gullpian

var hemma hos malin som bor bara tjugi minuter bort. ändå har jag inte varit hos henne sen innan vi började skolan, tror jag. vi pratade om musikerna i skolan som vi är jättekära i. jag kanske ska skicka lapp eller slängkyssar. hon bor med såna som bjuder på god mat och pratar olika språk i köket. vi lyssnade på bon iver och jag blev rädd, och sen gick jag hem och var orolig att bli orolig och då blev jag lite ledsen. väl hemma hade jag redan distraherats för jag känner mig lugn igen. det var så himla fint ute, jag såg castor och pollux alldeles tydligt, benen gick för sakta för humöret, och jag förstår varför det kan vara viktigt att vara lycklig. jag sprang och hoppade emellanåt.

oj