gullpian

dessa fjorton dagar har tillfört nya saker. stora. jag borde tro att det är en dröm. jag har ju ändå lett det till det bättre. för att stanna i skolan måste jag se mig som ett skämt. men jag ska förstå att det kanske bara är jag själv som vill mig illa. sålänge nöjer jag mig med att folk skrattar när jag har hängpung eller runkar regnande snoppar. och i köket hittar jag glass. där den inte längre är; fredag är en resonlig anledning borrar jag intalande in. det måste bara försvinna ur min tanke.
så skulle jag se till att lyssna på låtar som påminner mig om folk. är jag nästan ledsen nu igen. ändå, mer längtande än saknande. och helgen är nu nära, och oroande. bilder på plaster jag aldrig besökt memoreras. jag måste minnas. får aldrig glömma. inget viktigt, inget litet. det lilla jag läser och tar in ska jag ångra.