gullpian

inatt sov jag i köket. jag drömde om genvägar, att sova på scenen, en klassresa och kaknästornet. det hjälpte också att gå några svängar i hallen; att bara stå still och sova. men varje gång jag på nytt la mig på extramadrassen på rummet, kunde jag kräkas eller dö. så i sällskap av vår brummande diskmaskin vaknade jag istället tryggt nära en diskho, kranvatten och toalett varann timme.

och det här var inte ens i närheten. det tvingar mig nog erkänna något undantryckt; gå till doktorn nån dag nu.