gullpian

jag lugnar mig med att tänka att det är som att köra bil i flera, flera timmar, i fler mil än siffrorna klarar. man kan äta risifrutti och lyssna på lagom gamla skivor som länge legat i baksätet. trumma med fingrarna på ratten och ibland stanna eller veva ner fönstret. hela natten har jag på mig. och jag ska ändå inte sova.

nästan känner jag allt det där. den svala luften, lugna motorvägen, lilla kaffetermosen. baby, i'm coming!

imorn är min (upp)sats inlämnad.