gullpian

jag känner mig redo att skriva något slags ai lov u, göra en didrik, klanta till det, förhasta mig igen - men bara för mina ivriga förhoppningar. lyckligtvis har jag ännu inte gjort något medvetet snedsteg. det ska inte ske den här gången.

mitt enda internet, men mer än vad andra kan erbjudas, finns tätt tryckt mot ytterdörren. jag står bokstavligt på tröskeln. som troll i farstun. eller var det tummen.

detta gjorde mig förstås djupt tillfredsställd - nu kan jag ha videon snurrandes i bakgrunden och se en framtid.

imorgon ska jag cykla till skolan, och vara bästa av alla. jag ska göra allt jag kan.

jag ska: nu.

skriv, badkar.