måndag

det är roligt att öppet kunna erkänna sin sorg, om en fysisk skada uppenbarar sig. nu kan jag ju skylla på nackspärren om jag blir ledsen över något. det är lite synd, för nu när jag gått ur sängen kan jag inte övergå till något som inte är 100-procentigt lodrätt. det är fantastiskt hur ont det kan göra. att jag vållade det själv, i natten. som vanligt drömde jag om bajs och skolan. nu var det faktiskt mer efterkrigstid, och jag fick torka mig med blodat papper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar