gullpian

sitter på mitt svala överkast som kan lugna mina insektsbett. gnuggar benen emot och gungar lätt. malin tror att jag tillfredsställer mig, på skoj. tror hon det.
ett möte med en flyktig bekant, blev viktigt. hjälper en kram. hjälper en kram? jag bara lutar mig in i famnen. och en hand och två ord ska få mig att hålla.
jag ringde mamma när jag satt på tåget in till stan. samtalet varade bara i 05.03 minuter, men det var det absolut nödvändigt och ömt.

uppdatering på självförkastelse:
lyckades missa handfatet och spottade ut tandkräm och saliv på min toffel. tycker jag ändå var godkänt för dagen.