aldrig absolut vodka. som ändå var en av mina kopplingar.
och den där vaniljdoften som lämnats efter
- - - kindpussar och täcket i påse. som glasspinnarna i farmors mossgröna källare.
man kan tro på mögel, men det var kallare än så. pinnarna gick åt av snabbaste lag
- fast jag vet att de alltid fanns kvar.
grannarna grymtar i garaget. jag blir instinktivt smygande, exakt som när pojken i mortlake-huset skrek jagskadödadig åt min hyresvärd - vilket blir så mycket mindre turbulent om jag betonar att det var hans pappa. men jag kissade ändå på mig den natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar