gullpian

efter fridfull, flitig uppsatskoma, tror jag att jag ska somna innan jag släckt.

men nu har jag nattpasset, är kissnödig som fan, ligger stilla med fantomkänningar.

imorse knöt jag skorna och kikade mellan gliporna i golvet; jag tänker aldrig på spindlar, mina ögon som dras till dem, det har inte funnits en enda - okej, en i köket för längesen - men det kommer inga på vintern, jag har sån tur i livet, lyckan är med mig.

det här är min värsta spindelupplevelse nånsin förutom min första, när jag cyklade i nerförsbacke med en spindel på armen; den på campingtoaletten på västkusten och den på gotland med en ännu räddare vän.

vankade av och an på den jävla heltäckningsmattan i hallen. letade i badrumshyllorna efter farliga ämnen och preparat. mitt liv eller spindelns.

om kicken skulle hålla till morgondagens 11 skoltimmar, och att jag därför kanske skulle klara mig med att stå och vila lite i hallen tills någon på morgonen steg upp och räddade mig. tanken led till lindrig panik. spindeljäveln kunde klättra in i rummet om jag inte höll koll. knackade på en dörr. en annan. vågade inte, men gör jag det förstår de att det är på riktigt.

klockan är två och jag kommer aldrig endure, accomplish eller improve om jag inte däckar nu. jävla jävla spindeljävel.