukar ju ändå säga att det är okej att ta sig hemåt för att t. ex sova. men jag behöver underhåll och aktivitet.

så, skitiga händer och knän, efter utomhusrep i santa karins ruin. 

ingen väntar. utlopp i telefonen med far och bror, och snart ringer mamma minst två samtal till innan vi säger god natt. min allra käraste bror tog hand om mig i 46 minuter, som sa att du är ju ganska söt, och att jag inte ska bry mig.

varför vill inte den allsmäktiga kraften att jag ska knulla.

jag vill nödvändigtvis inte knulla, men jag behöver bli fysiskt rörd.