gullpian

lugn panik, som sorg, som blod, som leverpastej. jag har verkligen försökt, och nu när jag verkligen försökt vill jag gråta i luren med alla i sverige. min post-itlapp blir geggig, och det som står blir bara geggigt i mig. men uppror.
när jag inser att jag inte kommer att ha balett idag, är jag så lättad, som att ha blivit räddad. annars har rädslan för nästa balett infunnit sig direkt. att åter möta kärringen imorgon. fast jag tycker ju inte helhjärtat att hon är en kärring.
jag ska njuta varje del av mitt liv. men gråta nu.