gullpian

katastrofen är inte riktigt så stor som jag fruktade och stressade över hela lovet. nu har det ju bara gått en dag, men det har varit en av de bra. några piruetter var fantastiska. och lisa sa att jag gör en grej bra som jag vill att folk ska tycka att jag gör bra, som jag tycker jag gör lite bra, fast inte riktigt är säker på.
vi pratade om att vi önskar att det ska kännas så här bra resten av terminen; jag hoppas det håller till varje kommande timme när det är så här labilt.
jag har lagat och lagrat mycket mat. och jag saknar redan ost när det bara gått ett halvt dygn på veganveckan.
och sen fick jag världens finaste sak. jag ska inte glömma. nu ska jag börja förstå.